Jag känner en bot...

...hon heter Ebbot, Ebbot heter hon... Det är ngt med det som är sjukt mkt roligare än Basshunters låt.

Att den slog igenom som den gjorde säger väl snarare mer om samhället än ngt om låten.  Är det så att vi får för mkt bra musik att vi någonstans måste säga stopp och få i oss en dos sjuk dunk med noll vettig text? Som om hjärnorna ska få ligga på viloläge en hel sommar för att sedan aktiveras när hösten och skolan sätter igång igen. För visst är det så att alla löjliga låtar slår igenom på sommaren. De kommer i slutet på våren så de kan kopplas samman med det fina vädret och marknadsförs dessutom gratis via alla fulla studenter som skränande varvar refrängen med "Fy f-n vad vi är bra". Senare kopplas denna låt samman med frihetskänslan det innebar att faktiskt ta studenten och allt framtiden skulle bjuda. Yada yada yada. Jag minns fortfarande att Westlifes låt Uptown girl spelades flitigt när jag skulle ta studenten. Inte vidare minnesvärt egentligen. Men jag kan fortfarande känna den där känslan av att livet faktiskt snart börjar när jag hör den låten.

Efter kvällens partiledarutfrågning har Maud inte fått fler sympatier från mig. Får inte riktigt grepp på henne. Hon är lite hal samtidigt som hon tenderar att ha en liten aggressiv taktik utan för den skull spåra ur. Ska definitivt kolla in Reinfeldt på söndag. Speciellt eftersom jag håller på att få spatt och spader på att moderaterna försöker profilera sig som "det nya arbetarpartiet" och kör en valsång som heter "tillsammans". Är det inte lite svårt för M att framhålla sig själva som något solidaritetsparti? Jag har fortfarande inte bestämt vad jag ska rösta på.

F.ö kan det nog låta lustigt att min ex-pojkvän kommer och lånar en resväska för han ska på semester med sin nya flickvän och samtidigt lånar ut sin lägenhet till mina föräldrar som är här på besök. Fast i mitt liv är det helt normalt :)

Jag borde leta upp Uptown girl och känna lite framtidstro och vara lite nostalgisk nu. Men jag tror jag återgår till mitt te och mina pärlor istället.

Förälskad

Har insett att jag är förälskad. Ja, inte bara i min pojkvän utan även i stan. Ju mer tid jag tillbringar i Sthlm, desto mer förälskad blir jag. Kan nog inte sätta fingret exakt på vad det är som framkallar den där känslan. Förmodligen är det en mix av en massa olika och konstiga faktorer. Men det har helt klart med vattnet att göra. Å alla människor. Å alla möjligheter. Å... ja, listan kan göras lång.

Idag har jag promenerat runt i Stockholm och bara njutit av det vackra vädret. Å shoppat lite, å hämtat ut biljetterna till handbollen i oktober. Sjukt vad allt är planerat i mitt liv. Köpte lite pärlor till. Kunde aldrig tänka mig att jag skulle tycka att det var så trevligt att pyssla. Ser det som lite terapi också. För det händer att jag blir frustrerad... Men det är bara att bita ihop. Himla bra om jag kan lära mig tygla mitt humör när jag ändå gör något roligt under tiden.

Var flitig samhällsmedborgare igår och tittade på Ohly vid utfrågningen. Han var bra. Klart över förväntan samtidigt som jag ju faktiskt tycker att vänsterpartiet har en hel del vettigt att säga. Ja, jag vet att jag är i minoritet och att allt de tycker inte är sånt jag tycker. Men å andra sidan är det väl väldigt få som håller med om allt ett parti står för. De måste vara i minoritet i så fall. Inte ens partiledarna är alltid så överens med övriga partiet i vissa frågor. Hur ska man som väljare då kunna vara det?

Jag har faktiskt jobbat lite på uppsatsen idag. Eller, jobbat och jobbat... men jag börjar utforma en plan och börjar leta efter handledare och avgränsningar. Mailat å infosurfat en del. Det kanske kan bli en uppsats i höst t.om. Nya jag har faktiskt lovat mig det.

Annars känner jag mig fortfarande lite som en hemmafru när jag är hos Magnus. Iaf tills jag varit hemma igen och vet att jag kommer ha en massa saker att göra nästa gång jag kommer hit. Men medan skolan inte riktigt kommit igång och jag har inte så mkt att hitta på här, lagar jag mat, plockar med disk, strosar på stan å pysslar lite. Hur trevligt det än kan låta, så är det där med att vara hemmafru definitivt inte min grej.


