Fröken G och världen

...men efter målgången i Paris var det knappt mer.
Loppet tog 13 minuter längre än i Köpenhamn för vår del.
För min del kändes det också som 13 gånger värre.
Smärta är enda ordet som kan förklara loppet.
Iaf den sista timmen av det.
Men, i mål kom vi och stark känner man sig.
Och lite lagom sjuk.
Tänkte dock aldrig tanken att jag aldrig ska göra det igen.
Tänkte att jag aldrig ska göra det så otränad igen!
Söndags kväll kände vi oss bara revanchsugna!
För er som inte vet vad jag pratar om, så har vi,
tillsammans med 31 371 andra människor
tagit oss runt de 42 195 metrarna i Paris.
Fantastisk folkfest, sjukt mkt folk, soligt väder,
fin tur och en hel del publik (250 000 räknade de med).

Bäst under banan var den ca 1 km långa tunneln¨
där jubel från alla löparna var öronbedövande
i den fantastiska akustik som tunneln gav.
Det är en galen folkfest och klart att man funderar på vad man sysslar med
när ambulanser tutar runtomkring en och
benen känns som två pinnar.
Men oj vad härligt det är att gå i mål.

Nästa gång ska jag...
- under 4 timmar.
- träna sjukt mycket mer.
- ladda ordentligt med mat.
- inte promenera runt halva Paris dagen innan
- väga mindre
- Inte använda två par likadana skor dagarna innan och efter

I övrigt var Paris fantastiskt!