Fröken G och världen

Igår var jag å hämtade mitt FN-badge så jag kan gå runt som jag vill uppe på Parlais des Nations. Idag fick jag med mig en karta från representationen för att hitta till rätt mötesrum... :)

Har suttit på möten hela dagen. Själv i början och slutet och med min handledare på mitten. De har verkligen sjuka mötestider här. Man sitter 10-13, lunch i två timmar och sedan 15-18. Å under mötestiderna är det inga raster. Man är ju liiiiite sugen på att röra sig efter att ha suttit still i sisådär 2 timmar. Sen är det ju egentligen lite stört att ha två timmars lunch, fast det verkar iofs vara för att alla ska hinna ha lunchmöten också. Det jobbas ganska mycket här i krokarna ibland. Å jag klagade på THS långa föreläsningspass.... Det var en bra intro till praktiken helt enkelt :)

Imorgon ska jag skriva min första rapport och skicka hem, om dagens möte. Ska bli spännande eftersom jag inte riktigt fattade vad de faktiskt ville ha ut av mötet... Men det löser sig. Min handledare låter mig inte skicka iväg ngt han inte godkänt, så det ska nog gå bra. Å andra sidan var han ju inte där och har stenkoll på vad som faktiskt sades (vilket jag fick stå lite till svars för på första mötet) "Är det bara du här från Sverige?" Ibland är det ändå skönt att vila tillbaka på att jag faktiskt bara är praktikant... :)

Har tagit båten både till och från jobbet de senaste dagarna. Är jättemysigt att kunna åka tvärsöver sjön å nästan vara framme vid jobbet. Det är verkligen fin natur kring staden. Kom på mig själv med att stanna och titta på utsikten när jag var uppe vid Parlais förut. Härligt.

Imorgon ska jag hälsa på killen jag ska flytta in hos senare. Har iofs redan sett bilder på lägenheten som ser verkligen lovande ut.

Söndag är det kalas här i lägenheten då Christines dotter fyller 22 och kommer på besök. Alain ska laga mat, precis som han gör varje dag och jag är bjuden att vara med på kalaset. Som tur är har jag tagit med mig lite pärlor, så jag tänkte knåpa ihop ett par örhängen till henne i present. Det är ju inte så lätt med ngn man aldrig träffat.

Nu ska jag nog mer eller mindre bara stupa i säng. Är så sjukt trött och klockan är bara halv tio. Snacka pensoinär... Fast jag har insett att man blir sjuk trött när man varit med om mkt eftersom hjärnan har så otroligt många intryck att bearbeta. Idag har den verkligen gått på högvarv. Ska bli skönt att bara vara på kontoret imorgon. Å jobba på rapporten såklart... Håll tummarna för min debut vid faxen till UD imorgon :)

Ett stooooooooort grattis till Helena till nya jobbet oxå. Är så stolt över dig och du förtjänar det verkligen!

Idag känner jag ett sånt otroligt Vasaloppssug. Jag vet, det är sjukt. Speciellt som jag förmodligen inte hade orkat eftersom jag är i ganska kass form just nu, men det var en häftig dag förra året. Sverige tog OS-guld i hockey och jag å syrran hade genomlidit en arbetsdag skidåkning i vackert väder. När vi var i gympasalen och duschade efteråt bröt jublet ut bland alla då vi fick höra att OS-guldet var i hamn. Fast jag tror lika många passade på att jubla åt sig själva efter att ha lyckats komma i mål. Syrran å Olov får stå för familjens bragd i år istället. Men nästa år, nästa år, är jag med i matchen igen.

Helt sjukt det känns det här. Ja, att vara ledig på en söndag och faktiskt inte ha något speciellt att göra. För just nu är det precis så det är. Här i Genève är allt stängt på söndagar, t.om mataffärer så man kan inte göra mkt mer än att vara ledig och ta det lugnt. Minns inte när jag senaste gjorde det. Vet iofs inte om jag är så vidare bra på det heller,men jag ska väl lära mig under våren hoppas jag :)

Till min räddning har jag oxå funnit det kära FNAC som vi var en del på i Spanien. Där finns nämligen GG, Grey´s Anatomy och en massa andra serier, så jag ska nog kanske klara mitt seriebehov även här nere. Köpte faktiskt halva säsong 2 av Vänner igår eftersom de reade ut de gamla. Tanken är mest att jag ska hitta olika vägar att lära mig franska på, så varför inte göra det på ngt skojigt sätt?

