Nästan alla

104197-16
Det är ju alltid så när det kommer till en grupp människor: det är omöjligt att tycka om alla. Jag ska knappast säga att ett fotbollslag är något undantag. Men Danmarks IF är en klubb jag kommer sakna. Eller ja, klubben i sig vet jag inte så mycket om jag kommer sakna. Kanske delvis. Däremot ett helt gäng av tjejerna i laget. Har spenderat en herrans massa tid med gänget. Kommer sakna det å dem. Jag som sa att denna säsongen skulle vara den sista har t.om funderingar på att leta upp ett Stockholmslag. För fotboll är ändå fotboll och fotbollslag är något speciellt. Men ikväll är det kallt och regnigt och behovet inte vidare stort. Men det är svårt att låta bli att vara glad och nostalgisk när jag hittar bilder som denna.

Ensamhet och sorgsenhet

När jag har varit ute och blivit onykter tenderar jag att blogga när jag kommer hem från krogen. Sedan följer jag upp det med att radera inläggen så fort jag vaknar. Vad ska folk tänka om det jag satt och fylleskrev? Precis som om det spelade någon roll.

Ikväll hade vi lagfest. Det var väl ganska trevligt. Å det var som vanligt ledare och spelare som skulle prata på fyllan. Jag höll mig på lagom avstånd tror jag. Det enda jag lyssnade på var en av ledarna som talade om för mig att jag var en bra tjej, både på plan och utanför. Men iaf.

Kvällen spenderade jag en hel del med mitt ex. Vi har något sjukligt behov av att älta våra konstiga liv tillsammans. Vi är idag så otroligt olika fastän vi en gång passade sådär onormalt bra tillsammans. Vi har gjort så mkt i våra liv ihop. Nu ska jag flytta. Men inte han. Första gången sen vi lärde känna varandra för sådär 7 år sedan som vi gå helt skilda vägar. T.om han reagerade på det. Och hade ringt hem till sina föräldrar för att berätta direkt. Å där satt vi ikväll och funderade på vad som gick sådär fatalt fel. Och jag konstaterade att om vi hade träffats idag, hade vi aldrig blivit ett par eftersom vi blivit så totalt olika. Hans kommentar var att om vi hade träffats idag hade jag varit tjejen han velat gifta sig med. För att klargöra det så pratade vi inte ens om samma sak. Jag pratade om dagsläget, om vi varit två främlingar som träffats idag. Han pratade om oss som om vi hade haft det där gamla fastän träffats idag. Vi var inte ens nära i diskussionen. Ändå sitter jag hemma och känner mig ensam. Inte för det där vi en gång hade, för det är bara passerat. Utan för att människan jag är tillsammans med inte är här.

Lagfest med mitt icke-lag

Först ville jag inte gå på festen. För det var sjukt längesen jag kände att jag tillhörde Danmarks IF. Jag skadade mig i april. Då hade inte ens serien börjat. Sen var jag på träningarna lite till och från fram till midsommar. Å så gjorde jag en träning och en b-lagsmatch i september. Så kan man sammanfatta året säsong i Danmarks IF för min del. Patetiskt. Men så, när Johan-helgs-upplägget blev som det blev, var jag ledig på fredagskvällen och tänkte, varför inte?

En del av tjejerna i laget har varit som en familj till mig - till och från. Jag hade redan bestämt mig för att inte spela något mer i laget. Men nu när jag ska flytta blir det kanske än mer definitivt. Så varför inte gå på partaj med alla goa tjejer å ha sådär kul som bara fotbollstjejer kan ha? Plötsligt ser jag framemot kvällens övningar ute på Danelid och sedan på BJ. Så länge jag slipper höra några blajkommentarer och bortförklaringar från fulla tränare och sånt  är jag nöjd. För till vilken nytta är det? Eller som förra året när tränarens fru var orolig för min existens. Jag vet inte om jag fått någon roligare kommentar från någon det gågna året. Kan faktiskt inte komma på någon som ens är i närheten.

Det kanske roligaste med festen är att min tränare fick rätt. För det han sa till mig när jag i augusti berättade att jag tänkte sluta var: Jag förstår dig. Du har kämpat på bra ändå. Och Jag hoppas iaf du kommer på avslutningsfesten. Detta var som sagt i augusti och jag hade ingen tanke på att medverka på någon avslutningsfest. Vissa saker svänger. Andra rör sig inte en millimeter...


