Fröken G och världen

Det känns lite ovärt att ha skidorna i Dalsland
när man ska åka Vasaloppet nästa år
och det är en herrans massa snö här hemma.
Ork.

Emma 1
Elementet 0.

ha en avslappnande helg hemma med övriga familjen
som ses för andra gången på kort tid utan mig. Bu!

Haft en lite för stressig vecka på jobbet.
Och förmodligen prioriterat lite dåligt
bara för att mitt hjärta blöder lite för rättvisa och hopp.
Men nu är det helg igen.
Träning, lunch, middag och träff med Genèvegänget *2.
Full fart framåt.
Om en liten vecka väntar London.

Vasaloppskväll på Stadium i torsdags.
Och jag blev peppad.
Nu ska bara skidorna upp till snöiga Sthlm
sen är det bara att köra.
Ser verkligen framemot det,
även om jag vet att det är lite sjukt.

F.ö kan jag inte låta bli att undra i mitt stilla sinne
om det inte är dags att ställa undan cykeln
om man väljer att ha på sig skidglasögon för att kunna ta sig fram.
Uppsala ska alltid vara värst.

Borta bäst av Sara Kadefors.
Lite lätt annorlunda.

Helgen i Sthlm har varit riktigt grå. Utomhus iaf.
Hade inte en enda plan för helgen när den startade
lite extra tidigt i fredags då jag flexade ut
- hela 45 minuter innan jag ändå skulle slutat...
Och när det visade sig att i stort sett alla mina vänner
lämnat staden för någon annan stad
såg det lite mörkt ut där ett tag.
Men helgen blev finemang.
Med träning i dagarna två.
Boule och öl med nyvunna vänner igår
och Vinterstudion, nybakta scones och levande ljus
sådär på söndagsmorgonen.
Matlådefix och äpplepaj.
Tätade lister i fönstrena.
Oklart hur det kommer fungera.
Men helgen känns iaf fin såhär när den är slut.
Snart iaf och ny jobbvecka.
Det börjar ta på dem också på denna arbetsplatsen.
Konstiga, konstiga känsla.

Det är vansinnigt grått utanför mitt fönster.
Det enda som lyser upp när man tittar ut
är en skrikig grön cykel som någon parkerat utanför min balkong.
Och ja, den är olåst och det är säkert någon av
de trötta alkisarna som befinner sig i hoodsen som "lånat den" lite.
Själv har jag sovit i 11 timmar
och har någon form av liggvärk tror jag.
Tänker låta ett spinningpass råda bot på det.
Och lunch med en god vän.
F.ö är det i mitten av månaden och jag är pank.
Har varit en tung vecka av någon anledning.
Sjukt mycket på jobbet
och vet att jag kommer få sjuk ångest av att sluta.
Men vet också att det nygamla kommer bli bra.
Många skratt lär ligga och vänta på mig.
Men jag kommer helt klart sakna mina grabbar.
Helgens stora projekt: täta fönsterlisterna.
Tur jag inte har någon termometer så jag vet hur kallt det är här.
Men nu, poppa hög musik och svepa runt i badkappan
med mina duntofflor och invänta resten av dagen tillsammans med en smoothie.

Och då menar jag inte bara att det kommit en massa snö
och med den alltför mycket äckligt slaskande
som gör att jag förbannar varje November
och tenderar att varje november glömma hur det var året innan.
Förutom förra året då jag befann mig på annan ort
och vad jag minns var det inte ett enda snöslask.
Men försvarsmekanismen fungerar väl även från Genève.

Nej, det jag reagerade på som fel var damen Ribbing
som är Sveriges ordning och reda när det gäller vett och etikett.
Hur är det möjligt att hon svarar att en tjej som själv önskar
ha med sina manliga vänner på en möhippa har helt fel
och hellre ska sitta besviken för att det bara är tjejer
eftersom det bryter mot alla etikettregler som finns,
när hon sen säger att man får ta fram adventsljusstakar och andra julsaker
när man vill och att det bara handlar om vad var och en känner för.
Jag är beredd att säga att jag tycker hon har fel. Fel fel fel.
Det borde väl snarare vara tvärtom isf.

Pyssel och knåp efter en kaosartad liten lunch på Ikea
tillsammans med finaste systersonen och systern igår.
Och efter lite klippande och fixande är de klara.
Tack Andreas för ditt tips. Det blev kanon!
Nu ska de bara upp på väggen också.

Igår morse vaknade jag med huvudvärk och en begynnande förkylning.
Jag som faktiskt ALDRIG är sjuk.
Provade att bota den med en utgång som t.om innehöll cognac.
Det blev väl varken till eller från.
Så jag provar delar av konceptet ikväll igen
när jag påminde mig själv om en flaska gammal cognac i skåpet.
Imorgon vaknar jag säkerligen som en ny människa.
Om inte annat kan det vara den uppfriskande 1.5 timmaspromenixen
på ett kyligt, men som vanligt otroligt vackert, Djurgården
med en mycket god vän.
Tror många asgarv råder bot på det mesta.

Det har varit mkt snack om Afghanistan under året. Med all rätt.
Tidigare har jag stannat vid att ha kompisars kompisar på plats eller på väg dit.
Men nu när även mina bekanta och vänner är på väg ned
är det klart att det kommer allt närmare.
Det sjuka är att jag själv hade gjort det vilken dag i veckan som helst.
Ändå vill jag nog bestämt hävda att jag inte har någon dödsångest.
Däremot kan jag dela med mig av ett lästips
i form av Diana Janses "En del av mitt hjärta lämnar jag kvar"
om just hennes UD-tid i landet.

Det blev inget med NY i höst,
det får lov att vänta.
Istället blir det London en kortis
i början av december.
Shopping, öl och uppdatering
med goda vänner.
Det blir finemang det!