2006

Det är inte många timmar kvar av året 2006. Snart ska man börja lära sig att skriva 07 inför varje datum. Brukar vara lite trögstartat det där. Av ngn anledning får jag något sjukt behov av att summera mitt år vid varje nårsafton. Som om att det är något som slutar och något nytt ska ta vid. Det är kanske en av poängerna med nyår. Eftersom det är så inne att lista saker och ting, tänker jag inte riktigt falla för grupptrycket fullt ut, utan kör en "årets" istället. Håll till godo kära bloggläsare:

Årets händelse: Sverige - England nere i Köln. Skulle gärna göra det igen.

Årets månad:  Juli - jag hade min första betalda semester någonsin!

Årets kille: Cannavaro. Snygg och bäst i världen. Kan man begära något mer? (Ledsen Lampard, men du bommade faktiskt straffen. Sånt tar tid att förlåta)

Årets ställe: Stockholm. Det är något med staden jag bara älskar.

Årets fiasko: Min icke-säsong i Danmarks IF. Skadad i näst sista träningsmatchen inför säsongen. Skönt att kunna säga att jag var med hela försäsongen iaf...

(Åre)ts dummaste grej: Festandet uppe i Åre som helt spårade ur och jag fick namnet "Äckel-Emma" i vissa kretsar. Inget jag vill göra om inom den närmsta tiden.

Årets fest: Stor potential för kvällens fest - faktiskt.

Årets bästa grej: Att jag vågade förändra mitt liv, först med flytten till Sthlm och sedan att jag tackade ja till praktikplatsen i Genève och faktiskt ska åka om några veckor.

Årets överdrift: Svensk mediabevakning och hysteri kring Fuglesang

Årets låt:
Night in Goodwill (Anna Ternheim) Så vacker, så vacker och oj så tragisk

Årets slutsats: Läkare är definitivt inte smartare än andra. (Insikten kom nere i Tyskland efter den jobbigaste killen i världen bara hängde med oss överallt.) 

Årets serie: Grey´s Anatomy (jag som tidigare var en stark kritiker till alla sjukhusserier)

Årets spelning: Anna Ternheim på Katalin (Robbie var faktiskt bättre sist spelning i Sthlm. Faktiskt)

Årets film: A lovesong for Bobby Long (bara gillade den filmen, vet inte riktigt varför)

Årets eloge: Till Magnus som stått ut med mig under året

Årets köp: Förhoppningsvis min nya dator

Årets kund: Killen som kom fram till mig när jag jobbade på Stadium, ställde sig och stirrade på mig och sa efter en stund: "Vilka fina örhängen du har". Underbart.

Årets bästa beslut: Att jag slutade med det som fick mig må dåligt (jobba på posten och rehabträna inför en ickefotbollssäsong) och blev glad igen istället.

Årets café: Kaffe och Annat i Fredhäll. Är du i Sthlm är ett besök där faktiskt ett måste.

Hej hopp vad jobbigt det är att lista en massa saker. Det är faktiskt så urdumt att jag tänker sluta. Har jag missat ngt är det fritt att flika in.
Gott nytt år på er alla nära, kära och de som är långt borta! 2007 kommer bli ett bra år. Det vet jag för det bestämde jag och Nina när vi åt brunch med grabbarna grus förut.

Nyårslöften

Är det bara stackars loosers som försöker ha nyårslöften? 385 219 svenskar lovar att de ska gå ned minst 5 kg, 43 582 lovar att de ska sluta röka, 102 316 föräldrar lovar att ge mer uppmärksamhet åt sina barn - nästa år. Hur många håller sina nyårslöften egentligen? Varför ska man ens ha ett? Varför måste det alltid börja på nyårsafton? Det betyder att dagarna innan nyår får man göra allt man inte ska göra efter första januari, extremt mkt. Man kan äta en massa onödigheter etc för att det är ju faktiskt sista dagarna innan helvetet börjar... Vad är det för fel på folk? Läste i ngn blajtidning att man ska ge större och vidare löften för att de är lättare att uppnå och man slipper känna sig så misslyckad när man inte håller det man lovar. Ja, som t.ex att säga "Jag lovar att prioritera mig själv bättre nästa år" eller "Vi ska vårda vår relation.. bla bla bla". Är det inte då bättre att skia i att lova en massa? Är man inte en bättre människa om man inser sina begränsningar istället? Jag ska iaf inte lova mig själv ett skit. Inte andra heller.