Rekryteringsselektiv

Så känner jag mig just nu. För nu är det en herrans massa folk som vill ha mitt rum. Å jag måste bestämma mig för vem som ska få hyra det. Det är inte så lätt. Jag måste alltså säga nej till en massa folk utan egentligen anledning. Jag funderar faktiskt på hur det är att vara rekryterare. Måste de vara lite bitchiga?

Inte alls svårt att hyra ut

Det bara dröser in mail och ringer folk om rummet. Jag är lycklig. Det har varit två killar här och kollat ikväll. De var verkligen varandras motsatser. Den ena stannade i en timma och en kvart, den andra 5 minuter. Sånt är lustigt. Nästan lika lustigt som min lilla självinsikt. Ja, den som faktiskt kom av sig. För det här går ju hur bra som helst. Heja mig =)

Omoget beteende

Ibland inser jag att det är saker jag inte vet om mig själv, hur jag reagerar i vissa situationer etc. Varför vet jag inte sånt? För att jag inte varit i situationen förut eller bara för att jag inte vill veta? Detta är upplevelser jag bara inser jag får när det handlar om något negativt som att jag är omogen eller dum i huvudet eller vad det må vara. Idag är det att jag är lite omogen.

Klart jag vet att jag är omogen. Min humor är stundtals ganska barnslig och jag kan vara omogen när jag känner för det. Men i denna stund handlar det om något annat. Det där med att slippa stå upp själv, att slippa vuxna handlingar. För det kommer att komma folk och titta på rummet ikväll. Och jag vill egentligen inte göra det själv. Jag önskar att någon annan var med. Jag kan inte ens förklara varför. Jag har inga problem att ordna saker och ting själv. Vad spelar sånt för roll? Den enda som egentligen borde vara med, är Sara som faktiskt kommer bo ihop med människan. Vad konstig jag är.

Svårt att hyra ut

Det verkar som om det inte är alldeles lätt att hyra ut sitt studentrum med kort varsel. Men det ska förhoppningsvis gå. För jag ska börja betala hyra i Sthlm nu med. Å det är som alla vet inte alldeles lätt att ha råd med dubbla hyror som student. Men det ska gå. Ja, att hyra ut rummet alltså. Intresserad?

Religions- och samvetsfrihetskursen är slut nu. Den har varit lite småknäpp men såhär i efterhand även ganska givande. Att börja fundera på vad ett samvete är, om alla har det och vad som egentligen ska räknas till de centrala delarna i en religion, har gett mig en liten tankeställare. Det här med religion är inte någon enkel fråga. Inte för att jag förväntade mig det heller. Men ändå.

Ebbot G och Mangan P

Ebbot G är en god fe
Mangan P är en gubbe de.

Vilket rimmar bäst?

Så ta dina minnen och försvinn ur mitt liv, älskade, älskade du...

Det är konstigt hur mycket annat hjärnan vill tänka på än religionsfrihetstentan. Men eftersom det även råder tankefrihet (i samma artikel) får jag väl tänka på precis vad jag vill. Undrar om jag ska lägga in en del av Winnerbäcks underbara låt Hjärter Dams sista sång någonstans i min hemtenta... Den går säkert att pressa samman med någon artikel å någon religion. Eller inte... Med andra ord tror jag att jag är klar med min lilla tenta nu. För jag har inte skrivit något den senaste timman. Det brukar vara ett tecken på att jag är färdig.

Det är något med Hjärter Dams sista sång som inte bara får mig att tänka på den vietnamesiska natten då Calle satt och spelade gitarr och sjöng låten på däck någonstans på havet vid Halong Bay, utan även på Jocke. Jag vet inte vad det är.

Vasaloppet 25 februari 2007

104197-15

Så glada var jag å syrran när vi hade gått i mål efter de 9 milen i år. Gladare ska vi bli nästa år. För nu är jag anmäld. Ska bara börja träna riktigt ordentligt. En arbetsdag tänker jag faktiskt slå nästa år. Så nu är det bara för Fia att anmäla sig. Å så håller vi tummarna för att pappa blir frisk nog för att hänga med oss. Eller ja, för oss att försöka hänga på snarare. Heja Högsäter!

