Poppis?
Imorgon ska jag få blommor. Det ringde någon från en blomsteraffär och frågade efter min portkod. Eller så sa de att de var blombud och egentligen vill sno müsli från någon stackars student i köket. Eller kanske till och med något mer värdefullt än så. Tur jag bor i egen lägenhet.
½ hot chocolate massage
Idag har jag varit på chokladmassage.
Det lät mer mysko än det var.
Men det luktade massa choklad och var helt okej.
Fast jag hade lite svårt att slappna av ordentligt och hade önskat lite mer massage än inkletning.
Det är iaf trevligt att prova nya saker.
Nytt betyder dock inte alltid bättre.
Och jo, jag var på spa, det var ingen hemmavariant.
Då hade jag inte skrivit om det här.
Det lät mer mysko än det var.
Men det luktade massa choklad och var helt okej.
Fast jag hade lite svårt att slappna av ordentligt och hade önskat lite mer massage än inkletning.
Det är iaf trevligt att prova nya saker.
Nytt betyder dock inte alltid bättre.
Och jo, jag var på spa, det var ingen hemmavariant.
Då hade jag inte skrivit om det här.
Jobbsökarbibeln
Nu är den i mina ägor. Ska återkomma med uppdatering om jag skulle få något jobb. Det lär nog dröja ett tag.
Morgonstund har guld i mund och Mia Törnblom - seriously?!?
Det fina med att bo i hyreslägenhet är att det inte alltid är så lätt att få tvättid. Därför är jag uppe 7.45 på en söndag. Passar mig fint för nu kommer jag få något gjort innan träningen, lunchdejten med Johan och födelsedagskalaset i eftermiddag.
För övrigt var jag på en trevlig tillställning igår där jag hamnade ute i köket med en arbetscoach som sa till mig att hon skulle skicka mig en jobbsökarbibel och att hon looovade att jag skulle få jobb om jag följde råden i boken. Dessutom sa hon åt mig att läsa Mia Törnblom. Jobbsökarbibeln (mitt ord, inte hennes) ska jag läsa, men superhajpade Mia orkar jag bara inte med. Vad är det med alla kvinnor och Mias tjat om självkänsla egentligen? Samtidigt känner jag till kloka människor som förälskat sig i Mia. Men jag såg henne på TV för några månader sedan och höll på att kräkas av hennes förstående men pepande sätt och alla självklarheter hon satt och kastade ur sig. Jag skulle kunna ironisera mer över det, men överväger samtidigt att vara större än min trångsynthet och ge henne en chans.
För övrigt var jag på en trevlig tillställning igår där jag hamnade ute i köket med en arbetscoach som sa till mig att hon skulle skicka mig en jobbsökarbibel och att hon looovade att jag skulle få jobb om jag följde råden i boken. Dessutom sa hon åt mig att läsa Mia Törnblom. Jobbsökarbibeln (mitt ord, inte hennes) ska jag läsa, men superhajpade Mia orkar jag bara inte med. Vad är det med alla kvinnor och Mias tjat om självkänsla egentligen? Samtidigt känner jag till kloka människor som förälskat sig i Mia. Men jag såg henne på TV för några månader sedan och höll på att kräkas av hennes förstående men pepande sätt och alla självklarheter hon satt och kastade ur sig. Jag skulle kunna ironisera mer över det, men överväger samtidigt att vara större än min trångsynthet och ge henne en chans.
Envoi - hel och riktig
Kom på att jag hade dikten i en gammal dagbok hemma hos mor och far, men det är ju inte så ofta jag är där. Då är det bra att ha goda vänner som bryr sig om att hjälpa en leta i internetdjungeln. Tack Johan! |
 |
Chick flick
Det är något mysigt över att sitta ensam hemma en fredagkväll;
skriva PM och titta på A lot like love är underskattat.
Dessutom är Amanda Peet snygg - iaf i början.
Och resten av filmen också om jag inte minns fel .
skriva PM och titta på A lot like love är underskattat.
Dessutom är Amanda Peet snygg - iaf i början.
Och resten av filmen också om jag inte minns fel .
Diktkunnig eller bara konstig som jag? Hjälp sökes!