En ny medlem i familjen Mebbot

Jag har köpt en bärbar dator. Eller nja. Jag har halvt om halvt köpt och halvt om halvt fått en bärbar dator i födelsedagspresent ett antal månader för tidigt eftersom jag behöver den nere i Genève. Så nu sitter jag här hemma i Bromma med feberblanka ögon och funderar över livet och min lilla dator. Egentligen ska jag åka till Magnus och hjälpa till med maten inför morgondagens galej. Men jag är sjuk. Dessutom har jag fått en nya dator. Tänk vad mycket skojigt vi ska göra ihop. Första resan tillsammans blir tunnelbanan till Magnus. Alla äventyr ser olika ut...

Märkligt

Vad har hänt med 2006? Jag undrar som flundrar om detta är det år som snabbast passerat förbi i mitt lilla liv. Känns som om det inte var så längesen jag träffade Magnus för första gången. Idag kan det vara exakt ett år sedan vi såg varandra på riktigt där på centralstationen i Stockholm. Fast jag minns inte. Det kan ha varit igår och det kan vara imorgon det är ett år sedan också. I vilket fall som helst minns jag ganska mkt av det och kan inte för mitt liv förstå var tiden tagit vägen. Är det då kanske så att jag mäter mitt år med stunder av kärlek? Eller varför skulle det bara vara stunder av kärlek?

Tröttsamt är det

att packa skolväskan, gjort iordning matlåda och fyllt mig med energi för att kunna sitta på skolan hela dagen för att kämpa med min uppsats och komma dit för att inse att det är ngt fel med min tag alternativt min kod vilket gör att jag får åka hem igen. Utan att fått något gjort och med en timma mindre av mitt liv. Ork

Att bo runt

är definitivt inte ngn bra idé eftersom jag ikväll insett att jag inte har någon egen tandborste hemma hos mig själv längre. Däremot har både syrran (som sovit här några gånger) och Magnus (som aldrig sovit här) varsin tandborste i mitt rum. Så typiskt mitt lilla liv.

Fallskärmshopp

Jag ska hoppa fallskärm i sommar. Ska bli otroligt grymt. Har tjatat om det ett tag så det var en riktigt skojig julklapp. Det blir först när jag kommer hem från Genève, men då får jag ju suga lite mer på karamellen tills dess.

Det gick fort att komma på att livet inte suger. Bra det.

Vad hände?

Vad hände med det där sköna jultugget om att det är så härligt att vara hemma och träffa sina nära och kära och bara ha det mysigt och trevligt? Är orolig för att det är något som håller på att göra mig bitter. Varför ska det vara så svårt att uppskatta allt det underbara jag har? Mycket vill ha mera? Fast det är egentligen inte det heller. Det är definitivt något annat.

Man lär sig något nytt varje dag

Har insett att det är lite lurigt att blogga. Att blogga innebär att en del av mina vänner tror att de inte behöver höra av sig alls längre eftersom de ändå vet vad jag gör. Men de då? Är det så att bara för att jag bloggar betyder det helt plötsligt att jag måste vara den som hör av mig - alltid? Dessutom vet jag inte om de vet saker och ting utan när jag pratar med någon och berättar något kan de svara "Det vet jag väl, det läste jag på din blogg". Hur ska jag kunna veta det? Någonstans börjar jag ledsna på diverse saker och ting. Förmodligen inte bara det här. Kanske  är bloggen bara ett ytterligare litet bevis på att allt faktiskt har en baksida. Ironiskt.

Jultrött?

Är det julen jag är trött på eller är det annat som spökar? Har precis kommit hem till Sthlm efter en mkt lång resa hem och känner mig inte det minsta glad fastän det är skönt att vara hemma. Konstigt.

Julen är slut

För jag har packat ihop alla mina grejer och är redo att åka till Stockholm igen. Hade faktiskt varit skönt att stanna någon dag till. Lugnet hemma finns inte på så många andra ställen. Det är speciellt att vara från ett litet ställe. Som igår t.ex när det var fest och allt mellan 17-30 års ålder var där. Typiskt hemma. Det var så trevligt att träffa på mina gamla vänner och vapendragare. Speciellt dig då Andreas :) (nu har du blivit omnämnd).