Hemtenta ger inte någon ångest

Det är konstigt det där med att skriva tenta. Hemtentor ger aldrig den ångest som salstentor tenderar att göra. Jag är fortfarande inte klar med tentan fastän jag räknat med att vara klar igår. Ändå har jag inte ens en gnutta ångest. Jag får väl skylla på den där förkylningen som jag drog på mig - igen. Riktigt kass bortförklaring. Dessutom ska jag på föreläsning på Röda korset ikväll. Det har jag egentligen ju inte tid med.

Nu när jag ska flytta, blir det också svårare för mig att ha kvar mitt uppdrag som kommunguide. Har insett en massa såna praktiska saker som mina jobb, mina åtaganden etc som inte kommer vara kvar. Fast kanske lite. Det är inte direkt så att jag flyttar sjukt långt bort. Jag verkar glömma det själv.

Nu gäller bara att hitta någon som vill hyra mitt underbara lilla rum. Och det är illa kvickt. Intresserad?

Kevin

Det är namnet på Pernilla och Håkans pojk. Kevin. Jag såg honom en jättesnabb sväng i lördags. Han var så himla söt. Å väldigt liten.


Jag ska alltså flytta till Stockholm

Det blev klart ikväll. Var och tittade på ett rum tidigare idag och så ringde de ikväll och undrade om jag ville flytta in. Å jag sa ja. Oj oj så konstigt. Men bra konstigt. Tror jag. Jag kunde flytta in redan i helgen. Det är nog lite väl snart. Men ganska snart iaf. Jag kommer alltså bo mellan Magnus och skolan vilket innebär att det är cykel- och gångavstånd däremellan om man vill. Inte så dumt. Fast just nu känns det ändå lite underligt. Men sådär bra på något konstigt vis ändå.

Du är himlen runt hörnet för mig

Söndag, höst, ett regnmörkt Stockholm. Men de spelar inte någon roll. För jag sitter och halvskriver på min hemtenta i en upplyst lägenhet medan min grabb spelar och sjunger Himlen runt hörnet för mig. Vissa ögonblick läggs bara på minnet. Detta är ett sådant.

För er som inte såg Bajen få stryk av Barcelona i Globen igår... SYND! Riktigt bra stämning och en underhållande match.

Not ready to make nice

Trött, sliten och omotiverad. Ja, det är visst jag i ett nötskal nu såhär på lördagsmorgonen. Men iaf så satt jag och surfade runt lite här för att försöka vakna till efter gårdagens dumma alkoholintag. Å var inne på min väns blogg och tittade. Det visade sig att hon hade skrivit ett långt stycke om lilla mig. Jag blev alldeles rörd. Tack Malin!

Annars borde jag skriva på min tenta. Å lämna tillbaka den dåliga tjejfilmen jag hyrde igår å... För i eftermiddag ska vi till Globen och kolla in Hammarby-Barcelona. Ska bli skoj. Tydligen är det partaj i Sthlm ikväll också. Men nu vill jag bara ligga kvar i sängen hela dagen.

En oläslig tidning - för att du ska förstå (Aftonbladets titel om vår tidning idag)

                                                                            104197-14

Här är tidningen vi delat ut. Jag har spenderat hela dagen med att säga "En oläslig tidning"? och ont i käkarna efter att haft ett leende på läpparna hela dagen. Jag hade inställningen att ett leende säljer alltid mer än inget leende. Verkar man positiv utåt, blir man positiv även innuti. Konstigt det där.

Reaktionerna bland människor har verkligen varit blandade. De flesta reaktionerna fick vi såklart inte ta del av eftersom alla småspringer antingen ned till tunnelbanan eller upp därifrån. Men vid lunchtid kom ganska många förbi som sa att de hade "läst" tidningen och tyckte den hade en bra poäng.

För er som inte vet vad det handlar om, så är det svenska FN-förbundet och UNDP som delat ut en helt obegriplig tidning. Allt utom baksidan som hade en artikel med lite fakta om fattigdom, analfabetism och skolgång. Läs aftonbladets artikel här:
http://www.aftonbladet.se/vss/debatt/story/0,2789,912568,00.html

Den kanske roligaste kommentaren jag fick idag var när en tant kom fram till mig och dialogen lydde ungefär såhär:

- Det här var en riktigt oförskämd tidning!
- Jaså?
- Ja, jag fattade ju ingenting!
- Det är det som är poängen, att visa hur det känns att inte kunna läsa. På baksidan kan du läsa...
- Nej, för när jag inte fattade vad det stod trodde jag faktiskt att jag hade fått hjärnblödning!!! Det hade ni inte tänkt på va?!
- Öhm.. Nej.
- Du kan ta tillbaka er tidning!
- Okej. Ha en trevlig dag!