Klockan är bara dag och jag har varit på långpromenix, tvättat, lagat lunch och fixat och donat. Tänk vad mycket man faktiskt kan hinna med när man tvingas vara ledig en hel dag. Fantastiskt!

Fantastiskt är också området jag bor i. Promenerade en bit längs sjön förut som omges av höga berg. Otroligt vackert. Sen att området jag bor i tillhör gräddan av staden fick jag se förut då det verkade som mer eller mindre alla längs vattnet hade mur, grind och porttelefon för att komma in, och även ett gäng som hade egna bitar av sjökanten till sitt förfogande. Inte illa. Kan dock poängtera att jag bor inneboende i en lägenhet i området så jag har inte porttelefon å sånt :) Istället ska jag gå å stryka mina skjortor tills jobbveckan och plugga franska. Det är jag i stort behov av.

      

   

Slänger in några bilder från gårdagens flanerande i Genève. Blev lite av en shopping/strosardag i stan i det vackra men kalla vädret. Vi kunde t.om ta en fika utomhus, men efter att ha suttit en timma invirade i filtar hade både jag å Erik (på bilden, också praktikant på representationen men på WTO-avdelningen) isbitar istället för tår i skorna. Insåg att Genève inte är vidare stort men en ganska gemytlig stad. På bilderna är katedralen och (detta hade Erik hade läst i Lonely planet) världens högsta fontän.

Vaknade i morse av att jag drömde om jobbet. Är väl så när det är mkt att ha i tankarna kanske.

Första dagen jag åkte bussen till jobbet insåg jag inte att man inte betalar till chauffören utan i en maskin längre bak i bussen. Chauffören sa ngt om att det var okej ändå så jag gick å satte mig utan att betala. Två stopp senare går det på 4 uniformerade kontrollanter och jag började känna mig lite stressad... Det visade sig dock att maskinen var trasig så man ändå inte kunde få ut ngn biljett. Snacka om tur. Jag hade nog iofs försökt skylla på språket, men ändå. Vissa saker är universella. Som kontrollanter t.ex :)

I övrigt när det gäller språksvårigheterna har jag klarat mig ganska bra. Förutom att jag var snål och skulle ta det billigaste alternativet i fotoautomaten när jag tvingades ta kort till månadskortet till bussen och kom ut med ett enda stort kort istället för 4 små. Ganska onödigt att vara tvungen att ta om och lägga ut mer pengar på det än om jag varit smart från början...
Skulle oxå köpa O´boy med ett resultat jag inte vet vad jag ska säga om. Det smakar lite åt det hållet, i blandning med vetekli. Det stod att det var en massa vitaminer i, så det kanske är ngt bra iaf.

Ska hålla er uppdaterade om mina dumheter, vet att ni gillar sånt hemma :)

Idag har jag gjort första dagen på jobbet. Känns som om jag hunnit med hur mkt som helst på hur kort tid som helst. Har bara varit i Genève i dryga 24 timmar men känner mig nästan som hemma. Eller inte... - det var en klar överdrift!

Idag har jag fått eget kontor, dator och telefon och egen mobil. Känns stort. Vad som kanske var större egentligen var att ha varit på Palais des Nations med min handledare och varit på möte. Första dagen redan. Det var inte så speciellt spännande i sig, men däremot hur möten går till var kul att få uppleva. Man får alltså sitta med en såndär liten hörapparat-aktig ful sak på örat och alla sitter vid långa bord med landets namnskylt framför sig. Vill man säga något i en fråga, ställer man skylten på högkant och inväntar klartecken. I övrigt kan också sägas att folk sitter och pratar i mobiltelefon och springer ut och in från mötet hela tiden. Inte världens ordning alltså. Men skoj att kastas in i hetluften.

Alla på representationen verkar vara så otroligt vänliga och jag fick höra många gånger idag att jag var efterlängtad eftersom de är lite dåligt bemannade så det kommer nog bli en otroligt spännande vår. Imorgon ska jag nog försöka plugga mig in lite mer på saker och ting och eventuellt gå på ett möte igen. Det är riktigt spännande att vara här!

