Fröken G och världen

Tänkte ta en sväng på stan förut för att se om jag kunde få några julklapps- och presenttips. Kan varit det dummaste jag gjort på länge. Kan man tänka sig att julstressen redan börjat...? Det är ju inte ens december än (faktiskt nästan en timma kvar). Jag har inte ens tänkt på att jag borde sätta upp min fina stjärna så jag kan tända den om en timma. Inte heller har jag ett nedräkningsljus - som faktiskt brukar vara det som är mest prioriterat i mina in-för-julen-planer. Min kalender ligger nedpackad och jag måste nog skylla på att det inte är samma sak när man bor själv. Noll julkänsla här. Fast Anders slaskar ju iaf. Det ger ju lite hopp. Om jag överlever stressade människor i butiken imorgon så återkommer jag. Med risk för att blivit julmusikstorterad hela dagen. Fast julkalendern börjar imorgon ju, å sånt brukar jag få lite stämning av. Dessutom ska jag nog äta en massa pepparkakor så jag kanske blir snäll...

En av mina arbetskompisar konstaterade med undran i rösten tidigare idag: Emma, du är så konstig. Du bara skrattar och ler hela tiden. Men du är lite bitter. Han är inte så dum fastän han är nyss fyllda 20.

Min käre vän Nicklas ringde förut och konstaterade att han fått jobb i Sthlm med början i januari. Ngn som råkar veta ngn som ska hyra ut? Bara att höra av sig!

De senaste dagarna har min Genèvevistelse alltmer gjort sig påmind. Igår hade jag en riktig nostalgitripp vid föreläsningen om MR-systemets utveckling. Det var ju precis det jag jobbade med under min tid i Genève och jag hade många synpunkter och kuriosa att berätta för övriga klassen. Kände mig nästan lite besser-wissrig (bra ord!). I övrigt sitter jag nu och tittar och lyssnar på Sveriges statements i MR-rådet (för min uppsats) och längtar tillbaka mer än någonsin. Kanske behövde jag tid för att smälta allt eller så har jag bara blivit så mkt klokare den senaste tiden för plötsligt har allt fått ett helt annat sammanhang och jag förstår varför Sverige pratar när de gör och inte gör osv. Pressen på att uppsatsen faktiskt ska bli bra bara ökar eftersom min lärare på THS också uttryckte stort intresse för den. Jag får se det som en morot helt enkelt.

Det var en fantastisk helg i Krakow. Även om bilderna inte skvallrar om det, var det mest grått och smutsigt men ändå en otroligt vacker stad som jag förälskade mig i. Dimman och mörkret över de stora stenbyggnaderna gjorde staden dramatisk och stundtals kändes den overklig och vi slets mellan känslan av att vara med i ett avsnitt av julkalendern och 1800-talet (det ena behöver kanske inte utesluta det andra). Efter våra 3.5 dagar i staden konstaterade vi att det finns två sorters människor. Majoriteten som aldrig hört talas om ordet leende. Och minoriteten som kompenserar majoriteten.

Vi har vandrat upp och ned i de gamla judiska kvarteren, varit inne i Schindlers fabrik, promenerat runt Wavel slott, ätit en massa god mat, druckit te i en av alla stadens tehus, shoppat billiga kläder och ätit goda hotell-frukostar. Det har kort och gott varit kanon.



Uppe vid Wavel.



Utsikten från hotellet.



S:ta Maria




Cloth hall med granförsäljning utanför (på stora torget)

Torsdagens fantastiska spelning dök av en enda anledning upp i mitt huvud på gröna linjen ikväll. Återkommer om den fantastiska helgen i Krakow.

TIDVIS
Tid har förlöpt
Dagar har gått
Månen har vandrat sin väg genom vitt och svart och grått

Jag har saknat ditt skratt
Jag har saknat ditt hår
Jag har saknat att ringa ibland och berätta om hur det går

Det har tidvis gått bra
Tidvis har skakandet lagt sig
Ibland har jag vaknat på morgonen och gjort det jag ska

Men jag har saknat din hand
Har saknat din röst
Ensamma dar har jag saknat ditt huvud
Mot mitt bröst

Somliga dar
Tar jag in vad jag hör
Det går kvällar ibland när jag inte ens undrar vad du gör

Det är ibland som förut
Ibland har jag känt att jag duger
Jag har hämtat och samlat ihop nog med kraft att gå ut

Jag ser dig fortsätta nu
Med varsamma kliv
Jag ser hur dina drömmar sakta lossnar från mitt liv

Jag har saknat en vän
Jag har varit på krogar och barer
Det har hänt att jag ljugit och sagt att jag måste gå hem

Jag har saknat din röst
Nu har du en ny
Ännu okända nätter ruvar i väntan på att gry
                                                                        L. Winnerbäck

Winnerbäck var fantastisk igår, tror faktiskt att det var en av de bästa spelningar jag varit på. Ljussättning och instrumenten var annorlunda. Annorlunda som i bra och ibland snudd på förtrollande. Jag är mycket nöjd!