Det kanske var en poäng men jag slutade iaf inte le.

Varsågod, en oläslig tidning

Imorgon ska jag volontära mig via svenska FN-förbundet. Kom och hälsa på mig vid tunnelbanestationen på Fridhemsplan (Västermalmsgallerian). Där ska jag hurtigt stå och dela ut oläsliga tidningar och vita blyertspennor i en vit jacka. Jag ska också se glad och trevlig ut medan jag är väl medveten om att Millenniemålen inte alls kommer nås inom det föreskrivna tidsperspektivet. Det är i och för sig det vi ska ändra på. Så...

...Varmt välkomna att komma förbi och hämta en tidning och en penna och prata strunt om oväsentligheter som att 1/5 av jordens vuxna befolkning inte kan läsa. Eller att över 100 miljoner barn fortfarande inte får gå i skola. Ja, ni vet... sånadär småsaker.

På tåget någonstans i Kina

Run to the water
and find me there
burnt to the core but not broken
we'll cut through the madness
of these streets below the moon
with a nuclear fire of love in our hearts
rest easy baby, rest easy
and recognize it all as light and rainbows
smashed to smithereens and be happy

Varje gång jag hör den låten sprids den där nostalgiska känslan i hela min kropp och jag befinner mig plötsligt tillbaka på en av de hårda britserna i ett tåg någonstans i Kina. Jag lyssnar på mp3 och tittar ut genom fönstret där det kinesiska landskapet svischar förbi. Jag vet inte var jag är, jag vet inte vilken tid vi kommer vara framme. Jag vet egentligen inte riktigt var vi är på väg. Ändå är det en känsla av ro. Och en känsla av att livet händer här och nu.

Jag kan inte låta bli att fundera på samma känsla; om det är livet som händer här och nu, samtidigt som jag sitter och filar på min hemtenta i ett riktigt regngrått Uppsala...


Förresten kommer de tidigare mysiga tisdagskvällarna återkomma i november. För Grey´s Anatomy börjar igen den 7 november. Det är efterlängtat.

Vet du vad ordet schlyna är?

Den frågan fick jag ikväll när jag var och hälsade på familjen jag är kontaktperson åt. Jag funderade lite och frågade sen om det var ordet slyna hon undrade över och varför hon undrade. Det är ju knappast något ord jag använder. Faktum är att jag inte ens kunde förklara exakt vad det betyder. Anledningen att hon frågade var att några tjejer i hennes skola hade kallat henne det idag. Vad säger man om sånt? Tjejer hon inte ens känner. Som hade fortsatt med en massa andra dumheter som hon tydligt hade förstått. Mobbing kallas det. Mobbing. Jag blir så otroligt less på skiten.

Så fortsatte hon med att berätta att en av killarna i skolan hade blivit knivskuren. Under skoltid. Idag. Var är skolan på väg? Jag har extremt svårt att tro att några ordningsbetyg eller betyg från tidigare årskurser kan få bukt på dessa problem. För de är av en annan struktur. Å nej, jag har inga bra svar. Jag bara fortsätter att vara less.

Något som gjorde mig glad var när jag fick läsa en uppsats som mamman i familjen skrivit på sin svenskakurs. Den hette "Mina framtidsdrömmar" och i den stod det att hon ville kämpa för att lära sig svenska, för att klara utbildningen på SFI för att senare kunna få ett jobb. Då skulle hon slippa socialbidrag och familjen kan spara ihop pengar för att åka till Turkiet och hälsa på hennes föräldrar.

Det händer i vissa stunder att jag inser vilket fjuttigt litet perspektiv jag har på saker och ting. Men även det är en insikt.

Jag vann...