Bor hos ett jättegulligt par som igår kom och hämtade mig på flygplatsen, bjöd på mat igår kväll, bakade bröd i natt så jag fick färskt bröd till frukost och ikväll stod mat på bordet när jag kom hem sent. Då firade de ändå bröllopsdag också. De är verkligen kanongulliga. Så mina 5 veckor här blir nog riktigt trevliga. Har egen dusch och handfat i ett rum innanför mitt rum, så här är lyx på hög nivå :)

Nu är det dags för sängen, är sjukt trött efter en mycket lång, men mycket lovande första dag på jobbet.

Att börja på ett nytt kapitel. Iaf imorgon, så det är väl några timmar kvar. För imorgon bär det av mot Genève och nya äventyr. Jag vet att det ska bli jättespännande och att jag kommer komma hem med en massa nya erfarenheter, men just nu känns det ändå rätt sorgligt att åka. På något vis blir man sådär liten när man åker iväg på egna äventyr, samtidigt som man växer som människa. Konstigt. Vet att jag kommer sakna en massa människor iaf. Men jag har bunkrat med franska-böcker, Vänner och lite musik för första tiden. Å så de vita duntofflorna med röda hjärtan på. De kanske är viktigast av allt.

Blir utan internet på ett tag i början. Första 5 veckorna iaf. Men ska hålla den som är nyfiken uppdaterad så gott det går. Sköt om er här hemma i snöyran! Nästa gång kommer det hälsningar från Europas centrum :)

Jag vet att ni läser detta, vissa av er flera gånger eftersom jag är lite olika duktig på att uppdatera mig. Jag vill också veta vad du gör, så ett hej vore trevligt. Bara för att säga hej. Så säg ett litet hej i den lilla kommentarsrutan. Anledning? Inget bättre än bara för att det gör mig glad!

Nu har jag skaffat mig en liten webkamera så nu kan vi sitta å titta på varandra när vi pratar över nätet när jag väl är nere i Genève. Eller ja, inte de första fem veckorna då jag inte kommer ha ngt internet, men sen. Så glöm inte att höra av er :)
By the way hoppas jag inte ni glömt 19 på fredag. Välkomna!

Ibland är faktiskt livet snällare mot mig än vad jag är mot livet. Som idag t.ex. Sitter här lite dåsig i hjärnan av det mousserande vinet i kombination med alldeles för mycket mat och alldeles för lite sömn. Magnus sitter och spelar och sjunger min favvolåt och jag bara njuter av stunden. Njuter av att jag mot alla odds blev godkänd på min uppsats, att all stress de senaste veckorna är över och att jag kan sluta vara urtrista, superstressade och ångestfyllda Emma och återgå att vara en glada Emma. Det är ju henne jag vill vara. Härligt att vara tillbaka!

Jag har glömt bort hur man bloggar. Åtminstone om ngt som helst annat än min ångest över skolan och allt vad det innebär. Det kommer inte bli någon ändring ikväll. Har precis gjort iordning min framläggning av uppsatsen. Uppsatsen jag vet inte kommer gå igenom. Känns lite onödigt. Fast nu har jag vant mig så vid tanken att det inte kommer kännas så jobbigt att få höra det imorgon. Båda de som la fram sina uppsatser igår fick underkänt. Idag vet jag inte. Minst 2 av 5 såhär långt har inte lyckats. Oddsen är sådär. Men iaf. Efter det där imorgon tänker jag försöka lägga skolan bakom mig så länge jag bara kan. För på måndag morgon flyger jag till Genève och börjar på ett helt nytt kapitel. Å kommer få en helt annan ångest. Fast den kan jag ta. Allt är bättre än den här skolångesten. Den får helt enkelt återkomma till mig i maj när det är dags för ny framläggning. Om jag ens ska bry mig :) Man bryr sig ju alltför mkt om sånt nu för tiden (nej, jag är inte berusad, även om det kanske verkar så). Snart är det Grey´s och mys framför TV:n. Oj vad jag förtjänar det... (eller ja, det hade jag kanske gjort om jag hade gjort mitt bästa, men det ska iaf bli mysigt)

Just nu sitter jag hemma hos Magnus och låtsasskriver på ett PM bara för att jag längtar efter honom. Ja, jag låtsasskriver inte för att jag längtar efter honom, det är nog av andra anledningar. Men jag är hos honom och väntar på honom för att jag längtar efter honom, fastän det bara var några timmar sen vi sågs. Om det ska vara på detta viset blir det kanske en lång vår.