De senaste veckorna har jag haft textrader från en dikt jag läste på engelskan någon gång under gymnasietiden (!) i huvudet. Det dyker upp en massa rader och jag är rätt säker på att den heter Envoi men jag hittar den inte. Är det någon annan som känner igen rader som dessa?
Take from me what is not my own
My love, my beauty and my poem,
The pain is mine and mine alone
See how against the weight
The hawk hangs perfect in mid-air
it ???
The moment, not the bird divine
Take from me what is not my own
My love, my beauty and my poem,
The pain is mine and mine alone
See how against the weight
The hawk hangs perfect in mid-air
it ???
The moment, not the bird divine
Skönt med perspektiv
Ibland är det skönt med människor som ger en lite andra perspektiv.
Som en av grabbarna på jobbet i morse när vi pratade om studier:
- Jag träffade på en kille som var lite skum där i Uppsala
- Vad menar du med skum?
- Ja, han hade läst så j-kla länge så han var alldeles inne i den där universitetsvärlden och visste inget annat och höll på att prata om sina sittningar och skit.
- Vaddå, hur länge hade han läst?
- Han hade säkert läst 4-5 år!!!
- Jag har läst till och från i 6 år...
Sen skrattade vi en stund - inte åt varanda - utan med varandra.
Som en av grabbarna på jobbet i morse när vi pratade om studier:
- Jag träffade på en kille som var lite skum där i Uppsala
- Vad menar du med skum?
- Ja, han hade läst så j-kla länge så han var alldeles inne i den där universitetsvärlden och visste inget annat och höll på att prata om sina sittningar och skit.
- Vaddå, hur länge hade han läst?
- Han hade säkert läst 4-5 år!!!
- Jag har läst till och från i 6 år...
Sen skrattade vi en stund - inte åt varanda - utan med varandra.
Äcklad eller glad?
Har inte bestämt mig om jag ska vara glad eller äcklad än.
Jag har nämligen varit utanför en lägenhet och hämtat en påse kläder och grejer som var mina.
Som var mina och smutsiga.
Det är inte så äckligt i sig.
Det äckliga är att de legat där över ett år.
Fast jag är glad att min favorittröja är tillbaka.
Jag har nämligen varit utanför en lägenhet och hämtat en påse kläder och grejer som var mina.
Som var mina och smutsiga.
Det är inte så äckligt i sig.
Det äckliga är att de legat där över ett år.
Fast jag är glad att min favorittröja är tillbaka.
I backspegeln
Häromdagen funderade jag på vad jag gjort med mitt liv och att februari inte känns vidare mycket action. Ibland känns det som om jag inte gjort något sen jag tog studenten mer än gått i samma skola hela tiden. Så jag tog mig en titt i backspegeln och konstaterade att det faktiskt har hänt lite åtminstone:
21 februari
2001 - bodde hemma hos mor och far och läste sista året på gymnasiet
2002 - var ganska nybliven Uppsalabo och universitetsstudent
2003 - Uppsala
2004 - Uppsala
2005 - reste runt i Kina och skulle snart åka över till Vietnam
2006 - Uppsala - studieuppehåll och jobb på posten
2007 - hade varit i Genève i exakt en månad
2008 - sista terminen i Stockholm
Blir spännande och väldigt oklart vad jag ska fylla på efter 2009.
Kan också tillägga att anledningen att jag började fundera på det var att två gymnasietjejer från Kungsbacka var och intervjuade mig angående om skolan och mänskliga rättigheter etc. Och jag blev lite avundsjuk på dem eftersom de har alla de där valen kvar att ta, medan jag snarare numera tar konsekvensen av mina val.
21 februari
2001 - bodde hemma hos mor och far och läste sista året på gymnasiet
2002 - var ganska nybliven Uppsalabo och universitetsstudent
2003 - Uppsala
2004 - Uppsala
2005 - reste runt i Kina och skulle snart åka över till Vietnam
2006 - Uppsala - studieuppehåll och jobb på posten
2007 - hade varit i Genève i exakt en månad
2008 - sista terminen i Stockholm
Blir spännande och väldigt oklart vad jag ska fylla på efter 2009.
Kan också tillägga att anledningen att jag började fundera på det var att två gymnasietjejer från Kungsbacka var och intervjuade mig angående om skolan och mänskliga rättigheter etc. Och jag blev lite avundsjuk på dem eftersom de har alla de där valen kvar att ta, medan jag snarare numera tar konsekvensen av mina val.
