Dom band som binder mig...
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Då jag vet att jag gjorde allt jag kan
Ger jag mig rätten att ge upp
Det blir aldrig bättre
Vi kommer aldrig närmre
Vi är aldrig starkare
Än våran svagaste punkt
Kedjan är svag
Då länkarna felar
Och bojan runt foten
Väger tungt
Jag vill aldrig va något tungt för dig
Som hindrar dig från att resa dig upp
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Jag vill inte snärja dig, binda dig
Även om du säger att jag får
Nej jag vill bara kyssa dig på munnen
Och säga tack för allt innan jag går
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Då jag vet att jag gjorde allt jag kan
Ger jag mig rätten att ge upp
Det blir aldrig bättre
Jag vill alltid närmre
Längtans trådar snärjer oss som vill mer
Bunden till händer, fötterna bundna
Tungda faller vi ner
Och jag vill aldrig va något tungt för dig
Som hindrar dig från att resa dig upp
Dom band som binder mig här
Ska jag långsamt lösa upp
Jag kan inte stanna, du måste förstå
Kyssar och tack men nu måste jag gå
För jag vill inte vara din fångvaktarinna
Kyssar och tack,
Det är hög tid för mig att försvinna
För dom band som band mig här,
Har jag långsamt löst upp
hej idag har jag målat och då passade det ju bra att lyssna på lite gamla skivor som jag saknat. Och blev lite förvånad när jag läste din blogg eftersom jag idag lyssnat på lisa ekdahl och just den låten, och det har jag inte gjort på säkert ett halvår. Livet är bra märkligt. Men å andra sidan så är det rätt ofta som du inte skriver ner texter på de låtar som jag lyssnat på så...