Nu har jag bara 3 dygn av ångest kvar i den här omgången. För klockan 10.30 på onsdag (egentligen halv tolv, men det seminariet är för mig rätt ointressat) har jag förhoppningsvis gjort mig av med min ångest. Åtminstone har jag kommit till ett läge där den inte längre spelar någon roll. Men innan dess är det jobb, PM, tentaplugg, tentaskrivning, PM-skrivning, uppsatsläsning, opponeringar, PM-seminarium och min egna framläggning. Sen, då, efter det tänker jag faktiskt pusta ut en kort sekund och om jag kan pusta ut en kort sekund betyder det att jag överlevt. Å då kan jag faktiskt fira att jag kom levande ur det här lilla helvetet jag skapat kring mig de senaste veckorna. Men det är 3 långa dygn kvar. Fast vad är egentligen det på ett helt liv?

Bara två dagar kvar på extrajobbet innan jag inte behöver göra det igen på ett tag. Ett långt tag. Tror jag t.om känner mig redo för att gå till jobbet utan att fundera mer på det. Om några timmar iaf. Nu är det morgon, eller nästan fortfarande natt och jag är sådär jobbigt trött. Fast nu ska jag skriva PM, är säkert väldigt produktiv...

Vissa stunder i livet kopplar vi till vissa låtar. Just nu görs reklam om detta. Tror det handlar om någon mobil eller liknande. Låt bla bla fick henne att ringa till honom osv.  Reklamen i sig är rätt trist, men det där med låtval är mer intressant. Lyssnar just nu på en låt jag lyssnade på vid ett väldigt specieltt tillfälle.

Han sa till mig att fundera över musiken, att man bör passa sig för sånt. För musik kopplar man samman med ögonblick och det är inte säkert jag ville minnas detta ögonblicket. Eller snarare så att jag kanske inte ville tänka tillbaka på det ögonblicket när jag hörde musiken igen. Jag sa att det inte spelade någon roll, jag skulle inte ha någon dålig relation till musiken. Det var en tragisk stund, inte en dålig stund.

Ändå kommer stunden lite tillbaka när jag hör låten, texten är så vacker och så otroligt beskrivande. Kanske var det om sånt jag då inte förstod. Sammanhanget förstår jag kanske fortfarande inte. Men orden är mina, trots att de är tagna ur Twilight (Vanessa Carlton).

And I will never see the sky the same way and
I will learn to say good-bye to yesterday and
I will never cease to fly if held down

När kläderna man sydde upp för längesen, ifall det skulle komma en dag när de skulle behövas, nu äntligen behövs men inte passar längre?

När det är fredagskväll och min pojkvän hänger med sina kompisar och jag ville umgås fastän jag har hur mycket som helst att plugga.

Varför är det så att det känns som om man är pank mest hela tiden och behöver fundera på varje krona i slutet på månaden? Är det för att man är slösaktig i början? Eller för att man konstant lever över sina tillgångar? Tror det kanske kan vara en tragisk kombination. Men trist är det iaf.

Jag fattar inte vad som hänt, helt plötsligt har jag blivit jättedålig på något som varit en av mina främsta talanger tidigare. Jag kan inte sova längre. Eller snarare är det så att jag inte kan somna längre. Mornarna vill jag helst sova alldeles för länge så där är inget förändrat. Undrar om det kan vara för att jag är så uppstressad, eller iaf har varit. Idag har jag bara haft ångest över min kassa uppsats. Jag känner mig som en liten flicka som är på väg till föräldrarna med dåligt samvete och vet att hon kommer få skäll. Ångest. Har nog dåligt samvete mot mig själv, för att jag inte försökte mer. Sånt är jobbigt. Imorgon ska jag till frisören iaf. Alltid något. Sov gott där ute, var ni än är.

Bokade biljetten igår. 22 januari 9.45 lyfter jag mot Schweiz. Inte långt kvar. Inte långt kvar alls.

Den senaste veckan har det kommit upp lite små konstigheter mitt i all stress, men det verkar som om det mesta har löst sig nu. Förutom att jag inte kan sova på kvällarna längre. Funderar på om det har att göra med att jag stressat för mycket. Nu tycker jag ändå att jag varvat ned. Fast det var kanske egentligen bara sisådär 20 timmar sedan. Jag är helt slut. Skulle helst lägga mig igen, dra täcket över huvudet och bara sova bort hela dagen. Kommer inte ihåg när jag gjorde så sist. Vid närmare eftertanke vet jag inte om jag någonsin gjort det.