Du kan kalla mig Tyson - Emma Tyson
Jorå, idag var det dags att inviga mina nya, fina handskar. Det var en trött men glad jag som direkt efter passet konstaterade att jag ska upp och jobba om 8 timmar. Sova får man göra när man blir gammal.
Grattis mamma!
Idag fyller min kära mamma år. Grattis mamma!
Observera att barnet på bilden är lånat och inte tillhör familjen Gustafsson. Fast hon är ett charmtroll ändå. Och jag är lite förälskad i hennes giraff-snuttefilt.
skoj
Idag råkade jag använda ordet lidelse när jag menade lidande. Vissa ord ska bara sägas rätt från första gången.
Recept på en grymt bra lördagskväll:
1. Låt en klok herre välja vin
2. Åk hem till den kloka herrn och bli serverad med tilltugg å annat
3. Bjud med två optimister (för att neutralisera realisterna)
4. Köp med ost som kostar 795kr/kg
5. Frossa i ost, kex och vin så länge den finns något på bordet
6. Välj varsitt favoritvin (för att verka som om ngn har koll på själva provandet i vinprovningen)
7. Ta en taxi till ett ställe med temat "no shades of grey" och gissa vad som är svart och vit musik
8. Var glad och lycklig hela kvällen för att du omgett dig av så underbara människor
9. Missa sista flaskan vin på kortet så någon inte kommer komma ihåg sin favorit.
10. Ta på dig en röd skjorta (jag bommade iofs den men hade sjukt trevligt ändå)
Lycka till!
2. Åk hem till den kloka herrn och bli serverad med tilltugg å annat
3. Bjud med två optimister (för att neutralisera realisterna)
4. Köp med ost som kostar 795kr/kg
5. Frossa i ost, kex och vin så länge den finns något på bordet
6. Välj varsitt favoritvin (för att verka som om ngn har koll på själva provandet i vinprovningen)
7. Ta en taxi till ett ställe med temat "no shades of grey" och gissa vad som är svart och vit musik
8. Var glad och lycklig hela kvällen för att du omgett dig av så underbara människor
9. Missa sista flaskan vin på kortet så någon inte kommer komma ihåg sin favorit.
10. Ta på dig en röd skjorta (jag bommade iofs den men hade sjukt trevligt ändå)
Lycka till!
Är det jag som är konstig
...när jag får blommor skickade till mig i syfte att retas?
En hjärtedagskavalkad
Så är det då den 14:e februari igen och Alla hjärtans dag. Det kan vara en av världens mest underliga påfund. Om man inte är affärsman och säljer röda och snuttepluttiga saker. Jag har aldrig varit en firare av dagen. På gymnasiet skickade man blommor till varandra. Så kom någon med en hink blommor och delade ut till de som någon hade skickat till. Första året fick jag tre från samma person. Jag visste redan att han tyckte om mig. De tog bort det där blomskickandet ganska snart eftersom det var taskigt mot de som inte fick några. Nästintill mobbing. Jag kunde inte bry mig mindre.
Under flera år ignorerade jag och min dåvarande kille den här dagen. Ngt år köpte vi en chokladask - en såndär med hjärtan i, bara för att och bestämde oss för att äta middag tillsammans - fast inget extra fint! (det var viktigt, vi ville ju inte hamna i Alla hjärtans dag-träsket). Middag åt vi ju tillsammans varje dag ändå. Året efter vi gjort slut var jag bortrest och kom hem sent 14 feb. Då stod det blommor på bordet till mig från honom. Så när vi inte var tillsammans så blev dagen symbolisk. Konstigt.
Förra året hade det kommit blombud till mig i Genève. Stora, vackra röda rosor som gjorde kvinnorna i receptionen alldeles fnittriga och avundsjuka. Jag torkade dem och hade dem upphängda på mitt kontor tills jag åkte. Jag lät dem faktiskt hänga kvar när jag åkte så de kanske fortfarande är kvar. Själv gjorde jag - trots min illvilja mot 14 februari - en kraftansträngning och beställde lite hjärtesaker i ett paket och skickade hem till min dåvarande darling eftersom han gillade att fira högtider och muppdagar. Paketet kom mycket riktitg fram den rätta dagen men krävde tydligen att han var tvungen att gå till postkontoret för att hämta det (5 minuters promenix). Jag tror det tog honom en vecka att gå dit och hämta paketet. Det var mitt sista försök att ens tänka tanken att göra något för att engagera mig i den här dumma dagen. Ändå kunde jag inte låta bli att skicka ett litet kort på posten. Människan är dum.
