Fröken G och världen

Idag har det inte bara varit misär här i lägenheten.
För, förutom att proppen gick och jag inte hittade (!) dammsugaren
när jag skulle städa, har det gått fint.
Över fint faktiskt.
Jag har fått 12 par strumpor av min kära hyresvärd
och precis blivit bjuden på kladdkaka av hennes son.
Så, nej, allt är inte bara misär.

Det är så grått ute att det är som om allt smälter samman,
himlen, smutsiga snön, smutsiga fasader, you name it!

Lyssnar på musik jag tidigare inte ens tyckte om,
tittar på lägenheter jag inte har råd med
och försöker ta mig i kragen och tvätta och träna.

Denna tråkdag måste vara för att OS slutar ikväll.
Vägrar tro något annat.

Innan jag lämnade Genève var det mycket prat om PPD (Post-Presidency-Syndrom).
Inget som drabbade mig som kände mig rätt klar att lämna stan när det väl var dags.
Däremot tror jag kanske jag kommer drabbas av POD (Post-Olympics-Syndrom)
för det är rätt mycket fantastiska prestationer nu.

Måste också bara fascineras av Northug.
Han är ju inte klok någonstans.
Ingen kör som honom
och ändå ser det ut som om han inte är lite förbannad
över att han inte får stå överst på pallen.
Hyfsad vinnarskalle...

Det här glaset hittade jag i porslinsskåpet häromdagen.
Skulle kunna ha varit ett misstag kanske,
och av underlig anledning glömt att det skulle diskas,
men det står fortfarande kvar.

Söndag och lägenhetsvisning igen.
Sjuka förseningar i tågtrafiken igår.
Sjuk fest med några av tjejerna på jobbet.
OS-guldet mitt i natten efter hemkomst.
Fantastisk tretimmars-brunch hos goda vänner
och springa på gemensamma vänner på tunnelbanan på väg hem,
OS, OS och lite mera OS
och snö, snö och lite mera snö.

Anja Pärsson, behöver man säga något mer.
Grymt imponerande tjej!

I övrigt önskar jag faktiskt att jag också var hemma
hos mor och far med övriga familjen i helgen.
Men får fin underhållning av vänner i form av
skidkväll, brunch och festligheter.
Och Anja igen kanske då.

Idag är det mammas födelsedag
och jag är lite för långt hemifrån
för att överlämna blommor personligen.
Så jag överlåter sånt till min kära systeryster.

inte bara på snön som aldrig verkar sluta komma ned
utan främst på lägenheten jag för tillfället bor i.
Jag är så sjukligt trött på att få dörrhandtaget i handen
varje gång jag ska stänga ytterdörren.
Trött på att allt är smutsigt och trasigt
eller att de rena tallrikarna står i sjöar av vatten i skåpet
för att de inte orkar torka dem med handduken som hänger framme
och vägrar ha ett diskställ för det inte är snyggt nog.
Jag är trött på att snubbla över dammsugaren på morgonen,
som står strategiskt mitt på golvet i hallen.
Jag är så trött på att det inte går att komma in genom dörren
för det står skor och väskor och kläder slängda överallt.
Både barns och vuxnas.
Jag är så trött på att de pratar om konstiga grannar
men iaf inte har vett nog att låsa ytterdörren när de går och lägger sig.
Jag är trött på att herrn i huset beter sig som om han är yngre
än hennes 8-årige son.
Trött, trött, trött.

I mitt lilla svenska jantelagssinne
och med min alldeles för stora portion realism
var jag lite lätt övertygad om en fjärdeplats innan loppet.
Ibland är det så skönt att ha fel.

... hur många IQ som krävs för att bli funktionär i OS?
Skidskyttefunktionärerna skulle nog mått bra
av att ha någon form av intelligenstest.

Förstår besvikelsen över att åkt fel igår
men Johan Olssons ord efteråt var grymma:
"Jag är skidåkare, inte orienterare".
Hoppas skidskyttetjejerna har bättre koll nu.

Det är OS på tv mest hela tiden.
När det inte är jobb är det OS.
Guld igår och snöpligt nära medaljer
och kvällen blir också i sportens tecken.
Svårt att lämna tid över till annat.
Återkommer när OS är slut.
Och säkert dessförinnan också...

Ska kolla på lägenhet ikväll.
En sån som kostar alldeles för mycket pengar.
Faktiskt första gången jag testar på det.
Det finns visst en första gång för allt.

Äntligen start i OS.
Skidskytte fastän jag är dödstrött.
Grabbarna får ha överseende imorgon.
Det är ju OS!

En blomsteraffär hade ringt mig idag
för att tala om att jag ska få blommor imorgon.
De förstör ju hela överraskningen.
För det är klart att jag fick mina misstankar.

Inte varit på bio på år och dag.
Men nu har jag hunnit med två under loppet av mindre än en vecka.
Avatar och Snabba cash var väl okej men inte så mkt mer.
Men det är alltid trevligt att få sjunka ned i stolen,
trycka i sig en massa godis och bara vara en liten stund.

Det är snart i mitten på februari.
Det är snart alla hjärtans dag som ingen bryr sig om.
Det har varit mängder av snö i flera månader.
Det är långkalsonger varje dag.
Jobbet börjar normaliseras igen.
Och jag bor fortfarande egentligen ingenstans.
Dessutom krånglar cd-läsaren i datorn.
Grey´s blir därmed liggande på bordet.
Jag behöver något att se framemot.
På riktigt.