Dagens projekt blir tentapluggning (när jag väl pallrat mig iväg till skolan), småärenden och middag med syrran och Magnus. Potential för en hysad dag, så Gooooooooooooood morning Stockholm!!!

Dagens gulligaste grej: Paketet inpackat i julpapper utan varken tejp eller snöre, ihopknutet med ett måttband av papper. Innehållet? Ett par duntofflor med hjärtan på. Fantastiskt gulligt.

Jag har nog fortfarande inte förstått det, för det är ju faktiskt snart jag drar. Svarade att jag åker om tre veckor förut. Men det är inte sant, det är faktiskt inte mer än två veckor kvar tills det är dags att packa väskan och dra till Europas centrum. Men tills dess finns en hel del att göra.

Det är så skönt att ligga på gränsen... Nu har jag bara lite kvar på min urusla uppsats och kanske t.om kommer hinna sova lite på saken. Det är ju helt fantastiskt. Påminn mig gärna om att inte göra såhär igen (jag har redan provat ett antal gånger och det blir ju aldrig bra).

Efter att ha suttit inne en hel helg och proppat i mig godis och dricka som någon slags motivationshöjare mår jag nu snarare illa vid tanken på godis. Jag har inte tränat på flera dagar och känner mig allmänt sunkig. Ska bli grymt skönt när jag nästa vecka bara behöver tentaplugga och skriva PM. Då kan man ändå planera lite bättre. Lite iaf :) Å så ser jag framemot att komma tillbaka till skolan och träffa kompisar och prata strunt. Så om några timmar ska jag väl kunna ta och fräscha upp mitt sunkiga lilla jag. Det som går iaf.

Klockan är natt och jag har spenderat både fredagskvällen och lördagskvällen tillsammans med min uppsats. Roligare har jag haft. Just nu är det bara 35 tim 55 min kvar till inlämning. Det är ju ingenting, speciellt inte om man jämför med hur lång terminen varit som uppsatsen borde blivit skriven på...

Idag när jag borde skrivit på min kära uppsats, surrade jag runt på Söder och i Vasastan för att vara smakråd och assistent till en av mina bästa vänner som ska gifta sig i sommar. Ni som inte varit med när någon provar bröllopsklänning har förmodligen inte koll på vilket projekt det är. Inte bara ska man hitta klänningar som passar, man ska prova med flera olika underkjolar till och annat skojigt. Man kan knappast klara allt själv iaf och förstå hur många olika modeller, möster och annat som finns att välja på. I sista butiken hittade vi min favorit och jag tror nästan Helena fastnade mest för den också. Oj så vacker hon var. Jag kommer definitivt fälla en tår eller två på bröllopet.
 
Mest komiskt idag var när tre tjejer i tre provrum i rad (varav en av dem var Helena, så det var inte uppgjort) kom ut i likadana klänningar. (jodå, klänningen var riktigt fin)

När vi gick där mellan alla ställena konstaterade vi båda att vi tänkte på avsnittet i Vänner när Monica, Rachel och Phoebe (så jobbigt det var att stava) provar klänningar och tar med hem. - utan att de ska gifta sig. Men nej, jag provade inte en enda. Helena kom nog upp i kanske 10.

Jag vet, jag har uppsatsångest och sjukt mkt kvar att göra. Men jag kom att tänka på några av mina favvograbbar och var bara tvungen att dela med mig av ögongodiset från den himla lyckade nyårstillställningen.

Jag är nyfiken, kommer man någonsin att lära sig göra det man ska i tid? Just nu tvekar jag verkligen på att så är fallet. För här sitter jag med mer än för mycket att göra i två veckors tid och undrar om det är möjligt att fixa allt. Fast mest undrar jag nog varför jag inte skrivit klart min uppsats så jag kunde fokusera på min tenta istället. Nej, så smart var jag inte. Så nu sitter jag här med en 10-poängsuppsats som ska in om några dagar, en 10-poängstenta om 1.5 vecka jag inte pluggat på alls och 4 PM som ska vara klara inom 1.5 vecka. Det verkar nästan onödigt mkt. Å onödigt dåligt planerat. Fast det är kanske bara som det verkar...

Om gårdagen var tillbakablickarnas dag, är väl dagen till för framåtblickande. För idag är det första dagen på det nya året. Det nya året som kommer bli fantastiskt bra. Det bestämde vi ju faktiskt igår. Just nu är jag dock alldeles för klen och för tom i skallen för att blicka framåt. Bra början på året.