... över min lilla latmask igår. För jag var faktiskt ut en joggingrunda innan det hann att bli natt. Längesen det var så skönt. Men det är kanske bara att inse att jag är en kvällsmänniska. Fast det är jag inte. Jag är definitivt inte en morgonmänniska. Fast knappast ngn "mitt-på-dagen-människa" heller. Konstigt det där... Tjoho! Det måste bara betyda att jag är unik...! =)

Vad som gör mig mindre unik är mitt agg jag hyser för bilningsarbete som alltid tenderar att börja 07.00. Ja, för då börjar de kära grabbarna sin arbetsdag. Det konstiga är att de alltid slutar runt 09.00. Varför kan de inte köra bilningsarbetet det sista de gör innan de går hem istället för att tvinga upp människor som går och lägger sig för sent för sitt eget bästa? (Nej, jag är inte alls morgontrött och grinig...)

Det blev en pojke!

Den lille skulle kommit i fredags den 13:e, men under helgen hade han iaf inte kommit. Jag hade inte fattat att det gick att uppdatera sig på bebisfronten via Ackis hemsida. Men det gick så bra så. Så mamma fick ringa mig och informera att jag skulle gå in på webbisarna.

Där stod det så fint att Pernilla och Håkan blivit föräldrar 06.53 imorse. Det blev en pojk som vägde 3440 gram och var 50 cm lång. Han ser ut att vara lik Håkan =) Å så roligt! Det var en stolt mormor som hade ringt och berättat för mina föräldrar. Jag kan inte låta bli att känna mig lite stolt jag med. För det var ju med Pernilla jag lekte med bebisar, klädde dockorna och skötte om dem. Nu är det ett antal år senare och bebisen är på riktigt. Det är stort. Imorgon är det jag som går till stan och köper ngt till den lille, som verkar vara namnlös än så länge.


104197-13



Latmasken har gått till attack

Människan är av naturen lat.
Varför är det så? Jag har ofta tänkt att jag faktiskt inte är så lat. Jag brukar träna ganska mycket, cyklar och går istället för åker buss, pluggar en del, jobbar en del och... så latar jag mig en del. Hur kommer det sig då att det känns som om det lata hela tiden tar över? Som idag. När jag faktiskt skulle tränat. Men orkade inte. Orkade inte... Det händer faktiskt inte. Latmasken har kommit på besök. Jag hoppas verkligen inte den tänkt stanna. För det pallar jag inte.

Så jag återgår väl till skrivandet på min lilla hemtenta och kanske kan njuta av det faktum att jag inte ens är vidare förtjust i Desperate Housewives och faktiskt kan sitta och skriva resten av kvällen. Eller något...

Det finns människor som bryr sig

Ja, såklart alla bryr sig om något. Men i detta fall gäller det vad som hände i matchen i lördags mellan Danmarks IF och Gideonsberg. Jag skrev om det i söndags här i min lilla blogg. Då tänkte jag att det faktiskt är en viktig sak att ta upp. Ja, för att i damfotboll kan det mesta försvinna. Eller inte försvinna. Bara uppmärksammas mindre bra för att det är just damfotboll och inte fotboll. Jag skulle kunna ha en oändlig utläggning om bara ordvalet, men det var inte min tanke just nu.

Istället handlar tanken om att det inte alls bara är tyst kring händelsen. Dagen efter matchen kunde man läsa Håkan Wikströms krönika i UNT om matchens stora samtalsämne:  
http://www2.unt.se/avd/1,1786,MC=4-AV_ID=542007,00.html?from=Topicpage . Detta följdes upp av en ny artikel i UNT idag:
http://www2.unt.se/avd2/1,3908,MC=4-AV_ID=541741,00.html,
Även i Västerås skrivs det i dagsläget huruvida en bestraffning ska ges eller inte:
http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=261448 ,
http://www.vlt.se/artikelmall.asp?version=261431

Det är väl kanske vad som är förväntat av de två städernas tidningar; att på sportsidan visa på problemet och vad som görs i dagsläget. Men jag har också sett artiklar i andra tidningar och fick höra att det stod på text-tv. Ska erkänna att det som kanske gjorde mig mest förvånad var när jag fick denna länk inklistrad i ett mail nyss: http://www.tv4.se/sport/blogg/496772.html

Då ska jag kanske tillägga att jag inte är sådär överdrivet förtjust i Patrick Ekwall och att det är just han som bryr sig om detta har kanske inte sådan betydelse just i sig. Men att det kommer upp och frigörs i debatten är bra. Riktigt bra.

