Fröken G och världen

En söndag är ganska mycket mer än underhållande tv.
En söndag här kan erbjuda en tripp upp i bergen
som tyvärr var lite för dimmiga för att verkligt
kunna visa den praktfulla utsikten.
Och resten av dagen strosa runt i mysiga Nyon.
Om några veckor byter jag ut bergen i väst mot alperna
och håller tummarna hårt för att snön snart ska börja singla ned.

Är fascinerad över åtminstone en av simhallarna i stan.
Dels är den nästan alltid överfull
och jag blir alltid småirriterad där jag simmar
och mest försöker undvika att bli sparkad på.
Men sedan får man sig ett gott skratt när det är dags
att gå in och duscha av sig.
Åtminstone på damavdelningen finns det två skyltar
på dörrarna in till duschrummet.
Den ena bilden som visar hur det går till
visar en kvinna i baddräkt.
Bilden som visar hur det inte får gå till
visar en kvinna utan baddräkt.
Ja, skämmas på sig för att man vill bli ren efter kloret!

F.ö börjar jag bli van över att Schweiz alltid ska föreslå en gyllene medelväg.
Därför är jag inte ett dugg förvånad över att simbanorna är 33 meter långa.

Jag har en hatkärlek till söndagar.
Söndagar kan vara otroligt sköna och mysiga,
som förra söndagen då jag också
umgicks med familj och vänner,
tittade på dåliga, svenska tv-program
och fick mysa med min systerson.

Söndagar kan också vara riktigt irriterande
då man inte har möjlighet att göra allt det där
och alla andra par går omkring och har det
sådär söndagsmysigt och trevligt.
Eller de som man inte ens ser
för man vet att de redan är på familjemiddag
eller ligger kvar i sängen hela dagen
bara för att de kan och bara för att det är söndag.
Ja, jag är bitter!

Även om MR-rådet är slut, är det fortfarande lunchmackor
i Serpentine som gäller.
Denna vecka är det nämligen nya möten
och nya luncharbetstimmar.
Dock med en något lägre puls
och en Serpentine med klart färre människor.

F.ö insåg jag att hösten visst var något som kom
medan vi stängde in oss på FN och kontoret.
Det går tydligen att ha jacka på sig på mornarna.

Har aldrig riktigt förstått alla dessa konstiga dagar
som tenderar att dyka upp då och då
- som kanelbullens dag t.ex.
Kanske blir det extra mycket frågetecken
eftersom de inte vet vad kanelbullar är för ngt här i Schweiz.

F.ö var jag på mottagning med Ban Ki Moon igår.
Och nej, han var inte min dejt.
Och ja, han är nog en vanlig människa, precis som vi andra.
Förutom att han har livvakter kring sig.
Av någon underlig anledning är jag inte riktigt lika viktig.
Fast jag hade kollegor kring mig.
Alltid något.

Efter slutrapporterat halva dagen
och handlat mat för att överleva söndagen,
har jag avnjutit en mkt trevlig middag
hos min närmaste kollega och hennes man.
Nu är de på kalajs och jag har en dejt
med deras otroligt söte och charmige lille 1-åring
som dock sover sedan många timmar tillbaka.

På väg in till FN måste du visa tillstånd på bilen och din badge
(som är ett slags passerkort man måste ha runt halsen när man
traskar runt inne på FN-området).
Vi har faktiskt haft tillgång till bil nu under rådsveckorna,
vilket innebär att jag kört bil nästan varje dag i ett par veckor.
Lustigt att jag ska behöva komma till Genève för
att få möjlighet att köra lite bil igen.


Baksidan av det som vi kort och gott kallar för FN men som egentligen heter
Palais des Nations. Efter de två första veckorna av MR-rådet (FN:s Råd för
mänskliga rättigheter som möts i Genève tre gånger om året) fick vi flytta
vårt sk. Presidency room (tillfälliga kontorsrum för EU-ordförandeskapet)
till den gamla delen som är på bilden. 
Längre väg till salarna, men klart mkt trevligare utsikt. 