Julen var så bra, så bra. God mat, långa sovmornar, ledigt, julklappar, Karl-Bertil Jonsson, promenader, faster, familjen Nyquist-Wånggren, foton, levande ljus, ris a la Malta, ingen julskinka (det är inte sååå gott), telefonsamtal, mormor och Malte, Kalle och hans vänner, lotter, ingen julstrumpa och ingen midnattsmässa (oj oj), kära återseende, mobilladdaren (faktiskt med i år). Fallskärmshopp. Säger inget mer.
Kort och gott, det var en bra jul. Men nu är den slut och vi åker om någon liten timma. Ork

Poliskontroll

På tre dagar har jag varit på två poliskontroller. Den ena självframkallad och den andra bara en rutinkontroll. Detta är första året jag önskat fyra poliser god jul på 3 dagar. Förhoppningsvis även den sista.

Självfallet

ska jag önska God jul till alla mina kära vänner och bekanta som sitter hemma i julstressen och läser min blogg istället för att stressa. Hoppas på att träffa en del av er på juldagen, andra någon gång innan året är slut och vissa även innan jag drar iväg.
Många julkramar till er alla där ute, var ni än är!

Nu har vi landat

Det är inte Fuglesang jag menar, utan mest mig själv. Ja, och så syrran och Olov kanske. Men definitivt jag. För igår kväll kom vi hem till Högsäter och lugnet, kände att det var precis vad jag behövde efter några stressiga månader. Här är det tyst, lugnt och skönt. Jag å mamma var en sväng ute i skogen förut. Jag som inte ens gillar skogen speciellt mycket njöt av det tysta och lugna, även om det är alldeles för grönt för årstiden. Känns viktigt att lämna stressen bakom mig och ignorera allt jag ska göra när jag kommer tillbaka. Har inte ens tagit med mig några såna grejer hem för nu är jag ledig. Ledig. Måste nog skriva det igen. Jag är ledig. Grymt!

Mattias skrattade åt mina små utlägg om Fuglesang. Jag tycker inte det är så intressant. Bara otroligt lite. Ändå satt jag och tittade en sväng på tv i natt när de landade. För mig är det inte så stort. Men det är det kanske, det är väl som vanligt bara att jag inte förstår mig på saker och ting. Eller för att jag prioriterar annorlunda kanske.

Ikväll ska jag träffa två av mina gamla vapendragare från gymnasiet; Mattias och Hjalle, och det ska bli himla trevligt. Annars sprang jag på en gammal klasskamrat från högstadiet i affären förut. Vi har inte setts på säkert 5,5 år (så längesen är det jag tog studenten nu, hemska tanke) och hon hade hus och barn. Så olika liv man lever.

Sa att jag latade mig, men har suttit och kikat lite efter bostad i Genève, så helt kan jag kanske inte slappna av ännu. Fast så gott som. I natt ska jag enligt min egna lilla tradition packa in alla mina julklappar och skriva rim på. Den natten är helig för mig. Lite störd är jag nog, men vissa traditioner är faktiskt viktigare än andra. Får jag inte sitta uppe i min ensamhet, lyssna på julmusik och rimma, blir det inte heller någon jul. Imorgon får familjen lilla resultatet.

Trött och irriterad

Fast jag borde vara glad. För det är bara två dagar kvar att jobba och sen åker jag hem och viiiiilar. Å ikväll ska jag träffa Magnus å ha lite julmys eftersom han åker hem till sina föräldrar imorgon. Å han är fast på jobbet som vanligt. Kanske därför jag är irriterad. Plus att jag är trött. Men tjohoj. Jag har t.om kommit på en extra bra idé till hans julklappar eftersom jag enligt planerna inte skulle hinna skriva julrim. Det blir ju inte alltid som man tänkt sig.

Stort grattis till min kära syster som fyller 27 år idag! Vi firade iaf med lite godis och några presenter på posten tidigare. Alla födelsedagar ser olika ut =)

Om ungefär 10 minuter lämnar jag mitt kära hem i Sthlm för ett gäng dagar innan det är dags att komma tillbaka och bita ihop med uppsatsen. Men det vet jag ju iaf kommer bli kul.

Ser också framemot juldagen då det är fest hemma och det verkar som om det kommer en massa människor jag inte träffat på otroligt länge. Sånt är ändå himla trevligt. 

Mitt nedräkningsljus står på 16. Jag har eldat på det tre gånger. Det är inte samma med jul längre...