Kalla det vad fan du vill

104197-12


Innan jag ska gå och få mig en spark i baken av min handledare vill jag dela med mig av min senast lästa bok: Kalla det vad fan du vill av Marjaneh Bakhtiari.  En bok om fördomar från alla håll och kanter; invandrare, svenskar, unga och gamla. Hade jag fått bestämma hade varenda högstadieelev  varit tvungen att läsa denna bok. För den är mycket tänkvärd. Dialogerna är briljanta då hon har skrivit precis som de uttalas; på skånska och på invandrarsvenska. Dessutom innehåller boken en stor portion både allvar och humor. Bakhtiaris rättframhet är beundransvärd och boken kunde inte vara mer tidsenlig.  Läs den!

25-årsfest, rasistiska påhopp och en puckad handelsminister

Igår var det partaj av hög rang. Mina kära vänner Åsa å Calle fyllde 25 och hade galej ute i klubbhuset på Danelid. Himla trevligt. Å en himla massa sjuka bilder. Detta är kvällens hämndaktionsbilder. Fast den enda hämnden var nog snarare Åsa som tvingade Martin att pussa på mig. Konstigt sätt att hämnas på. Men iaf.

104197-10   104197-11

En tjej i mitt fotbollslag (jag säger fortfarande mitt lag, även om jag slutat spela. Kan inte riktigt släppa taget) fick utstå rasistiska påhopp under deras match mot Gideonsberg igår. Hon gick bara rätt av planen och slutade spela. Stackars lilla korkade brud i Gideonsberg som fortfarande lever på 1800-talet eller något. Väx upp! Inse fakta. Ja, att världen faktiskt sträcker sig längre än till Västerås. Annars kan jag informera henne om det här och nu. Ibland är jag duktig.

Annars tycker jag nog att det är ett rätt bra val av handelsministern.... Mohahaha. 8 dagar kanske kan vara någon form av rekord. Ibland blir jag nästan trött över hur korkade en del människor är. Fast bara ibland. För i hennes fall så passar ju alla hennes dumma handlingar klart överens med den moderata politiken. Ja, barnflickan var för dyr - de hade ju inte råd... (Sänk arbetsgivaravgifterna etc så "vanliga" människor har råd att få hjälp hemma), betala huset via firma utomland för att slippa skatta (Sänk skatten, fastighetsskatt, ja, you name it). För allt kommer ju faktiskt tillbaka till att de inte har råd att betala som andra, vanliga, dödliga människor... Mer såna politiker till folket. Ja, för det är ju faktiskt de som representerar folket. Är det inte fantastiskt? Här går en massa höger-människor å klagar på att vänstern har gjort samhället bidragsberoende. De råkade bara missa att de som verkligen har råd, fuskar minst lika mkt, och utnyttjar systemet minst lika mkt. Det råkar bara vara på ett mer "sofistikerat sätt". Jag vill gå och kräkas. Å då är jag ändå inte ens bakis.


Höst på min planet

Idag är det lördag. Klockan är före nio och jag har varit uppe en bra stund redan. Bara det är rätt så stört. Å ute är det mer än grått och jag ska snart på en lite joggingrunda. Ja, för dagen är full av aktivitet så det gäller att hinna med allt; träning, jobb, födelsedagsfika hos Andreas å så de två som har 25-årsfest ikväll. Ändå är det enda jag kan tänka på just nu är hösten och jag hör Winnerbäcks låt Höst på min planet inne i mitt huvud. T.om nu när jag egentligen lyssnar på fröken Ternheim. Sånt är lite konstigt. Kanske är det ngn slags peppning till mig bara för att jag egenligen ju gillar hösten. Men idag är det sjukt grått ute å allt känns lite trist. Men kanske mest min uppsats. För just nu går den ingenstans. Det är lite knäckande. Men imorgon... imorgon...

...för ikväll är det ändå fest. Grattis Calle på den stora dagen!!!


