Fröken G och världen

Efter att ha spenderat största delen av de senaste tre dagarna utomhus har jag nu lyckats blivit brun. Det är trevligt. (Vi har bland annat varit och gått uppe på ett berg nära Genève som heter Salève).

Vad som också är trevligt är att jag å Magnus såg Kofi Annan på Manors sportavdelning i lördags.

Ytterligare trevligheter är att Magnus skämmer bort mig med sin grymma matlagning. Mindre trevligt är att han åker hem till Sverige ruskigt tidigt imorgon bitti.

Det är påskdagen här och jag kunde inte bry mig mindre. Det är vilken söndag som helst, fast ändå inte riktigt. För Magnus är här och hälsar på mig och står i skrivande stund och slavar ute i köket. Äntligen slipper jag laga mat och bara blir lite ompysslad :) Vädret här nere är fantastiskt och vi har varit ute hela dagen och promenerat runt i stan å legat i en park och slappat.

Igår satt vi på taket i den gassande solen och åt kex, ost, jordgubbar och drack champagne som Magnus köpt med. Vi konstaterade att livet är rätt bra ändå.

Spenderade gårdagskvällen på fest hos Helle efter att vi ätit middag (som Magnus självfallet fick kocka för) tillsammans. Det var en trevlig tillställning som vanligt med människor från alla håll och kanter. Själv fastnade jag med Joshua, en av US marines-killarna som jobbar på den amerikanska representationen. Magnus fastnade mest med galna Emilie från Holland som påstår sig själv ha ett alldeles för stort ego. Festen fick dock ett ganska abrupt slut efter ilskna grannar.

Häromdagen ringde någon jobbig telefonförsäljare och rabblade sina rader på franska. Skönt att inte förstå och när hon väl blev tyst kunna säga att jag tyvärr inte förstår och hejdå.

Idag hade jag värre språkproblem när jag skulle prata med städerskan. Jag blev förbannad på mig själv att jag är så kass på franska, så imorgon ska jag sitta och plugga hela dagen. Hon pratade dock både spanska och franska och jag förstod henne, men jag kunde ju inte svara henne. Försökte mixa franska och spanska när jag skulle svara. Det gick katastrofalt dåligt. Frustration!

På väg ned till stan mötte jag dock en kvinna som kom och frågade mig lite frågor om bussen. (Förstår inte vad det är med människor här nere. Tror det hänt mig 10 ggr att folk stannat bilen för att fråga mig om vägen. Ser det ut som om jag har koll på läget eller är det så otroligt många förvirrade själar i denna stan?) Jag kunde faktiskt fatta och även svara så hon förstod. Då kändes det inte lika jobbigt längre. Nästa vecka ska jag träffa min tandempolare David igen. Man måste skärpa till sig och jobba på saken.