Det snöar!

Kanske, kanske, kanske kommer julkänslan att infinna sig snart. Fast just nu känns det rätt tveksamt trots en bombardering av julmusik direkt jag är hemma. Funkar väl sådär. Just nu känner jag mig så totalt uppstressad att jag inte kan inse vad jag ska ta tag i först. För nu är det jobb som gäller i dagarna tre. Sen är det jul.

Rollspel i skolan som en WTO-förhandling idag. Jag var Mocabique. Kändes nästan som jag gick i grundskolan igen, fast på allvar. Ganska kul var det. Vår lärare är fortsatt fantastisk och gick verkligen in i sin roll som ordförande och småhånade oss och "glömde bort" oss ibland. Roligast var kanske "säkerhetskontrollen" de hade gjort med hjälp av ett bord och en stol där vi var tvugna att ta av oss namnlapparna och visa upp för vår stackars jurist-lärare som fick spela vakt. Haha, tur att jag inte läst till jurist.

I övrigt har jag ruggit svårt att tänka ut vad jag ska prioritera att göra ikväll. Borde skriva på två PM, fixa några julklappar, tvätta, träna och plugga lite till. Jag har börjat med att dricka julmust och äta pepparkakor. Kan jag inte få något annat rätt kan jag iaf försöka bli lite snäll.

Det där med att andas

Jag tror det är överskattat. Kanske därför jag glömmer bort det ibland.

Dödsstraff

Idag hade vi en föreläsning om dödsstraff. Tre av kvinnorna i klassen började gråta. Alla tre kommer från andra länder och jag vågar inte ens tänka på vad de varit med om. Föreläsningen var iaf väldigt intressant och vi fick en del information om spännande saker som:
  •  att 4 länder (Kina, USA, Iran och Saudiarabien) står för 94% av de avrättningar som sker
  •  att 95 % av de dödsdömda i USA inte haft råd med egen advokat
  • att 738 personer av 100 000 sitter i fängelse i USA vilket är absolut flest i världen. Närmast efter kommer Ryssland med strax över 600 per 100 000.
  • att bara 88 av världens 197 länder helt har avskaffat dödsstraffet

Ja, det kan väl finnas mycket att diskutera om kring detta. Jag har dock inte mer tid till det eftersom jag sitter i skolans bibliotek nästan i min ensamhet och skriver uppsats fastän jag borde ägna mig åt handelskursen. Tjoho. Fast det där med dödsstraff är rätt intressant.


Some people do spend their whole lives together

Det är inte många filmer som är sådär gulliga som Notting Hill. Så är det bara. Scenen i trädgården är en av de gulligaste jag sett iaf.

Rädda Joppe - död eller levande

Jag hatade det barnprogrammet. Ändå hör jag rösten i huvudet på mig nu. Det måste vara för att jag är lika trött som den där ungen som skriker det är gnällig. Så måste det vara. För jag har jobbat hela helgen i julruschen. Det var inte så jobbigt. Men nu är jag sjukt trött och har som vanligt sjukt mycket att göra och sjukt lite energi att fixa något.

Igår kväll hade vi middag hemma hos Magnus ett helg gäng. Ninni å Andreas var på besök också och det var otroligt trevligt att träffa dem igen. Å vad det är underbart med vänner man inte träffar eller hör av mer än någon gång om året men ändå känns precis som vanligt när man träffas. I like.

I övrigt såg alla på tunnelbanan mot Hässelby någon gång mellan 18-19 ikväll helt slutkörda ut. Det här med jul tar musten ur oss alla på något vis. Vilken hysteri det är. Sjukt. Själv ska jag sätta mig och pyssla, elda på tredje ljuset i adventsljusstaken, lyssna på julmusik, bara andas och låta all stress rinna av mig. Vad härligt det är att det snart är jul ändå.

THS är så skön

Min skola är ett riktigt skönt ställe. Här går en sån underbar blandning av människor. Att sätta teologerna med Mr-folket kanske är en riktig guld-idé. Skönt att få sätta fördomar på prov. Har precis skrattat bort mer än halva dagen i mellanrummet med folk jag egentligen inte känner. Illa. Fast himla trevligt. Visste ni att Genève var en kristen stat som byggde på teokrati för en herrans massa år sedan? Inte jag heller. Men jag ska få låna Tintin på franska av en av killarna. Guld. 