                      

Är sjukt trött på att hamna i känslomässiga bergochdalbanor beroende på vad andra säger eller gör eller inte gör. Ljust och underbart glad, deppad i en färg så mörk eller bara fastnat i likgiltighetens grå; Ibland önskar jag att jag var en såndär likgiltig människa som rycker på axlarna och går vidare. Jag gör nog tvärtom. Ibland rycker jag på axlarna men ältar samma ord i min ensamhet i dagar efteråt. Förstår mig inte på det där med känslor. För mitt rationella jag hanterar det roliga på samma sätt som det tråkiga och analyserar allt ned till minsta beståndsdel. Ändå vet jag att när det kommer till kritan så betyder bara ord något om de kommer från människor som betyder något. Det är snarare det som är frustrerande: att det inte alltid är så lätt att bestämma vem som faktiskt betyder något... =)

Ikväll ska jag och syrran gå på Winnerbäck en sväng. Glenn skvallrade om att han inte sjungit låten om Krakow (Min helande tröst ) varken i Gbg eller i U-a. So what? Imorgon lämnar jag Stockholm för några dagar i Krakow med min grabb. Är övertygad om att det kommer bli kanon och att jag inte längtat förgäves.

Så är Sverige i EM nästa år. Klart det suger lite i fotbollstarmen. Läste på svenska fotbollsförbundets hemsida att inför England-Sverige i VM förra året fick de in 85 000 biljettansökningar. 3000 fick biljetter. Jag fattade nog inte vilken tur vi hade då... Kanske var det den där lilla likgiltigheten som gjorde det, den som retade gallfeber på alla "riktiga" fans. Ska definitivt anmäla intresse för biljetter iaf. Annars kan går det ju inte att vinna någon utlottning... =)

Efter att spenderat sammanlagt nästan 20 timmar på två dagar ute på Älvsjömässan och MR-dagarna är jag glad. Glad och inspirerad. Jobbade som voluntär under förmiddagarna och minglade och gick på seminarier på eftermiddagarna. Igår kväll blev vi också bjudna på middag och fick lite underhållning av Glada Hudik. Igår träffade jag även på FMR-bossen och passade på att presentera mig. (Han är chef för den avdelning på UD som bossar över MR-frågorna och därmed den avdelning dit alla våra rapporter skickades). Träffade aldrig honom under min tid som praktikant men nu har namnet äntligen fått ett ansikte. Ett ansikte som undrade vad jag höll på med nu och när jag berättade om mina uppsatsplaner erbjöd han sig direkt att vara intervjuoffer. Underbart! Idag träffade jag en av de tjejerna som var nersända från FMR för att hjälpa oss under ett av rådsmötena. Hon önskade få läsa min uppsats när jag var klar med den. Tjenna... snacka om att jag får sätta fart! Sprang även på fler kända ansikten från Genève; min halvchef från reppen, en av kvinnorna från Rädda barnen vars boklansering om barnkonventionen hölls på FN när jag var där och Camilla som var praktikant på en organisation samtidigt som mig i Genève. Kanske inte så konstigt att träffa på bekanta ansikten med tanke på att MR-dagarna är ett forum för MR-intresserade...

Det var gott om inspirationskällor under de två dagarna även om allt inte var bra. Flera av huvudtalarna höll dock mkt god klass. Den som förmodligen engagerade de flesta var Brian Steidle som pratade om Darfur-frågan. Hans film visades en av dagarna vilken jag missade eftersom jag var på andra seminarier då. Men den ska visas på SVT1 26/11 kl.22 och alla som sett den rekommenderade den verkligen. Så jag passar på att göra det även om jag inte vet hurdan den är (mer än att jag hörde att det var mycket starka bilder).  Devil came on horseback heter den och handlar om hans erfarenheter och iakttagelser som observatör i Darfur. Jag ska definitivt se den. Finns tydligen som bok också, som innehåller mer reflektioner och intervjuer, vilket nog kan bli ett framtidsprojekt för min egen del.

Nästa års MR-dagar är i Luleå och även om det känns långt så är det ingen omöjlighet. För jag är nöjd med de två dagarna i Älvsjö. Och glad. Och inspirerad.