Under flera år ignorerade jag och min dåvarande kille den här dagen. Ngt år köpte vi en chokladask - en såndär med hjärtan i, bara för att och bestämde oss för att äta middag tillsammans - fast inget extra fint! (det var viktigt, vi ville ju inte hamna i Alla hjärtans dag-träsket). Middag åt vi ju tillsammans varje dag ändå. Året efter vi gjort slut var jag bortrest och kom hem sent 14 feb. Då stod det blommor på bordet till mig från honom. Så när vi inte var tillsammans så blev dagen symbolisk. Konstigt.
Förra året hade det kommit blombud till mig i Genève. Stora, vackra röda rosor som gjorde kvinnorna i receptionen alldeles fnittriga och avundsjuka. Jag torkade dem och hade dem upphängda på mitt kontor tills jag åkte. Jag lät dem faktiskt hänga kvar när jag åkte så de kanske fortfarande är kvar. Själv gjorde jag - trots min illvilja mot 14 februari - en kraftansträngning och beställde lite hjärtesaker i ett paket och skickade hem till min dåvarande darling eftersom han gillade att fira högtider och muppdagar. Paketet kom mycket riktitg fram den rätta dagen men krävde tydligen att han var tvungen att gå till postkontoret för att hämta det (5 minuters promenix). Jag tror det tog honom en vecka att gå dit och hämta paketet. Det var mitt sista försök att ens tänka tanken att göra något för att engagera mig i den här dumma dagen. Ändå kunde jag inte låta bli att skicka ett litet kort på posten. Människan är dum.
Ingenting är omöjligt
Iaf inte när det kommer till mitt extrajobb. Det händer alltid så mycket konstiga saker.
Som att de ändrar inloggningen till handdatorerna och talar om det för mig - 4 månader senare.
Eller som att de ber mig att börja en halvtimma tidigare på mornarna och helt ärligt förvånat säger "Är du redan här?" när jag är där en halvtimma tidigare.
Eller som idag när min chef säger "Mår du bättre nu?" och jag tittar lite frågande på honom och han fortsätter "Ja, du var ju sjuk igår". Det är skönt att de talar om sånt för mig eftersom jag inte ens var schemalagd igår (och inte har jobbat en enda tisdag sedan oktober eftersom jag alltid har lektioner på tisdagsmornar) - vilket jag självfallet påpekade för honom. Samtidigt funderade jag på om jag borde vara orolig för att jag blir sjukanmäld av någon annan - en dag jag inte ens ska jobba. Senare visade det sig att vår kära uthyrningsfirma hade mailat jobbet och sagt att den som skulle komma var sjuk. Gillar starkt att "den som skulle komma" genast förvandlades till mig när det lika gärna kunde varit 3 andra. Ingenting är omöjligt.
Som att de ändrar inloggningen till handdatorerna och talar om det för mig - 4 månader senare.
Eller som att de ber mig att börja en halvtimma tidigare på mornarna och helt ärligt förvånat säger "Är du redan här?" när jag är där en halvtimma tidigare.
Eller som idag när min chef säger "Mår du bättre nu?" och jag tittar lite frågande på honom och han fortsätter "Ja, du var ju sjuk igår". Det är skönt att de talar om sånt för mig eftersom jag inte ens var schemalagd igår (och inte har jobbat en enda tisdag sedan oktober eftersom jag alltid har lektioner på tisdagsmornar) - vilket jag självfallet påpekade för honom. Samtidigt funderade jag på om jag borde vara orolig för att jag blir sjukanmäld av någon annan - en dag jag inte ens ska jobba. Senare visade det sig att vår kära uthyrningsfirma hade mailat jobbet och sagt att den som skulle komma var sjuk. Gillar starkt att "den som skulle komma" genast förvandlades till mig när det lika gärna kunde varit 3 andra. Ingenting är omöjligt.