Lite smånöjd fast ändå inte

Så skulle man kunna sammanfatta mig just nu. Det är fredag idag vilket borde vara skönt. Men jag önskar istället att det vore måndag. Då menar jag inte ens måndagen som kommer efter denna helgen, utan måndagen som var efter helgen som varit. Tiden springer ifrån mig och det hade varit skönt att få denna vecka igen. Speciellt som jag ska jobba i helgen och halva nästa vecka. Sen är det jul. Hur konstigt som helst.

Igår kväll vad jag och syrran på stan och gick på flera olika julklappskvällar med rabatter hit och dit. Nästan alla mina julklappar är klara. Har bara lite småplock kvar. Det känns iaf bra. Verkar som om jag har lite boende på G i Genève också. Även det känns bra. Dessutom har jag äntligen ett klart upplägg i min uppsats. Oj vad jag längtat eftter det. Kanske därför jag känner mig lite nöjd.

Fredag kväll om en liten vecka, då ska jag slappna av lite och vara ledig i flera dagar fastän jag inte har tid. Men någon gång måste vi också ladda batterierna. Jul är definitivt en sån tid för mig. Är så nöjd med vårt sätt att fira jul hemma. Vi är bara familjen och har det lugnt och skönt hela dagen. Men innan det är dags för sånt är det : uppsats, jobb, Ninni, jobb, uppsats, föreläsning, heldag i skolan, jobb, julmys med Magnus, syrrans födelsedag, jobb, göra julgodis, jobb, åka hem, fixa med allt, träffa Mattias å Hjalle (förhoppningsvis), packa in paket och skriva rim och sen... sen är det kanske dags att sova lite och vakna upp till julmusik och lugn. Det ser jag framemot nu.

Konstigheter

Det var inte bara konstiga saker som att jag ska till Genève som hände igår. Det var lucia och vi tittade på vår musikskolas luciatåg. Så fint de sjöng. Det var inget konstigt med det. Konstigare var det snarare att jag var på gudstjänst kl 11 i skolan igår. Riktigt konstigt. Men det var en MR-gudstjänst vilket innebar att en av våra lärare skulle tolka en bibeltext ur ett MR-perspektiv och två personer i vår klass var med och sjöng och dansade. Blev skrattad åt när jag uttryckte i förtvivlan "En timme?!" när jag hörde hur lång gudstjänsten skulle vara. Den varade inte mer än 45 minuter och Ragnar, Susanna och Elena gjorde den lite intressant.

På eftermiddagen var jag och Rebecka och tittade lite på bokloppisen i skolan och hittade tre franskaböcker från 60-talet jag köpte. Måste ha varit ett tecken. Har panik över att jag inte kommer förstå ett skit när jag kommer ned till Genève. Hur mkt kan man hinna lära sig på en månad när schemat är fullbokat? Att det fanns nybörjarböcker i franska på en liten bokloppis i skolan just när jag fått reda på att jag behöver det, är faktiskt också lite konstigt.

Firade i min ensamhet i Magnus lägenhet till Morgan Freemans berättarröst i bästa filmen någonsin (Nyckeln till frihet). Kändes som om jag borde varit jätteglad. Men jag kände mig bara ensam. Det är kanske det konstigaste.

Praktiken för er som undrade, innebär ungefär det jag skrev igår;att jag ska gå på möten om mänskliga rättigheter dagarna i ända och rapportera hem till lilla Sverige. Ska bli otroligt spännande. Dessutom vore det roligt att kanske kunna ta en skidsväng i Alperna när man ändå är där. Inte det minsta konstigt.

Fortsättning på följetången

Det verkar som om Calle fick rätt att en gyllene port skulle öppnas. Det är iaf vad som har hänt eftersom jag idag fått reda på att jag har fått praktik i Genève till våren om jag vill ha den. Det här är en sån chans man omöjligtvis kan tacka nej till. Så jag ska nog tack ja helt enkelt. Det är mkt i mitt liv som går ganska fort nu. Fast ibland spelar inte sånt någon roll. Iaf inte när det handlar om möjligheten att få gå på MR-möten och skriva rapporteringar om dessa hem till Sverige i en hel termin. Har svårt att se vad som skulle kunna toppa det just nu.

