Påsklov
Så har även jag tagit påsklov. Gick t.om lite för tidigt, men känner att jag har gott samvete efter de tre tidigare veckornas arbete. Sitter just nu ute på taket och njuter av solen och utsikten över Eu-sekretariatet (här kallat Blue box). Bakom hustaken skymtar bergen och det nästan steker i solen fastän klockan är fem på eftermiddagen.
Jag känner en såndär tillfredsställelse med livet som jag hade när jag var ute och reste. Kanske är det ändå så att jag inte är gjord för att bo i Sverige, hur bra det än är där. Jag tenderar alltid att må bäst utomlands. Konstigt det där.
Denna vecka har verkligen varit lugn och det märks att det är påskveckan. Halva kontoret är på semester och det är tyst och lugnt på alla fronter. Har skrivit några korta rapporter, gått på något möte och städat upp från förra veckan. Min kära handledare ska vara i Sthlm nästa vecka; möte på UD, Christine har semester och Hilde har åkt hem till Washington en sväng så jag får hålla ställningarna en sväng. Fast bara väldigt kort eftersom Hilde kommer tillbaka från USA på tisdag lunch. Hon är dock nyare än jag här på MR-sidan även om hon är väl inskolad hos UD. Under fikat idag satt några av arbetskamraterna och pratade om sin tid på UD och hur det gick till när de kom till UD. Det är så fascinerande att lyssna på deras stories. De har varit ute i världen på diverse olika platser, en del har växt upp på olika ställen i världen, någon med diplomatföräldrar, någon med "vanliga" föräldrar. Det finns mycket historier bakom de kostymklädda fasaderna.
Ibland luskar jag lite i min handledares liv bara för att jag är nyfiken på vilken väg han gått. Jag är väldigt tacksam för att jag fått just honom som handledare. Han är duktig, håller hög profil på möten men samtidigt har han lite glimten i ögat och det finns utrymme för mina sjuka kommentarer som jag så ofta har svårt att hålla inne med. Han är förmodligen också en av anledningarna att jag trivs tillsammans med övriga jobbstaben på representationen. Tänk vilken tur jag hade som hamnade här!
Jag känner en såndär tillfredsställelse med livet som jag hade när jag var ute och reste. Kanske är det ändå så att jag inte är gjord för att bo i Sverige, hur bra det än är där. Jag tenderar alltid att må bäst utomlands. Konstigt det där.
Denna vecka har verkligen varit lugn och det märks att det är påskveckan. Halva kontoret är på semester och det är tyst och lugnt på alla fronter. Har skrivit några korta rapporter, gått på något möte och städat upp från förra veckan. Min kära handledare ska vara i Sthlm nästa vecka; möte på UD, Christine har semester och Hilde har åkt hem till Washington en sväng så jag får hålla ställningarna en sväng. Fast bara väldigt kort eftersom Hilde kommer tillbaka från USA på tisdag lunch. Hon är dock nyare än jag här på MR-sidan även om hon är väl inskolad hos UD. Under fikat idag satt några av arbetskamraterna och pratade om sin tid på UD och hur det gick till när de kom till UD. Det är så fascinerande att lyssna på deras stories. De har varit ute i världen på diverse olika platser, en del har växt upp på olika ställen i världen, någon med diplomatföräldrar, någon med "vanliga" föräldrar. Det finns mycket historier bakom de kostymklädda fasaderna.
Ibland luskar jag lite i min handledares liv bara för att jag är nyfiken på vilken väg han gått. Jag är väldigt tacksam för att jag fått just honom som handledare. Han är duktig, håller hög profil på möten men samtidigt har han lite glimten i ögat och det finns utrymme för mina sjuka kommentarer som jag så ofta har svårt att hålla inne med. Han är förmodligen också en av anledningarna att jag trivs tillsammans med övriga jobbstaben på representationen. Tänk vilken tur jag hade som hamnade här!
Kommentarer
Trackback