Förväntningar på andra
Sitter och tittar på mixedstaffetten i skidskytte-VM. Det går just nu sådär för Sverige efter att "ACO" bommat 4 av 10 skott. Och mina förväntningar börjar bytas ut mot ett suckande. Kan inte låta bli att bli lite trött på diskussionerna kring "ACOs" graviditet. Det är klart att hon inte kan åka lika bra när hon är gravid. Det kan vi väl alla förstå. Men frågan kanske då ändå är varför hon åker? Därför att Sverige har två tjejer som är bra. Helena och Anna-Carin och sen är gapet så stort att en sämre Anna-Carin fortfarande är bättre än en fullt frisk nummer tre. Det är snarare det som kanske suckarna ska läggas på. Ändå kunde jag inte låta bli att sucka lite när hon missade och blev ifrånåkt.
Sömnredovisning
Igår bestämde jag att jag skulle låta min kropp få känna efter hur trött den var och utgå från det.
Den vaknade mycket ofrivilligt 5.15 efter klockans oljud.
Vilade 40 minuter när jag kom hem från jobbet.
Blev sjukt sömnig när jag pluggade på eftermiddagen och somnade igen. Ca 45 minuter.
Lyckades med konststycket att gå och lägga mig och somna före 23.
Gick upp 7.40 idag.
Alla som kan räkna ser ju hur länge jag sovit.
Hur kan jag då möjligtvis fortfarande vara trött?!
Den vaknade mycket ofrivilligt 5.15 efter klockans oljud.
Vilade 40 minuter när jag kom hem från jobbet.
Blev sjukt sömnig när jag pluggade på eftermiddagen och somnade igen. Ca 45 minuter.
Lyckades med konststycket att gå och lägga mig och somna före 23.
Gick upp 7.40 idag.
Alla som kan räkna ser ju hur länge jag sovit.
Hur kan jag då möjligtvis fortfarande vara trött?!
Nyhetsselektiv
De senaste dagarna har jag roat mig med att läsa samma nyheter i olika sorters tidningar. Hur kan det vara så att förstasidan på ena tidningen står som en liten notis i en annan? Vad säljer egentligen bäst? Är det så att tidningarna bara är så kundinriktade att de ger det som kunderna köper? Vad är det i så fall som avgör gratistidningarnas utformning? I den bästa av världar hade det varit viktiga nyheter därför att det är det som folk efterfrågar. Nu är det annonssäljande. Det får mig osökt att tänka på det här fina lilla inslaget om några stackars påhoppade amerikaner: http://www.youtube.com/watch?v=vFUQ0GYdrsM
Se den!
Jag som brukar vara så sur skrattade flera gånger under filmens gång.
En känsla av påsk
Jag har haft en känsla av påsk i flera dagar nu. Det kanske beror på att de har sopat vägen vid skolan. Vägarna brukar vara rena och fina runt påsk och så brukar det vara ganska varmt. Av någon anledning får jag minnen av sol när jag tänker på påsk. Brukar det verkligen vara sol på påsk?
Heja Höfers!
Råkade på handboll på TV:n förut. Önnered mot Skövde. Det visade sig att jag hade spelat tillsammans med fyra av tjejerna som var i bild under min tid i Höfers. Och ytterligare en spelade jag mot. Det var nästan så jag fick en nostalgitripp till hallen där hemma och det var inte långtifrån att jag hörde Börje skrika "Heja Höfers!" från läktaren, sådär som bara Börje kunde. Fast Önnered fick stryk med en massa mål.
Politiker? Nej tack
Ibland får jag frågan om jag inte ska bli politiker. Den kommer iofs oftast som en följdfråga från människor som inte riktigt förstår när jag svarar på deras fråga (vad är det du läser? att jag läser statskunskap. Men iaf. Det jag tänkte komma till var att jag har väldigt svårt att tro att jag någonsin skulle kunna halka in på den banan. Främst därför att jag tycker politik är smutsigt. Valkampanjer handlar om att kasta så mycket skit som möjligt på dina motståndare för att själv segra. Sen fortsätter detta genom att oppositionen klagar på sittande regering så mycket de bara orkar och sittande regering försöker med sina åtgärder hela tiden påvisa den tidigare regeringens brister.
