Man måste unna sig...
Igår kväll hade vi en liten Genève-reunion på en kvarterskrog i Vasastan eftersom amerikanska Katie är på besök. Fick höra om Eriks fantastiska jobb (där han faktiskt får sitta och ge lite order till hans gamla chef i Genève - ser framemot den dagen jag ska bossa över Christoffer!), Camillas framtidsplaner och Katies drömmar om teletubbie-land (läs: Sverige). Det hela slutade med att jag följde med Katie hem till hennes kille och drack skumpa fastän klockan var alldeles för mycket. En föreläsning och lite stress senare kommer jag vara på väg till Danmark igen för ett gäng dagar i Köpenhamn och Liseleje. Man måste unna sig...
Daugava
Äntligen är den här.
Det har varit en lång dag...
Imorgon ska jag lyxa till det och gå till frisören. På torsdag åker jag till Köpenhamn igen. Det är skönt att ha en massa trevliga saker att se framemot efter en sånhär trög dag. Dessutom kom det två festinbjudningar idag. Det blir en trevlig höst det här.
Wohoooo
Igår var jag på ett träningspass som gjorde mig helt euforisk i timmar efteråt och jag tror det var mina små endorfiner som gjorde mig nöjd ovanligt länge. Var på ett boxpass med Eva igår och det var längesen jag var så trött men så lycklig efteråt. Det är som om jag glömt hur skönt det är att köra sånadär pass där kroppen är helt slut på energi efteråt. Som jag saknat det där lyckoruset. Välkommen tillbaka kära träningslusta!
Svalan
Min cykel är bäst. Fast den är svart och inte röd som på bilden. Den heter egentligen Västanvind, kanske var det det Magnus syftade på när han sa Svalan. Västanvind är kanske finare, men Svalan gör den ju unik. Och jag är så glad att den är min.
Morfarlös
Till minne av Rolf Björklund
Det är så tyst nere från gatan som det aldrig annars är,
det är som att natten här har sett allting och stilla sjunger med.
En elegi för alla vägar som vi inte vandrat än.
För en tid som bara går och aldrig kommer igen.
Tråkigt med bloggar...
Skitvecka och goda vänner
Vad som däremot är underbart är att ha goda vänner. Tack Andreas och Johan som hjälpte mig flytta utan att klaga en sekund (förutom på bilen å soporna då - som numera är borta!) Dessutom har jag haft ett kärt återseende med min själsfrände från THS idag. Vi hann nästan inte äta för vi pratade så mycket. Det är konstigt hur bra man kan komma överens med vissa människor.
Har haft en sån otrolig Genèvelängtan de senaste dagarna. Vet inte om det beror på att jag är tillbaka på THS, att skolan skiter sig eller för att MR-rådet har startat sin 6:e session. Kanske är det en mix av allt eller så är det bara så att min tillfälliga vardag inte är lika rolig som min Genèvevardag. Än.
08 och cykel
Har hämtat min fantastiska cykel också. Den är svart, har 3 växlar och en cykelkorg. Jag ska nog kalla den för Svalan. När jag cyklade över Tranebergsbron i den gråa höstkvällen kände jag mig som om jag var fem år gammal och hade fått en ny cykel. Eller som Phoebe i Vänner när hon får sin barncykel. Förutom att min inte är rosa (tack och lov för det).
Vägarna förbi Bromma? Välkommen hem till mig och min lilla lya!
Tunnelbanetårar
Dom band som binder mig...
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Då jag vet att jag gjorde allt jag kan
Ger jag mig rätten att ge upp
Det blir aldrig bättre
Vi kommer aldrig närmre
Vi är aldrig starkare
Än våran svagaste punkt
Kedjan är svag
Då länkarna felar
Och bojan runt foten
Väger tungt
Jag vill aldrig va något tungt för dig
Som hindrar dig från att resa dig upp
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Jag vill inte snärja dig, binda dig
Även om du säger att jag får
Nej jag vill bara kyssa dig på munnen
Och säga tack för allt innan jag går
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Då jag vet att jag gjorde allt jag kan
Ger jag mig rätten att ge upp
Det blir aldrig bättre
Jag vill alltid närmre
Längtans trådar snärjer oss som vill mer
Bunden till händer, fötterna bundna
Tungda faller vi ner
Och jag vill aldrig va något tungt för dig
Som hindrar dig från att resa dig upp
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Jag kan inte stanna, du måste förstå
Kyssar och tack men nu måste jag gå
För jag vill inte vara din fångvaktarinna
Kyssar och tack,
Det är hög tid för mig att försvinna
För dom band som band mig här,
Har jag långsamt löst upp
Fröken flytt och ensam är stark eller något...
Nya lyan kan nog bli lite mysig om ett tag. Just nu känns den mest väldigt liten men med goda framtidsutsikter. Var på Ikea förut. Det var lite jobbigt att ta bussen ut, handla lite - bla ett bord som vägde 20 kg - ta bussen hem, byta tunnelbana och gå den sista biten hem - i regnet. Jag var så trött att jag bara skrattade när jag blev helt blöt. Är inte bara övertygad om att ensam är stark. Men ensam funkar dock väldigt bra, om än lite mer långsamt.
Födelsedagsbarnen
Tror det finns ett antal bilder på mig och Jossan i denna snygga utstyrsel, så det är väl lika bra att lägga upp några bilder.
Kalaset flöt på alldeles utmärkt. Fördrink, middag och sen själva festen. Verkade som om de flesta var lika nöjda med festen som jag och Jossan var. Grabbarnas uppträdande var en klart uppskattad överraskning, precis som vår DJ som förgyllde tillvaron. Men förutom vänner och familj som hjälpte till med mat och annat så är det ändå gästerna som gör en fest. Så tack alla som var med och gjorde kvällen kanon!
Ibland måste man bjuda på sig själv
Det ser tuffare ut på bilden än vad det egentligen var på kalaset. Men jag måste nog ändå tycka att jag var extremt snygg i min outfit som jag lånat ihop av syrran. Dessutom ser jag ju ut att vara född med en mikrofon i handen. Kul hade vi iaf.
Sköna bilder - sköna människor (från kalajset)
Helena och Martin
Magnus och Jenny var oumbärliga både i köket och i baren. Tack för hjälpen!
Eva och Nilsing
Susi och Christian
Lina, Andreas och Pernilla
Fia, Eva och Olov
Johan
Ellis och Micke
Kalaset