Väntar på att Paniken ska ta mig

Hur svårt ska det vara för mig att inse att herr Panik snart kommer ta mig till fånga och dra ned mig i en svart liten fängelsehåla? Ute skiner solen och himlen är blå och jag förstår fortfarande ingenting. Om man lyckas förtränga saker och ting, försvinner de då? Det är mindre än en månad kvar tills min ickebefintliga uppsats ska lämnas in. Jag tror minsann jag skulle behöva ett besök av herr Panik så jag får något vettigt gjort innan Fröken Jul rövar bort mig.

En liten följetång

Känns som om jag på ett litet kick gjorde om mitt lilla liv till en följetång jag själv också är nyfiken att följa. Det måste ändå vara lite skickligt.

Klockan 17 idag var jag inte så mycket klokare än kl 17 igår. Förutom att jag idag blev helt övertygad att om en chans bara faller på en, finns inget val att göra. Klart man ska ta den. Vi får se om det blir någon chans för lilla Emma. Snart är det lucia förresten. Det är ju trevligt.

Hög grad sysselsättning bästa medicinen

Det bästa med att ha sjukt mycket att göra är att man slipper fundera på de där jobbiga sakerna i livet. Det har jag ändå inte tid att lägga ned energi på just nu för nu sitter jag och skriver på det där himla pm:et som vi ska ha seminarium på imorgon. När det är klart är det bara att gå på nästa pm och min uppsats såklart. Var även på ett seminarium i morse och lämnade in pm. Gör visst inget annat nu för tiden. Men då slipper jag tänka på vad som ska hända sen. Är det bättre att mörka för att ta konsekvenserna av det senare eller att vara ärlig direkt med risk att bli ignorerad? Jag har lyckats undvika det nästan hela dagen och förhoppningsvis ska jag tränga undan det en liten stund till. Men sen finns ingen återvändo.


Nu vet jag vad kärlek är

Så skrev en kompis i ett mail till mig idag. Lyckliga honom. Själv är jag fortfarande inte helt säker på vad det egentligen är.

Fotboll...

Det är konstigt det där med sport. Har precis kommit hem efter att ha spelat 40 minuter utan byte i en inomhushall i Spånga på en 8-mannaplan och är med andra ord rätt trött. Men var det roligt? Jag är ändå lite tveksam. Jag var långsam (kan man förvänta sig ngt annat när man inte spelat sen april?) men det var lite småkul. Fast det var ändå roligare att Danmark vann luciacupen. Det var det jag satt och funderade på när jag åkte med tränaren hem. Det hade varit så mkt skojigare att spela lucia-cupen med tjejerna än en träningsmatch i Spånga. Jag hade nästan lite Danmarkssaknad i mitt lilla hjärta. Grattis tjejer! Jag är stolt som en mor :)

I övrigt vänder alltid livet upp och ned som bekant. Å jag sa ju att när en dörr stängs, öppnas en annan, för något väldigt spännande har dykt upp. Vi får se om jag har något att säga efter kl 17 imorgon (förutom att det skulle röra till livet otroligt mkt). Då vet jag kanske mer. Då är jag kanske glad och konfunderad. Just nu är jag bara hysteriskt trött men med ett pm att fixa klart tills imorgon bitti.

Var en sväng på Skansens julmarknad. Inte mkt att ha och inte mkt att ha när det nästan är vår ute. Men vi köpte iaf med oss en flaska hjortronglögg hem och drack glögg och tittade på Phantom of the Opera. Det finns olika sätt att skapa julkänsla på.

Rymden

Är det bara jag som faktiskt struntar i att herr Fuglesang (jag vet iofs vad han heter, så jag har väl inte helt struntat i det) äntligen kommit iväg upp i rymden?

Varför inte?

Det sägs att man inte ska gå och lägga sig när man är arg. Varför inte? Dagarna när jag gör det är all ilska som bortblåst på morgonen. Har iofs drömt mardrömmar inatt, men så är jag helt tom på ilska nu. Tror det är överskattat att lösa konsflikter innan man ska sova. Ibland har man inte heller någon att lösa sin argsinthet med heller. (Haha, Vem är man?)

Det är jul snart

Bara för att det inte alls känns som jul snart betyder det inte att det inte blir någon i år.

Grattis på namnsdagen kära syster å mor!