Jag borde kanske åka utomlands,
Du säger att jag borde se mig omkring
Men jag har inte tid med någon annanstans
Har inte lust med en massa "någonting"

... Jag vill se vimlet byta ytterplagg
Jag vill se löven byta färg igen

...Jag vilar under himmelen
I höst i min planet
Jag sjunger för mig själv
fastän jag vet att sånt kan kallas ensamhet

...En nattlig promenad i en höstmörk stad
Jag kan inte önska mig något mer

Så jag åker inte utomlands
Förrän vintern fäller slutridå
Här är ett skådespel i höstlövsdans
Som jag vill se varenda meter på

Du säger jag har en liten värld
Men den är snygg och full av flärd


Åsa 25 år

104197-9

Ja, idag är det faktiskt Åsas stora födelsedag. Hon fyller ett kvarts sekel. Det ni. Det ska vi fira ordentligt på lördag. Men jag firar henne här så länge iaf. Grattis din galning! Sen gillar jag denna bilden oxå, från Camp Sweden nere i Tyskland under VM. Det var några härliga dagar. Kunde inte låta bli att vara lite nostalgisk över åren vi känt varandra. För vi har hunnit vara med om en hel del under årens lopp: avslutade förhållanden, trista fotbollsträningar, shopping i Vietnam, romantiska kreationer på rummet i Egypten, kojbyggen i Åre, galna utekvällar, tunga rehabpass, fotbolls-VM, ja det mesta faktiskt. Å Åsas rättframma kommentar angående fotbollstjejerna och jag:  "Vad skulle du egentligen gjort utan oss och vem skulle du umgåtts med?" Det finns mkt att le åt tillsammans med denna galna, numera 25-åriga tjej.

Härliga dagar är det allt mer sällan nu när det är höst tycker jag. Fast jag gillar fortfarande det där mysiga med hösten. Har bara inte vant mig vid att det blir så mörkt och numera också lite kyligt i luften. Å andra sidan är det mitten av oktober nu. Kanske är det just det som är mitt problem. Jag har kommit noll och ingenstans med min uppsats och halva terminen har snart passerat. Det stör mig katastrofalt mkt. Resten av skolan är jag extremt mkt i fas med. Ovanligt.

Igår var jag och fikade med en gammal bekant. Han undrade om jag började få någon 25-årskris. För det hade han haft. Det där med kris brukar jag hånle lite åt. Varför ska man krisa? Det är mer typiskt för 30-åringarna. Antingen är det de som har haft sällskap en längre tid som får lite panik för det, eller de eviga singlarna som faktiskt börjar inse att de nog vill ha familj. De krisar. Inte jag som är ngnstans i deras ingenmansland. Men 25-årskrisen handlade (enligt Mattias) om valen man gör om utbildningen och "vuxenvärlden" och om man valt rätt och väljer rätt riktning på livet eller inte. Å där kan det nog finnas lite krisrisk för min del. Därför måste jag återgå till min uppsats nu. Så jag slipper krisa när jag närmar mig 25...

Tomt för 1 kr

Är du intresserad av att köpa tomt och bygga hus? Då är det ju kanon om du är intresserad av att bo på landet också. För de två faktorerna sammanfaller ofta.

Fick nyss reda på att de säljer ut tomter i området i Högsäter där jag är ifrån för 1 kr. Det är faktiskt ett skämt. Jag kan inte låta bli att tycka att det är rätt tragiskt att man i dagsläget i stort sett enbart betalar för läget. Får frågan titt som tätt om varför jag inte tänker flytta tillbaka till Högsäter när jag är klar med min utbildning. Det där kunde inte illustrera situationen på ett bättre sätt. Ngn annan som är intresserad? Passa på att fynda:
http://www.fargelanda.se/page/5017/page.htm

Stenmarksfantast

104197-8
                       J. Stenmark (vilken fantastisk människa)

Fast inte utförsåkaren. Jag är nog för ung för att tagit honom till mitt hjärta. I mina ögon syns han mest i samband med Thomas Brolin (vilken jag inte är jätteförtjust i). Fast han var grym. Det är inte det. Jag har bara lite svårt att relatera. Iaf. Så är det alltså Jan Stenmark jag vill åt. Han är grym. Så för dig som läser detta och inte vet vem det är (uppenbarligen inte jag heller så vidare ordentligt eftersom jag kallade honom Stenbeck nyss, men ändå), så måste du självklart ta reda på det.

Men iaf. Det jag egentligen tänkte fundera över en liten snabbis innan jag går och sover är varför människan är kapabel att genom enbart tankeverksamhet utsätta sig för en känslomässig berg-och-dalbana. För det är faktiskt möjligt. Eller är det bara jag som kan? Tror jag ska sova på saken.

