Bebis
Natten till tisdag rättare sagt.
Och även denna gång blev det en liten pojk.
Nytt fotbollslag i Uppsala på gång,
årgång 08/09.
Grattis Helena och Johan!
Det finns människor bara några mil bort
Eller snarare mousserande vin.
Men ändå.
Det är visst Valborg idag.
Själv kämpar jag mest för att öppna ögonen
och orka gå till jobbet en hel dag till
när solen skiner så härligt utanför.
Och imorgon en dag till.
Sen inte mer.
Semester kära ni!
Just a little unwell...
Dagliga rutiner
Det sägs ju vara bra med fasta rutiner,
att kroppen ska må bra av det.
Jag ställer mig klart frågande till detta:
Grannarnas barn har utbrott ungefär 3978 gånger om dagen.
Med start 05.30
Och så fortlöper det till ca 8.30 när de kanske går till dagis.
Sedan återkommer de när barnet kommit tillbaka från dagis
Lite dålig koll på tiden, men kanske runt 15
och så kommer utbrotten med jämna mellanrum
tll ca 19 då jag tror ungen går i säng.
Jag skulle bli klart mycket nöjdare om jag slapp
vakna till denna ofrivilliga väckarklocka
samt om barnets föräldrar kanske en eller annan gång
faktiskt sa till ungen att det inte är okej att bete sig sådär
för annars kanske den elaka grannen kommer
och skriker tillbaka.
I morse efter utbrott 1463 övervägde jag nämligen att
gallskrika tillbaka.
Men det ligger inte riktigt för mig klockan 7 på morgonen.
Tunna väggar har gjort mig till ofrivillig småbarnsförälder.
Det ingår inte i mina dagliga rutiner!
Hur är det möjligt...
och som det bara var timmar sedan jag såg sist?
Tänk om...
Som vad jag åt till frukost
Eller vad jag hade på mig idag
Eller vilka hårprodukter jag använder
Eller vad jag ska inhandla härnäst
Eller hur många timmar jag har tränat
Eller hur lite jag åt ikväll
Eller hjälpa stackars förvirrade flickor med goda råd.
Då hade jag tjänat pengar på att skriva om onödigheter.
Istället har jag aldrig tid att skriva om viktiga saker
Som Durbankonferensen i Genève
Eller finanskrisen och framtidsutsikter
Om kassa statsskick
Och länka till Bildts blogg
Trots att politiker tenderar att spendera
mer tid på sin blogg än vad det ger tillbaka.
Nej, min tid går mest åt på jobbet
Där man kan få höra kommentarer om
att mitt schampo luktar gott,
Att jag hade kunnat vara fotomodell om jag var mycket längre,
Att jag är snygg i mina träningskläder.
På mitt jobb kan man också få reda på
Hur dum man är
Hur dålig man är på sitt jobb
Hur lite man förstår
Och andra livsnödvändigheter.
Själv är jag mest glad att jag inte förstår så mycket.
Tänk om det ändå var fler som förstod det!
För övrigt anser jag
men väl att det borde vara omöjligt
att bara någon vecka efter att genomlidit ett maraton
få en herrans massa träningsvärk av ett vanligt
om än ovanligt kort pass på jobbgymmet.
bostadsletandet kan vara över
Nu verkar det som om vi fått tag på något.
Åtminstone till en början.
Känns skönt.
bloggtorka
Sen är det semester (läs: uppsatsskrivning)
Börjar känna mig lite stressad över bostadsfrågan
men tror det kommer lösa sig.
Har helt glömt bort att känna efter
att jag faktiskt snart ska byta jobb
och byta land.
Det är nog först när jag är på plats
jag kommer inse att jag inte längre bor i Stockholm.
Konstiga tanke.
Bostadsletande
Eller så är problemet att vi är lite kräsna.
Och med vi, menar jag främst mig och min kollega som jag letar tillsammans med.
Att få förslag om rum i lägenhet där pojkvänner inte är välkomna på besök
eller lägenheter gjorda för en person till en hyra på 18 000 sek
kanske inte bara kopplade till vår kräsenhet.
I love Paris in the spring time
Publicerad
Skriften som handlar om kvinnor och rätten till mark finns här att kika på om någon mot all förmodan skulle vara nyfiken:
http://www.humanrights.se/upload/files/2/Fondens%20publikationer/Mark.pdf
dags att lägga ned?
Jag drömmer om jobbet nästan varje natt.
Det måste vara dags att lägga ned snart.
51 stater (ja, 50 + ett district)
Min karl älskar utmaningar.
Det var därför jag sprang maraton förra året.
Igår pinades jag med att räkna upp alla
amerikanska stater jag kunde.
Jag gissade på 15.
Innan vi gick i säng igår
hade jag fått fram alla 51
och var lagom trött i hjärnan
av alla namn och bokstäver
som ligger pressade i bakhuvudet någonstans.
Jo, jag fick några små ledtrådar på de sista.
Mina sista tre stater blev
Missouri, Maine och Vermount.
Men det gick!
Envishet var också enda anledning att jag
tog mig i mål i söndagens maraton.
It´s alive...
Loppet tog 13 minuter längre än i Köpenhamn för vår del.
För min del kändes det också som 13 gånger värre.
Smärta är enda ordet som kan förklara loppet.
Iaf den sista timmen av det.
Men, i mål kom vi och stark känner man sig.
Och lite lagom sjuk.
Tänkte dock aldrig tanken att jag aldrig ska göra det igen.
Tänkte att jag aldrig ska göra det så otränad igen!
Söndags kväll kände vi oss bara revanchsugna!
För er som inte vet vad jag pratar om, så har vi,
tillsammans med 31 371 andra människor
tagit oss runt de 42 195 metrarna i Paris.
Fantastisk folkfest, sjukt mkt folk, soligt väder,
fin tur och en hel del publik (250 000 räknade de med).
Bäst under banan var den ca 1 km långa tunneln¨
där jubel från alla löparna var öronbedövande
i den fantastiska akustik som tunneln gav.
Det är en galen folkfest och klart att man funderar på vad man sysslar med
när ambulanser tutar runtomkring en och
benen känns som två pinnar.
Men oj vad härligt det är att gå i mål.
Nästa gång ska jag...
- under 4 timmar.
- träna sjukt mycket mer.
- ladda ordentligt med mat.
- inte promenera runt halva Paris dagen innan
- väga mindre
- Inte använda två par likadana skor dagarna innan och efter
I övrigt var Paris fantastiskt!
Jobbtrött eller semesterlängtan
Det händer att jag funderar på vad jag sysslar med.
Ungefär ett par gånger om dagen när jag är på jobbet.
Idag har jag både fått höra att jag var alldeles svart i ögonen
och att det var som om smockan hängde i luften.
Båda av annan personal...
Det är inte utan att det är med väldig lättnad
och en massa trötthet
jag nu tar semster några dagar
och drar till Paris med min karl.
Innan jag spenderar hela påsk med
mina andra killar.