Fröken G och världen

Imorgon är det Stockholm maraton. Tyvärr kan jag inte riktigt få se spektaklet eftersom jag ska jobba. Men jag ska tycka synd om stackarna som ska springa - det sägs bli runt 30 grader varmt. 30 grader varmt och Västerbron ett par gånger kan jag lugnt klara mig utan. Samtidigt suger det lite i mina löpnerver jag inte visste att jag hade. Det kan nog bli fler maraton i mitt liv. På bättre tider och bättre träningen. Vem hade kunnat tro att jag någonsin skulle tycka att löpning var trevligt??

Min hjärna är överfull av pm, terroristtentor, Barcelonaminnen, praktikansökningsfunderingar, uppsatsopponeringar, kompisbokningar, klänningshets och annat vilket gör att jag har rätt mycket bloggtorka för tillfället. Känner mig mest sjukt trött hela tiden. Men jag repar mig!

Snart ska jag jobba mina sista timmar på ett av mina extrajobb. Om sisådär 4 timmar kan jag gå därifrån och kanske aldrig återvända. Det känns mest  fantastiskt skönt men också en smula vemodigt att lämna alla goa grabbar.

Appråpå go grabb så kommer min grabb hit vid lunchtid och rövar bort mig till okänd plats över helgen. Vad jag vet kan vi lika gärna hamna i Södertälje som i Hamburg. Har absolut ingen aning. Så om jag verkar spårlöst försvunnen några dagar beror det på att jag faktiskt är det.

Dagen efter vårt äventyr känns kroppen helt okej förutom ena knät som är lika stelt som på en 85-åring och självklart lite ömmande muskler, men bara lite. I övrigt klarade jag mig helt utan skavanker - enda var en liten blåsa på en lilltå och lite brännmärke efter min ipod-hållare på armen (körde Trance 2000-skivan 4 varv tror jag...). Sjukt oväntat att jag som får skav av allt klarade mig så bra. För visst tog vi oss igenom. De första 25km gick hur lätt som helst. Och det var så härligt när Lars Bo och A-M och P stod och hejade på. Konstigt vad extra energi man kan få. Men mellan sisådär 28-35km var jag rätt säker på att de hade flyttat fram varje kilometerskylt några hundra meter. Då var det lite trögt. Först när det var 3 km kvar till mål kände jag att jag hade krafter kvar och kunde t.om spurta de sista metrarna och känna mig riktigt fräsch när jag kom i mål på tiden 4.12.35.

Marc, den galningen hade ont i fötterna vid 14km och genomled sen hela loppet med Danmarks förmodligen största blåsor. Hans envishet är nog det sjukaste jag sett. Där ligger jag verkligen i lä. Så vi sprang tillsammans (och gick en liten bit) hela loppet och det känns så skönt att klarat det. Nu vet jag att jag kan fastän jag inte är så förtjust i att springa. Och Marc bevisade att det går att springa ett maraton otränad. Å andra sidan kan han nästan inte gå idag den stackarn.

Efter noga övervägande kan jag också säga att det är värre att springa maraton än åka vasaloppet. Kroppen tar mer stryk och man får inte vila en sekund. Men, som min käre Marc säger: Smärta är svaghet som lämnar kroppen!

Nu är startnr hämtat och pastan uppäten. Fick ett fint såntdär ipodfodral av M - för att ha på armen så jag kan lyssna på musik under vägen imorgon. Jag kan behöva det. Fast jag känner mig sjukt laddad. Heja mig och Marc imorgon - med start 9.30!

Eftersom jag satt inne hela den fina helgen i Sthlm har jag verkligen njutit idag. Har suttit uppe på taket och ätit färsk ananas och läst lite skola och slumrat om vartannat. Tror det här uppsatsbrejket var precis vad jag behövde.

Födelsedagsmiddag för danskens far igår. Det var verkligen trevligt och jag tror alla var nöjda med kvällen. Vi skrattade lite åt att vi pratade svenska, danska och engelska i en enda stor mix.

Nu ska jag snart gå å möta dansken som är flitig och jobbar idag. Överväger att gå på tivoli en sväng ikväll. Har faktiskt bara varit där på vintertid. Livet är faktiskt riktigt toppen här! Ser mig själv som en vinnare på maratonet på söndag... Marc börjar tvivla men jag är övertygad om att jag ska från start till mål. Det måste gå!