Eller, så är det så som jag läser nu; nämligen att politiker är konflikträdda och urtråkiga. När Sverige får kritik från något håll utreds detta såklart först. Och kanske tillsätts en arbetsgrupp. Efter egna erfarenheter vet jag att det betyder att köpa tid och förhala processer. Och sen kommer det fina in. Nämligen att utarbeta en nationell handlingsplan kring frågan. Nu har jag ingen siffra på hur många handlingsplaner det finns, men förmodligen alldeles för många som används alldeles för lite. Eller kanske lagom, beroende på hur man ser det.
Så nej, jag vill inte vara en del av det smutsiga och konstigt dumma. Iaf inte än. Tacka vet jag tjänstemännen som får sitta och utarbeta de där handlingsplanerna... Jag skulle dock säga att sannolikheten att jag hamnar där iaf är större än att jag blir politiker. Vilket iofs inte säger något alls.
Som lite kuriosa kan jag också säga att politiker har ett ganska otacksamt arbete ibland. Ja, för att människor kanske inte alltid bryr sig. Metros förstasida någon dag i veckan hade en stor bild på en liten Stockholmstjej med rådjursögon och en hund i famnen. Anledningen att hon prydde förstasidan var att hon har 50.000 läsare av sin blogg - varje dag. Medan Carl Bildt "bara" har 10.000. Så, vad skriver 16-åringen om? Hon säger själv att det handlar om hennes vardag; om mode och om sin lilla hund. Klart Bildts blogg om vad som händer i svensk utrikespolitik och i världen hamnar i skymundan!
Eller, så är det så som jag läser nu; nämligen att politiker är konflikträdda och urtråkiga. När Sverige får kritik från något håll utreds detta såklart först. Och kanske tillsätts en arbetsgrupp. Efter egna erfarenheter vet jag att det betyder att köpa tid och förhala processer. Och sen kommer det fina in. Nämligen att utarbeta en nationell handlingsplan kring frågan. Nu har jag ingen siffra på hur många handlingsplaner det finns, men förmodligen alldeles för många som används alldeles för lite. Eller kanske lagom, beroende på hur man ser det.
Så nej, jag vill inte vara en del av det smutsiga och konstigt dumma. Iaf inte än. Tacka vet jag tjänstemännen som får sitta och utarbeta de där handlingsplanerna... Jag skulle dock säga att sannolikheten att jag hamnar där iaf är större än att jag blir politiker. Vilket iofs inte säger något alls.
Som lite kuriosa kan jag också säga att politiker har ett ganska otacksamt arbete ibland. Ja, för att människor kanske inte alltid bryr sig. Metros förstasida någon dag i veckan hade en stor bild på en liten Stockholmstjej med rådjursögon och en hund i famnen. Anledningen att hon prydde förstasidan var att hon har 50.000 läsare av sin blogg - varje dag. Medan Carl Bildt "bara" har 10.000. Så, vad skriver 16-åringen om? Hon säger själv att det handlar om hennes vardag; om mode och om sin lilla hund. Klart Bildts blogg om vad som händer i svensk utrikespolitik och i världen hamnar i skymundan!
Bara 3,2 mil kvar
Idag har jag sprungit min första mil någonsin. Det kanske är lögn eftersom jag spelat fotboll och handboll en massa och säkerligen kanske sprungit en mil under en match, men jag har aldrig sprungit en mil på ett löpband bara för att jag vill. Nu vet jag att jag klarar det utan att känna mig alltför död. Känns bra att veta att vid det här läget om några månader så har jag 3.2 mil till att springa.
Kombination
Idag börjar skidskytte-VM i Östersund. Inget är så motiverande att titta på under pinandet på löpbandet, som duktiga idrottare. Jag har höga förhoppningar om att komma igång ordentligt med mitt löpprogram - om så bara för en vecka.
Äntligen!
På onsdag kl 21 är Grey´s tillbaka. Inte en dag för tidigt!
Något att glädjas åt
Solen skymtar fram där ute!
Jag har otroligt nog fått ett mail från mitt jobb att de höjt min lön med 5 kr/tim retroaktivt sen oktober. Eftersom jag inte jobbar så mycket blir det inte heller så mycket, men å andra sidan är det totalt oväntat och allt som är mer än noll är ju plus. Eller hur är det nu...