Nytt sätt att ta helg på

Nu tänker jag ta helg. Ja, i den bemärkelsen att jag tänker dra å träna istället för att sitta mer på skolan för att sedan följa upp det med mer skola hemma. Imorgon ska jag på föredrag för en av kurserna i skolan. Sen är det mest skola som borde vara i fokus. Men jag ska hinna träffa Malin som är på besök i Sthlm i helgen, gå på veckans sista julbord på Gondolen, ta en sväng på Skansens julmarknad, spela en träningsmatch med Rågsved och skriva klart mina två PM och helst hinna pyssla lite också. Det är skönt att det äntligen är helg.

Hysa agg

Idag är jag mest irriterad. Hela min vecka har varit mindre bra. Igår kväll var jag arg. Idag är jag lite mindre arg. Jag är mer i hysa agg-fasen. För mig betyder det att det mesta är småirriterande. Mest av allt hyser jag agg mot rökare. Vad är det för fel på dem? Fattas det några viktiga kromosomer kanske? Är det vettigt att behöva flytta sig från datasalen i biblioteket för att personen som sätter sig bredvid uppenbarligen varit ute och rökt och förpestar min tillvaro så totalt? Ork, äckel och fy! Mest upprörd är jag nog ändå över dem (eller den) som börjat förpesta sitt liv och andras tillvaro senare i livet. Okej för de puckade, identitetssökande och förvirrade stackarna som fortfarande går i högstadiet, gymnasiet knappt godkänt. Definitivt inte efter det. Definitivt inte om du tidigare hatat det. Mänsklighetens dumheter slutar aldrig att förvåna mig. Så jag fortsätter att hysa agg.

Idag är det alltså inte Fröken G och världen, idag är det Fröken G mot världen

Deppig

Fan! Jag fick inte praktikplatsen jag ville ha. Så nu vet jag inte vad jag ska göra i vår. Jag har en del som jag kanske borde göra. Men det var ju detta jag ville. Tror jag iaf... Det sägs ju att när en dörr stängs, öppnas en annan. Det återstår att se.

Tankeverksamhet eller kanske eftertänksamhet

Igår hade jag en riktigt dålig dag. Fick inte alls så mycket gjort som jag tänkt och ville inte prata med någon. När jag väl kom in i skolgrejerna hade jag inte tid att greja mer. Bästa medicinen mot argsinthet - gör av med den på något energikrävande. Så jag drog ut och sprang vid vattnet runt Kungsholmen. Det är något speciellt med Sthlm. Det är så otroligt vackert även när det är alldeles svart ute. Mötte folk som sprang i shorts. 6 december. Det är inte mkt till vinter just nu. Å när jag gick till tåget fick jag så dåligt samvete för att jag gått runt å haft så dåligt humör hela dagen, så jag köpte en Situation Stockholm och läste på tåget till Uppsala. Skönt att få lite perspektiv på tillvaron.

Lyssnar på Peter Jöbacks julskiva igen. Sista låten är Varmt igen och hans version är väl egentligen sådär men ända sedan de spelade den på Lennarts begravning tycker jag att den är så vacker. Men jag vet inte om jag skulle kalla den julsång direkt. Det sägs i och för sig att julen handlar om eftertänksamhet och i det fallet passar denna låt utomordentligt bra på en julskiva eftersom den har en alldeles speciell plats i mitt lilla hjärta.

Det blev varmt igen
ett känslobrus så rent från svärta
så självklart på alla sätt
så märkligt rätt du kom

För den svarta sorg
som finns i varje ensamt hjärta
är stor som ett regnigt torg
en trasig
gammal korg
helt tom

När du kom
du stod i blom
så underbar
som den var i en dröm jag var
och jag tror nog
att du förstod
när jag sa
att jag alltid vill vara kvar
att jag alltid vill stanna kvar


Knyt på Röda korset

Igår tog jag med mig min kontaktfamilj till Röda korset på lite julknyt. Det blev en trevlig kväll med en skön blandning av människor, mat från alla håll och kanter, folkmusik, kurdisk sång och eldspel. Jag tror min familj vad mätta och nöjda och när vi åkte hem var de flera erfarenheter rikare. Trots att de varit i Sverige i nästan fyra år hade de aldrig provat glögg, julmust och sill tidigare. Det är sånt som är så spännande med kulturmöten tycker jag. Fast de var bara lite övertygade om hur gott det faktiskt är med julmust och glögg. Sillen förstår jag att de inte gillade.

