Fröken G och världen

Jag har blivit mottagningsmätt. Det är en ganska konstig grej egentligen. Helle frågade om jag inte skulle följa med på ILO-mottagning på Japanska missionen å äta sushi och mingla en stund ikväll. Men jag tackade nej. För jag orkar inte. Och för att jag just nu är mottagningsmätt.

På en vecka har jag betat av två mottagningar, en boklansering och en ministerlunch. Allt har varit mycket trevligt med mycket gott att dricka och äta och trevligt sällskap. Men ikväll vill jag bara gå hem och äta rester och låta hjärnan vila en stund. Å hinna smälta allt som hänt det senaste. På något vis öser livet bara på här nere och man glömmer ibland bort vad man pysslar med. Som förra måndagen t.ex då jag lyssnade på Chiles president två gånger på samma dag i två olika plenarer (ILO och MR) eller som igår när jag var på min första ministerlunch då Littorin var på besök i Genève och höll tal. Jag är glad jag gillade Pretty Woman så mycket så jag kan sköta mig till bords... Fast fick ändå lära mig att "left is right and right is wrong" när det gäller brödet. Man lär så länge man lever.

MR-rådet tuffar på och det  blir högintressanta dagar som är kvar innan måndagen. Det luktar helgarbete lång väg. Men det gör inte så mkt. Jag har officiellt bara tre arbetsdagar kvar här nere och det är inte utan vemod i sinnet. Det har hänt så mycket och jag har lärt mig otroligt mkt och träffat på otroligt många spännande människor. Min handledare konstaterade att vi skulle ta en drink och prata om min tid här i början på nästa vecka. Å summera och utvärdera lite. Hur summerar man 5 månader av sitt liv bara sådär?

Var och varannan dag förvånas jag fortfarande av vardagssaker här i Genève. Som igår då jag träffade på en av mina favoritgubbar från sekretariatet. Han kom och kindpussade mig och föreslog att vi skulle ta en kaffe innan jag åker hem. Å innan han åker till Japan, Polynesien och Afrika. Det är en spännande värld jag lever i. For sure!