Utanför port quarante (dörr 40) vid FN. Denna byggnad är klart mycket
tråkigare och är ihopbyggd med den gamla delen genom en glasad gång,
men det är främst här vi befunnit oss den senaste tiden eftersom sal XX
ligger i denna byggnad.


Glasgången mellan gamla och nya delen på FN. Sista veckan gick
(alternativt småsprang) jag väldigt många gånger i denna gång.
Många snabba turer blev det.


Tidiga morgonmöten i vårt kontorsrum på FN. Klart det var tungt och
ta sig upp men sjukt vacker utsikt (de otroligt korta tillfällen vi
hann att njuta av den!) Riktigt fina dagar (och kanske inte just när solen
är på väg upp, ser man Mont Blanc härifrån.



Typiska möteslokaler inne på FN. Här inför ett av alla EU-samråd vi
höll i under veckorna som gick. Eftersom rummen är ganska stora är
det mikrofoner som gäller och de grå konstiga sakerna på bordet är
hörlurar man hänger fast på örat. Dessa har ett antal olika kanaler att
ställa in för att kunna få direktöversättning. Under EU-samråd har vi
dock ingen översättning utan de flesta pratar på engelska - utom
några få länder som pratar på franska.


Då Sverige är ordförande för EU under hösten är det vi som sitter på
podiet bakom skylten "president" på våra EU-samråd och därför får vår
kära skylt stå ensam kvar bredvid lådan där alla hämtar ut sina
respektive skyltar inför mötena. För att indikera att du vill ha ordet
ställer du skylten på högkant.


Rum XX i FN - där MR-rådet håller hus. Bilden är tagen sista dagen då
alla slutförhandlingar inte riktigt var klara. På bilden syns det faktiskt
ganska tydligt, med tanke på att det är otroligt få som sitter på sin plats,
utan så fort det finns möjlighet viskas det och förhandlas det för att så
långt som möjligt kunna nå konsensus (det är dock inte i alla
förhandlingar det är möjligt). Nås inte konsensus kan medlemsländerna
välja att kalla till omröstning. MR-rådet har 47 medlemsländer som fördelas
på de olika regionerna. Sverige tillhör västgruppen som har sju platser i rådet.
Varje land är medlem under en tre-årsperiod. Sverige är inte medlem och
har således inte någon rösträtt. För västgruppen sitter nu Belgien, Frankrike,
Nederländerna, Italien, Storbritannien och USA. Vi har även några EU-länder
bland medlemmarna i östgruppen (som har fem platser): Slovenien,
Slovakien och Ungern.


Järngänget på terrassen utanför delegates restaurang på FN.
Otroligt fin utsikt över Genève med landmärket (fontänen) i bakgrunden.
Här var det bara sista eftermiddagspasset kvar,
därav alla glada och lättade miner. F.ö syns här våra badges som
hänger runt halsen - på nästan alla iaf.

När A-M och P fick varandra en solig septemberdag.


Vi var också där och var glada.

För tillfället sitter jag på kontoret och sippar champagne
och känner hur jag verkligen gjort mig förtjänt av det.
För nu är rådet över för den här gången
och för min gång under ordförandeskapet.
Slutrapportering och champagnedrickande framför datorn
ska rundas av med festligheter med EU-kollegorna.
Och jag tänker bara låta mig svepas med av denna
ganska underbara känsla över att vi gjorde det.

Och för er som faktiskt undrar vad vi gjort,
lovar jag ge en mer utförlig förklaring
med eventuella bildbevis (!)
vid ett senare tillfälle.

Men bland annat har en EU-resolution om ASSK
och politiska fångar i Burma/Myanmar antagits idag.

Knappast menat i koppling till ngn filmkamera (mer möjligtvis livewebben från MR-rådet)
inte heller för att just när resolutioner ska antas kallas det i folkmun för "action"
utan för att det verkligen varit action idag.
Blixtinkallade EU-samråd, springande (bokstavligt talat) i korridorerna
och en konstant alldeles för hög puls.
Det är action!
Imorgon är det rådets sista dag
och det är inte utan att jag faktiskt ser framemot
att få liiite mindre action.