Det är inte bara roligt att längta efter någon.

Jag får helt enkelt ingenting gjort. Är bara trött mest hela tiden. Skyller på att det är alldeles för mörkt för min smak och blir bara sömnig direkt jag sitter still längre än 10 min. Så istället får jag damp och måste springa runt, promenera och greja med annat hela tiden. Alternativt somna... Imorgon ska vi kommentera varandras final papers på statsen å trots att det är 10 papers och en dag av knagglig engelska på tapeten (som jag helst av allt skulle vilja ignorera) så kan det vara så att det blir min sista lektion i Uppsala på länge. Hyser sjukt mkt agg för statskunskapen nu och är ganska sugen på att bita tag i min uppsats. Konstigt liv jag lever.

Idag är det tråkigt att vara mig. Sådär riktigt sjukligt tråkigt t.om. Apatin har satt in och det är mörkt utanför bibliotekets stora fönster. Tror jag spenderat 45 minuter med att slösurfa istället för att skriva restuppgifter, läsa böcker och göra lite research för min uppsats. Dagens bedrift bestod i att skaffa fram mailadressen till en av de portugisiska tjejerna i Genève inför ev hjälp för min uppsats. Tidsåtgång: 5 minuter. Mailade allas vår sekreterare i Genève som svarade på stört. Längtar allt oftare tillbaka till Genève. Tragisk och tråkig är orden för dagen. Kanske sur och bitter också. Ibland får man vara tjurig. Ska dock fika med en riktig solstråle ikväll så jag räknar kallt med att bli upplivad.

Insåg häromdagen att alla mina politiska åsikter jag startade bloggen med, helt kommit av sig. Beror knappast på att jag tycker mindre i dagsläget, har väl mest bara ledsnat på allt tjafs som varit i den politiska sfären det senaste; statssekreterare och ministrar som åker dit på allt och inget, fina ageranden som verkligen inger förtroende för de  folkvalda politikerna och deras medarbetare... Diskussionen i insändare och ledare fortgår dock huruvida drevet inte fokuserar på det viktiga utan bara letar skit. Är det inte snarare så att om det inte funnits någon skit hade våra kära journalister kunnat fokusera på den (stundtals tragiska!) politik som förs istället för personrevisioner..?

Så ska lilla jag sitta här och oroa mig för att om jag någon gång i mitt (förhoppningsvis långa) liv skulle hamna på en position i arbetslivet där någon journalist skulle få för sig att syna mig med lupp och därefter ge mig skit för en blogg jag skrev 30 år tidigare? Skulle inte tro det. Varken att de skulle hitta något av värde här eller att jag skulle få en sådan viktig (?) position =) Så... välkommen kära drev!

Har inte haft varken lust eller ork att blogga det senaste. De två gångna veckorna har jag bott på skolans bibliotek och fastän alldeles för många timmar spenderats där har jag 1000 saker att göra som jag inte hunnit med. Förstår inte riktigt hur det blev såhär.

Hann med en grym handbollsmatch i torsdags. Syrran och jag var på Hovet och kollade Kiel - Hammarby. Å spanade in Stefan Löfgren som fortfarande är snygg. Så är det bara. Blev påmind om hur kul det är att gå på handboll live och blev nästan lite sugen på att spela själv igen. Fast bara nästan...

... tänker jag på saker som gör mig glad. Eller ja, personer som gör mig glad iaf. Då blir livet lite trevligare igen. Å jo, jag skulle säkerligen kunna fylla upp sidan med ett gäng kort eftersom det är ganska många människor i min närhet som gör mig glad, men jag måste återgå till det trista skolarbetet en stund. Dock med ett litet leende på läpparna.

Ibland känns inte livet riktigt rättvist. Ungefär som för ett gäng timmar sedan när jag konstaterade att jag missade min första tenta och måste sätta mig och läsa till omtenta utan att någon som helst tid för det. Dessutom gick jag upp 4.30 imorse och har inte ens sovit på tåget. Sjukt sliten nu. Samtidigt är det kanske rättvist. Jag har ju inte hunnit läsa all kurslitteratur å mitt agg som jag hyser för en av föreläsarna har knappast blivit mindre efter idag. Ork ork...

Vad som kändes mer rättvist var att bli kramad av hela familjen Nyquist i Stockholm idag. Vi var och fikade en sväng och det var så mysigt att träffa dem igen. Ibland blir man påmind om hur mkt man saknar någon först när man träffas igen. Konstigt det där.