Ledsen?
Men, på lördag ska en av mina bästa vänner gifta sig och jag ser verkligen framemot det. Har inte träffat henne sen januari och när vi pratade i telefon förutom om bröllopet och saker runtomkring höll jag på att få tårar i ögonen. Det blir nog svårt att hålla sig i kyrkan.
Man vet att det är sommar...
Osäkert
Jag har landat från Genève. Jag har landat hårt. Mitt liv här hemma är ett smärre kaos. Min hjärna och mitt hjärta är som vanligt inte kompatibla, jag ska dela boende med mitt ex som jag inte längre har något gemensamt med, jag ska bo på en madrass på golvet i ett hem som tidigare var mitt men som nu inte ens har bestick i köket, jag har mitt boende på tre olika ställen och kan inte längre erinra mig om var jag har mina saker någonstans. Jag ska hämta alla mina saker som ligger och skräpar i M´s lägenhet så han slipper dem och lämna tillbaka hans nyckel, jag ska flytta ut mina grejer från mitt rum i Sthlm till ett förhoppningsvis snart befintligt boende. Jag har lämnat allt det som de senaste månaderna varit mitt liv, min trygghet, min tillvaro bakom mig och ska nu komma tillbaka till ett icke-liv som måste byggas upp från grunden igen. Kan det då vara okej att känna en smula ovisshet?
Sista-häng med delegationens MR-gäng
Jag blev avtackad med champagne, god mat, Hildes hembakta rababerpaj och fint tal och present av MR-delegationen på representationen. Trevligt var det.
Sista frukost med gänget
Danskarna hade dukat upp så fin frukost på sitt kontor som jag precis hann med innan jag åkte ut till flygplatsen. Det var mysigt och trevligt som alltid. Tack!
Sista minutrarna på kontoret
Tyvärr hade jag inte såhär rent och fint under övriga tiden här...
Sista förbipasseringen av 82 Rue Lausanne
Många sista-stunder det senaste..
Sista gången på Sveriges plats under MR-rådet - trodde jag då - men befann mig iaf där dagen därpå igen.
Högsäter
Sista dagen på jobbet
Var uppe före tuppen i morse. Iaf kändes det så när klockan ringde 6.30 å jag lämnade FN först 00.30 i natt. Det här med multiförhandlingar är intressant och totalt ineffektivt. Men nu har jag iaf varit med och sett hur det går till - så mycket en liten praktikant nu får vara med och se. Under både gårdagen och dagen har det mest handlat om väntan och väntan och så lite mera väntan. Men nu har jag varit med när historia skrivits och kanske, kanske kan jag ha något att berätta för barnbarnen.
Bakade och lämnade på jobbet, fick beröm av ambassadören på morgonmötet. Det var trevligt. Hon konstaterade att jag inte skulle tro att hon inte sett att jag har slitit hårt. Sen sa hon att hon hoppades att jag inte hade blivit alltför cynisk efter gårdagens förhandlingar. Min cynism grundar sig nog snarare på hela min vistelse här. I eftermiddags skulle vi haft en liten hejdå-drink för mig med mina MR-kollegor hos Hilde. Men det blev inte ngt med det för det blev efter många förhandlingar (trots uppfattningen vid midnatt att vi hade nått konsensus) plenarmöte igen. Så det blir istället en lunch med gänget imorgon. Ser framemot att ha en sista stund med mina kollegor. Dessutom har jag varit duktig och gjort lite presenter och rimmat.
Imorgon är min sista dag här i Genève. Å jag har mer än fullspäckat schema. Men känner mig riktigt tillfreds med tanken på att börja mitt liv i Sverige igen. Jag har varit med om så mycket, fått lära mig så mycket och träffat så många spännande människor - men nu är det dags att ta tag i nya vardagen. För jag ska förmodligen flytta ihop med Johan i Sthlm i sommar. Å nästa kapitel i livet ska skrivas.
Jag är glad. Jag är nöjd - och snudd på lycklig. Det är inte dåligt.
Action
Klockan är 22 - jag är hemma för att kasta i mig ngt att äta eftersom jag hade noll pengar och noll tillgång till mat uppe på FN iaf. Dessutom fick vi efter mkt väntande reda på att det var en timmas definitiv break. Så mötet fortsätter 22.30. Blir intressant om vi når ett beslut eller inte.
Första helgjobbandet
Min sista helg i Genève är även min första helg jag jobbar på. Men det är definitiv utan tvång - även om mina hjärnceller jobbar febrilt för att samla ihop sig efter gårdagens hejdå-tillställning.
Idag har MR-rådet extrainsatt plenarmöte. För imorgon ska alla beslut tas. Eller åtminstone försöka tas. Hörde någon annans handledare prata om att vi faktiskt skriver historia här. Och det gör vi förmodligen. Fast som historian ter sig just nu, är det inte speciellt mycket att vara stolt över. Men det är fortfarande 31 timmar kvar tills besluten kan tas. Kanske får jag möjlighet att se hur förhandlingarna verkligen går till här.
Tänker iaf göra det värt det. För jag skulle egentligen befunnit mig på ett flyg till Arlanda igår. Istället kommer jag befinna mig på ett flyg till Landvetter på torsdag. Den som lever får se om det var ett bra val eller inte.
Byråkrat
-Beskriv Emma med ett ord!
-Byråkrat.
Tror jag ska lägga in det i min CV... så tack Johan, oerhört gulligt!