Skoltrötthet...

... av annorlunda slag. Inte sånadära vanlig trötthet jag brukar få när jag är i skolan (tenderar att kunna somna på föreläsningar) utan snarare varianten korvstoppning. Egentligen borde jag inte vara vidare trött med tanke på att jag gått på skolan förut, men hjärnan verkar ändå förstå att det går bra att slå på viloläge när det kommer till biblioteksgenomgång och vad det faktiskt innebär att trycka på F4 (utlåning) och F5 (återlämning). I say no more...

Annars är det rätt annorlunda att börja på en liten skola. Allt här känns så familjärt och gemytligt. Nästan på gränsen för vad jag kan klara av. Men det ska nog gå bra.

Spenderar några mindre jobbiga dagar i Sthlm denna vecka. Ja, för skolan har inte riktigt kommit igång och jag har lovat mig själv någon svag stund i mitt första inlägg här på min lilla blogg att jag ska ta tag i mitt liv. Och det ska jag. Men Rom byggdes inte på en dag... (skäll på mig nu kära vänner :))  Uppsatsämnessökning (bra ord!) är mitt projekt imorgon. Om det innebär att sitta framför en dator hela dagen, rota igenom Sidas bibliotek eller läsa dagens tidning på ett café får tiden utvisa.

Ikväll är det Gilmore Girls, min kära vän. Ja och om jag inte minns fel så är det partiledarutfrågning med Lars Ohly. 

Det här med att börja skolan, det känns riktigt bra. Längesen inspirerande och hösttermin rymdes i samma mening.

En bukett nyvässade pennor

Det är taget från You´ve got mail. De pratar om hösten och hur mysigt allt faktiskt är när skolorna börjar. Ja, och att om han visste var hon bodde skulle han skicka henne en bukett nyvässade pennor. Jag gillar det. För jag får också den där härliga börja-skolan-känslan när hösten börjar krypa sig på. Jag älskar när det börjar mörkna ute och det faktiskt är tillåtet att koka varm choklad och krypa ned under täcket och mysa framför favoritsåpan. Fast jag vet inte om jag tänker kalla Gilmore Girls och Grey´s anatomy för såpor. Men iaf.

Det var skolan jag tänkte på och skolan det snart är dags för. Närmare bestämt på tisdag. Mitt långa studieuppehåll har framkallat ett sug efter att få börja skolan igen. Nu blir det lite nygammalt för min del, men ändå. Jag var och köpte skolsaker med syrran i fredags och jag lovade igår att  försöka ta tag i mitt liv idag, så det är med tillförsikt för framtiden jag sitter här och gäspar.

Såg pratiledarutfrågningen med GP för en stund sedan. Jag kan inte förstå att det ska vara så otroligt svårt att låta bli att prata i munnen på varandra. Inte ens en statsminister och två programledare förstår att det faktiskt är möjligt att bete sig civiliserat även i politiken. Eller så är det bara jag som är naiv och tror att det skulle kunna gå om var och en förstod att det går att lyssna på den som pratar. Men iaf så är jag nöjd över det faktum att jag slapp höra någon säga "Om du bara låter mig tala till punkt..." Inte illa. Sedan ska tilläggas att GP är en mycket skicklig retoriker. Det är knappast en slump att han besitter den position han gör.

Danmark tog hem segern på ett soligt Danelid idag. Sånt gillar vi!

Det där med att blogga...

Jaha... så vill jag också testa på bloggdjungeln. Exakt varför vet jag inte. Förmodligen för att jag en dag ska skriva en bok. Ja, för det minns mina gamla klasskamrater från gymnasietiden att jag sagt. Å det vore faktiskt ganska trevligt om jag någon gång gjorde som jag sagt att jag ska göra.

Varför är alla andra så målmedvetna och duktiga på att uppnå sina mål? Jag sätter upp lite halvdana mål och kommer ingenstans. Ibland blir jag så less på att vara så mesig. Varför ska jag ha så svårt för att bestämma mig? Drömde om Herr Målmedveten (Malmö) i natt. Han var rätt störig. Är det så att alla människor som är målmedvetna per automatik är lite dryga och självgoda? Eller är det kanske så att många som är dryga och självgoda är målmedvetna? Vad vet jag?

Jag har någonstans insett att jag måste börja bestämma mig, men framför allt börja ta för mig. Livet är här och nu. Det vet alla andra. När, var och hur blev jag så tröttsamt trögtänkt?

Imorgon, imorgon börjar mitt liv... iaf resten av det. Imorgon är första dagen på resten av mitt liv...

104197-1