Idag är jag rätt glad att min hyperenergiska pojkvän är på sin rekreationsresa. Att bara behöva sova två timmar om natten kan faktiskt göra vem som helst galen så nu har jag beordrat honom att gå och simma och lämna de stackars normala pojkarna att sova någon timma till. Jag tror jag är en bra förälder på avstånd.
Dagens i-landsproblem
Jag verkar negativ i min blogg. Det är jag i verkligheten också tycker en del. Jag tycker snarare att jag är realist. Å förmodligen också lite drabbad av vinterdepp. Fast ibland tycker jag att jag är lite berättigad att vara lite bitter på verkligheten. Som ikväll när gröna linjen har en massa förseningar som gör att jag småspringer från t-banan till gymmet - bara för att få reda på att biljetterna till mitt älskade boxpass är slut. Och eftersom att gymma vid 18.30-tiden är ngt för dem som verkligen inte kan gå ngn annan tid (dvs den stora massan) anser jag inte att det är något jag vill utsätta mig för - så det var bara att åka hem igen. Men jo, jag tog mig motvilligt en joggingrunda. Övervägde sedan att ignorera min tvättid pga trötthet, men väljer ändå att tvätta. Bara för att inse att centrifugen inte fungerar och har därför hela rummet fullt i plaskvåt tvätt. Jo, jag är nog lite bitter ändå.
Dessutom är jag avundsjuk eftersom den enda personen som verkligen orkar med mig för tillfället har underligt nog (...) åkt till London på rekreation (läs: partaj) i fyra dagar. Själv sitter jag hemma för trött för att skölja ur hårinpackning som borde varit ur för över en timma sedan. Sa jag att jag var trött?
För tidigt
Att behöva gå upp 5.15 för att jobba några timmar på ett av Sveriges mindre bra arbete är ibland svårt att motivera sig till. Speciellt efter att jag
1.) gått och lagt mig alldeles för sent
2.) inte kunde somna när jag gått och lagt mig
3.) vaknat 3 ggr(!) med panikkänslor efter att jag drömt att jag var gravid - varje gång
För övrigt fick jag igår ett sms om att mitt ex hittat min favorittröja hos sig. Jag har letat överallt efter den så jag blev så glad. Och full i skratt när jag tänkte på var den måste ha varit eftersom den gömt sig någonstans i över ett år.
1.) gått och lagt mig alldeles för sent
2.) inte kunde somna när jag gått och lagt mig
3.) vaknat 3 ggr(!) med panikkänslor efter att jag drömt att jag var gravid - varje gång
För övrigt fick jag igår ett sms om att mitt ex hittat min favorittröja hos sig. Jag har letat överallt efter den så jag blev så glad. Och full i skratt när jag tänkte på var den måste ha varit eftersom den gömt sig någonstans i över ett år.
Köla!
När vi var på sushi-och semelmöte hos Ellis å Micke i söndags kom jag på att ordet köla inte var med på dalslandslistan. Det uttalas också såklart med tjockt l och betyder att man ska skjuta hårt (i fotboll). Vi kunde dock inte komma ihåg om det bara gäller när man skjuter på mål men kom fram till att det förmodligen är i det sammanhanget det används. I övrigt kan jag tillägga att det förmodligen inte används alls längre eftersom senaste gången vi hörde någon ropa "köla" var på mellanstadiet under en av de hårda fotbollsmatcherna som avgjordes på grusplanen under lunchrasten.
Fettis-dagen eller Fet-tisdagen eller semeldagen kort och gott
Oavsett vad så var det semla på schemat idag. Eller snarare ikväll. Efter att ha introducerat dansken för semlornas värld hos syrran förra veckan, fick han självklart en innan han åkte hem. Jag sparade min till kvällsfikat med tjejerna som var på besök. Vi träffas så sällan men har alltid så trevligt när vi ses.
Kallar honom fortfarande dansken när han omnämns. Det är fortfarande roligt.
Bortskämd
Jag har iofs gjort äpplepajen men nu står dansken och slavar i mitt lilla kök. Känns finemang. Å även om jag inte är nöjd över att snön verkligen yr omkring oss så ska vi ut å dricka öl med Genève och Karlstad-bekantingar. Det blir en grymt bra kväll.