I övrigt hade jag alltså mer att fundera om kring Stenmark än det jag faktiskt funderade på. Jag är nog kanske mer än liiite trött ändå...


11 guds bud - du ska ej ha ngt begär till din nästas oxe eller åsna.

Idag har jag varit på en mycket underhållande föreläsning. Hade inte koll på det när jag kom till skolan dödstrött imorse. Men idag skulle vi ha en gästföreläsare; professor Christer Hedin. Vilken otroligt skön människa! Han fullkomligt dröp av ironi kring en massa rättigheter, påstående och annat spännande angående olika religioner. Visste ni t.ex att ett av de första tio guds bud har tagit borts och att man delade det sista till två istället? Sjukt skumt. Så nr 2 (bildförbudet) existerar inte längre och nr 10 delades och blev både nr 9 och nr 10.  Vilket är lite komiskt när man kollar på nr 9 och nr 10.  "Du skall inte ha begär till din nästas hus" och "Du skall inte ha begär till din nästas hustru... eller något annat som tillhör din nästa". Vilket egentligen är samma sak. Ett förtydligande vad "något annat som tillhör din nästa" kan vara är oxe eller åsna. Ja, för så sa Gud:

      Du skall icke heller hava lust till din nästas hus, ej heller till
      hans åker eller hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller
      till hans oxe eller hans åsna, ej heller till något som tillhör
      din nästa.

Jag är hemskt tacksam för att Christer berättade såna här roligheter idag. Han höll mig definitivt vaken under föreläsningen. Poängen han ville komma till är att när folk hänvisar dumma handlingar till att "det står i bibeln" så bör de passa sig för att skylla över saker och ting på religiösa skrifter. För om bibeln skulle följas till punkt och pricka skulle homosexuella dödas, kvinnor skulle föraktas värre än döden osv. I vissa delar av bibeln. Jag ska dock  definitiv passa mig för att dra för stora växlar av det där. Jag vet att ingen läser bibeln på det sättet och att oxe och åsna inte är så aktuellt i dagsläget. Samtidigt bör vi kanske försöka få en mer nyanserad bild av vissa saker än att få det kastat tillbaka i ansiktet på oss att det står i religiösa skrifter och det är enligt min religionsfrihet möjligt för mig att få uttrycka detta. Då återkommer jag till den ständiga frågan: Hur långt sträcker sig religionsfriheten?

Förresten har vi just nu 2 st statsministrar. Det är ändå lite häftigt.

småsjuk men en överraskning

Jag är fortfarande småsjuk. Jag som var så nöjd över att jag faktiskt inte blev sjuk på riktigt denna gången. Tjenna. Istället åkte jag på ngt fjantigt halsont som inte vill ge sig vilket innebär att jag inte tränat på en vecka nu. Det kryper i kroppen på mig.

Och idag ska jag till sjukhuset. Inte speciellt spännande att åka tvärsöver Sverige för att kolla mitt friska knä. Men jag sa att jag kunde göra det, så nu är det bara att sätta sig å åka en massa mil i min ensamhet. Oj vad skoj det ska bli... Men jag ska åka hem till mor och far och överraska dem efteråt. Det ska bli kul att se minerna i deras ansikten när jag som aldrig är hemma bara dyker upp sådär. För jag gillar ju överraskningar :)

Dagens nyhet: De har fått nya möbler i plenissalen. Som är mer obekväma. Ja, för att politikerna inte ska somna under debatterna. Å sen får man ta med sig kaffe in också. Inte bara mineralvatten. Herregud. Vart ska detta sluta...?

Bakismonstret

Han eller hon har ätit upp min hjärna. För jag måste ju egentligen plugga. Har en hel bok att läsa tills imorgon. Men jag har tappat dagens skolaptit. Söndagar brukar vara mina skolproduktiva dagar. Idag är inte en sådan dag. Kanske för att det var så trevligt på festen igår å sen ute oxå. Illa. För jag fattar inte varför jag som aaaaaaldrig förr blev bakis numera blir hur seg som helst. Uppenbarligen ngt att göra med åldern. Slutsatsen av detta är alltså att jag börjar bli gammal. Jodå, 24 är ju praktiskt taget döden. Eller nåt.