Vill nog säga att Manges "grym" slog lite högre. Fast efter omständigheterna kanske han inte tycker det längre. Ska nog inte fråga heller. Med risk att få ett nytt "byråkrat" i ansiktet.
Mottagningsmätt
Jag har blivit mottagningsmätt. Det är en ganska konstig grej egentligen. Helle frågade om jag inte skulle följa med på ILO-mottagning på Japanska missionen å äta sushi och mingla en stund ikväll. Men jag tackade nej. För jag orkar inte. Och för att jag just nu är mottagningsmätt.
På en vecka har jag betat av två mottagningar, en boklansering och en ministerlunch. Allt har varit mycket trevligt med mycket gott att dricka och äta och trevligt sällskap. Men ikväll vill jag bara gå hem och äta rester och låta hjärnan vila en stund. Å hinna smälta allt som hänt det senaste. På något vis öser livet bara på här nere och man glömmer ibland bort vad man pysslar med. Som förra måndagen t.ex då jag lyssnade på Chiles president två gånger på samma dag i två olika plenarer (ILO och MR) eller som igår när jag var på min första ministerlunch då Littorin var på besök i Genève och höll tal. Jag är glad jag gillade Pretty Woman så mycket så jag kan sköta mig till bords... Fast fick ändå lära mig att "left is right and right is wrong" när det gäller brödet. Man lär så länge man lever.
MR-rådet tuffar på och det blir högintressanta dagar som är kvar innan måndagen. Det luktar helgarbete lång väg. Men det gör inte så mkt. Jag har officiellt bara tre arbetsdagar kvar här nere och det är inte utan vemod i sinnet. Det har hänt så mycket och jag har lärt mig otroligt mkt och träffat på otroligt många spännande människor. Min handledare konstaterade att vi skulle ta en drink och prata om min tid här i början på nästa vecka. Å summera och utvärdera lite. Hur summerar man 5 månader av sitt liv bara sådär?
Var och varannan dag förvånas jag fortfarande av vardagssaker här i Genève. Som igår då jag träffade på en av mina favoritgubbar från sekretariatet. Han kom och kindpussade mig och föreslog att vi skulle ta en kaffe innan jag åker hem. Å innan han åker till Japan, Polynesien och Afrika. Det är en spännande värld jag lever i. For sure!
Besök!!
På besök i Genève är de här två galningarna som faktiskt kört de 208 milen från Uppsala till Genève. Fast här är vi i Frankrike, i Annecy närmare bestämt. Det har varit en fullspäckad helg med de två galningarna; Vi har åkt runt lite både lördag och söndag i Schweiz och Frankrike, ätit massor och så har de träffat på mina vänner här nere. Imorgon drar de vidare till Italien medan jag drar vidare på MR-rådet med en liten inflik av ILO och en ministerlunch där Littorin kommer på besök.
I övrigt händer inte så mkt mer än en herrans massa jobb min sista vecka. MR-rådet drog igång idag igen och efter 12 timmars arbetsdag utan rast är jag mer än mör. Det var rätt välkommet att komma hem till dukat bord ikväll. Om ganska exakt en vecka har jag avslutat min praktik här. Konstiga, konstiga känsla.
Hemkomst
Så om tre veckor kan ni se mig springa med post i Gränby. Denna veckan kan ni se mig gå på flera mottagningar i Genève. Det är en underlig, men dock vacker och spännande värld vi lever i.
En blandad helg
Igår tittade vi såklart på fotbollen tack vare internet och danska kanaler. Är Lasse Bosse evigt tacksam även om matchen slutade i ett totalt anti-klimax så hade vi iaf en trevlig match med några av mina och några av Johans vänner. Utgången som följde därefter var kanske inte lika intressant.
Idag har jag finbesök. En gammal korridorare från Uppsala är här i Genève ikväll så vi har promenerat runt en sväng och gjort äpplepaj med vanlijsås. Mums!
Ser framemot en fullspäckad vecka - å att min kära syster och hennes kille kommer på besök på fredag. Det är ju faktiskt hur trevligt som helst.
En lärorik vecka
Imorgon eftermiddag kommer jag åter att få lämna över ansvaret jag haft under de här två veckorna, men känna mig rätt nöjd med att jag hållit huvudet kallt även när det varit stressigt och lite utmanande situationer. Det där med stress är verkligen intressant. Människor reagerar så olika när de blir utsatta för stress.
Sen har det också kommit en ny praktikant som jag får ta hand om. Plötsligt inser man då hur mycket man faktiskt lärt sig under de månader man varit här. Jag vet också att jag funderade så mycket i början på hur allt fungerade, hade tusen frågor och fullkomligt pressade in ny information varje dag tills hjärnan inte längre kunde absorbera mer. Å först när man träffar på folk med den känslan inser jag hur mycket jag faktiskt fått lära mig och se under min tid här. Kanske börjar jag bli lite sentimental, men å andra sidan är väl också det ett uttryck för att jag har trivts så otroligt bra.
Så nu är mitt närmaste projekt att ro i land alla de små projekt jag startat med, hjälpa de nya praktikanterna så de kommer in i allt så fort som möjligt, gå på några mottagningar denna vecka för att min sista vecka springa lite parallellt mellan två stora konferenser (ILO:s konferens och MR-rådets 5:e möte).
Vila? Det ska jag göra de två sista veckorna i juli.