Det är lite fascinerande med tekniken. Som att jag sitter på ett tåg någonstans i Sverige och bloggar. I 1:a klass eftersom den biljetten knappt kostade mer än den vanliga biljetten. SJ är mysko ibland. Men ganska bra också. Om någon timma är jag i Köpenhamn igen. Där står födelsedagskalas, skola och maraton på schemat. Hur jag ska klara mig genom maratonet är en fråga för sig. Men klara det ska jag. Något annat finns inte på världskartan.

Efter att ha blivit helt totaldissad av min handledare idag blir det definitivt ingen uppsatsinlämning för mig om en vecka. Det kändes sjukt jobbigt hela vägen från handledaren till tåget och jag var nog nästan i Knivsta innan jag var färdigbruten och tyckte det var dags att komma igen. Så nu har jag gjort min lilla lista över vad jag måste göra. Och insåg att det var skönt att min handledare tog ett jobbigt beslut åt mig. Och kände hur otroligt trött jag är efter all stress som varit det senaste. Så nu kan jag faktiskt åka till min grabb utan att stressa ihjäl mig och jag kan åtminstone titta tillbaka på solen när den kikar på mig.

Avslutade också mitt arbete med kåren ikväll efter årsmötet. Så nu har även det tagits från mina axlar. Det är en konstigt lättat jag. Lite besviken över att det inte blir ngn examensmiddag med familjen i juni såklart, men mest av allt lättad (och flyttar middagen till september istället). Tänk vilka vändningar livet kan ta!

Ibland undrar jag vad det är som gör att jag engagerar mig i saker och ting. För det är inte alltid det som är eller borde vara det viktigaste för mig som jag engagerar mig i. Men ibland är det faktiskt det. Som att texten om skolan får det att framstå som om MR-studenternas arbete grundas i någon ekumenisk bas med ambition att ta tillvara både bredden och djupet i den kristna traditionen. Ibland får man engagera sig. Då är det skönt att det finns människor som både lyssnar och faktiskt agerar. Så... åter till uppsatsen.

Förresten kan jag sluta stressa över sommarjobb. Det är klappat och klart att jag ska jobba hela sommaren. Och kanske lite längre.

Festen gick bra.
Festen gick riktigt bra.
Maten var väldigt god, tävlingarna funkade fint och bandet var grymt.
Sen spelar sånt inte så stor roll om deltagarna inte bjuder på sig själva.
Men det gjorde de sannerligen.
Det var riktigt bra drag där ett tag.
Dessutom smakar alkoholfri öl helt okej.
Tack alla som var där!


Robin och tidernas snyggaste Jack Sparrow

Skolans vårfest som jag varit ansvarig för går av stapeln ikväll. Nu gäller det bara att allt fungerar som det ska och att inte fler människor droppar in i efterhand (varför ska det vara så svårt att osa i tid? Senast droppade in 3 anmälningar igår...) Hoppas också på att min Robin Hood-outfit kommer bli snygg. Ska bara hämta lite pinnar i skogen så jag kan göra mig en pilbåge och några pilar. Fröken händig och pysslig kanske kan behövas. Håll tummarna för oss ikväll...

Vid tidsmässig panik: Gå på gratis förhandsvisning av en riktig chick flick.
Det gjorde iaf jag igår.
Vann biljetter till What happens in Vegas och gick dit alldeles själv.
Satt där i mörkret och slappade framför en såndär lyckligt-slut-film.
Det var nog lite vad jag behövde.
Så idag var det mer stress.
Men det är en annan fråga.

Som alltid i mitt liv. Helgen har flutit på med lite skola, lite jobb och lite mer föräldrabesök. Har varit trevligt som vanligt och jag har varit lite lat - som vanligt. Men nu är det race som gäller om uppsatsen ska hinna bli klar. Typiskt att man då går och vinner biobiljetter - förhandsvisning på en riktig chick flick imorgon men inte har möjlighet att gå å hämta biljetterna. Hoppas på en vapendragare. Vårtrött är jag också. Men ganska glad ändå.

Gårdagens valborg var riktigt trevlig med familj å lite vänner i väldigt lugn omgivning. Har inte sett mösspåtagningen sedan första året jag bodde i Uppsala. Och visst är det underligt att det står en herrans massa människor utanför Carolina och inväntar rektorns mösspåtagning -utan att ett ord yttras, för att sedan fortsätta till universitetshuset där OD sjunger - inomhus vilket gör att man bara står utanför och lyssnar. Vi avslutade rundan med att stanna till utanför Norrlands nation där det var dans på gatan. Jag fick mig allt en svängom.

Idag är jag på skolan. Helt ensam. Fast det kommer en tjej till snart. Uppsats hägrar. Paniken likaså. 1 maj är ju ändå arbetarnas dag...