Idag har jag blivit ett par jeans rikare och ett gäng pengar fattigare. Vilken tur att jag får äta gratis idag igen då, för det är mitt tredje julbord denna vecka. Ikväll är det med min gamla Stadiumbutik i Uppsala. På lördag är det med min nya butik här i Sthlm. Kommer nog inte komma i mina nya jeans efter veckans slut.

Mest härjar alla PM som ska lämnas in och framför allt min oprioriterade uppsats runt i huvudet på mig. Men jag såg iaf julkalendern i morse. Den som kan vara glad över lite har mycket att vara glad över. Eller hur är det?


Julklapp

Jag är helt otrolig. Istället för att sitta å plugga har jag suttit och surfat runt för att leta upp en bra julklapp till Magnus. Nu tror jag faktiskt att jag hittat något. Fast jag har tappat pluggtid. Jaja, inget ont som inte för något gott med sig. Eller något.


Jag kommer hem till jul

Brukar tycka att det är svårt att få den där julkänslan att inifinna sig såhär långt före jul. Igår kväll hade jag dock en liten känsla av att det närmar sig. Syrran och jag satt i köket med adventsljusstaken och nedräkningsljus, glögg, pepparkakor och syrrans goda lussebullar. Ute var det svart och långt där borta skymtades en upplyst Globen och julmusiken spelade i bakgrunden. Då kändes det nästan som om julen närmade sig. För det gör den ju om det är någon som missat det. Själv börjar jag känna halvpanik. Inte för att julen snart är här utan för att hela hösten har sprungit ifrån mig och jag egentligen inte har tid med något annat än skola fram till nyår. Det har jag löst genom att vara bokad varenda dag mer eller mindre. Jag har beställt Peter Jöbacks julskiva för att hoppas att den kan späda på lite julstämning åt mig.


Runda upp!

104197-27

Måste bara säga att Röda korsets kampanj Runda upp är en riktigt bra grej. Alla kan lägga något. Är dock lite besviken. På två dagars arbete i kassan på Stadium har jag haft sammanlagt 3 kunder som rundat upp. Hade faktiskt förväntat mig mer. Men så får vi inte sälja in det på något vis heller, bara om kunden själv säger att han eller hon vill runda upp. Själv handlade jag på Lindex härom dagen och hon frågade alla och de flesta ville runda upp. Jag skulle nog lätt kunna fråga mina kunder om de vill runda upp. För idén är riktigt bra.

I övrigt har helgen inte varit så mycket mer spännande än jobb och julbord på Undici. Jorå, Tompalainen var där.

Mysigast under helgen: Att komma hem lite småsliten från jobbet till Magnus som tänt levande ljus i hela vardagsrummet, bäddat med täcke framför tv:n och bullrat upp med massa glögg och pepparkakor. Å så kollade vi på julkalendern. I like!

Lustigast på jobbet: En kille stod och tittade på mig i kassan idag och tillslut sa han: "Vilka fina örhängen du har!" (jag tyckte det var rätt gulligt, speciellt som jag gjort dem själv)

Lustigast på jobbet 2: En amerikansk kvinna som var inne och frågade efter hockeytröjor till sina brorsöner. "I want to bring them something home from Switzerland". Jag lyckades faktiskt hålla mig för skratt.

Femhundratjugofemtusensexhundra minuter

104197-26
Hur mäter man ett år? Pröva med kärlek.

Igår var vi och såg Rent. Den var bra och låten 525600 minuter har fastnat i mitt huvud. Hur mäter man egentligen ett år? Det är något speciellt med musikaler som gör att man dras in i något storslaget och maffigt och blir alldeles tyst och konfunderad. För här fanns flera budskap bland annat att leva i nuet och ta vara på den tid vi har och att mycket kan hända - varje dag. Och på ett år. 525600 minuter. Det är nog nästan en bra siffra över hur länge jag känt Magnus. Lustigt. Jag tror jag måste fundera vidare på den här låten och stunden, för hur mäter man egentligen ett år? Fast i mitt fall kanske det går att pröva med kärlek iaf.

För er som inte tänkt på det, så är det 1 december idag. Det innebär att julkalendern börjat på TV (jag var uppe 7.15 och tittade), nedräkningsljusen ska börja eldas på och adventskalendern ska upp på väggen. Sen måste jag ju hitta något att hänga i den också, men det är väl ett senare problem.