Fröken G och världen

Jag hatade det barnprogrammet. Ändå hör jag rösten i huvudet på mig nu. Det måste vara för att jag är lika trött som den där ungen som skriker det är gnällig. Så måste det vara. För jag har jobbat hela helgen i julruschen. Det var inte så jobbigt. Men nu är jag sjukt trött och har som vanligt sjukt mycket att göra och sjukt lite energi att fixa något.

Igår kväll hade vi middag hemma hos Magnus ett helg gäng. Ninni å Andreas var på besök också och det var otroligt trevligt att träffa dem igen. Å vad det är underbart med vänner man inte träffar eller hör av mer än någon gång om året men ändå känns precis som vanligt när man träffas. I like.

I övrigt såg alla på tunnelbanan mot Hässelby någon gång mellan 18-19 ikväll helt slutkörda ut. Det här med jul tar musten ur oss alla på något vis. Vilken hysteri det är. Sjukt. Själv ska jag sätta mig och pyssla, elda på tredje ljuset i adventsljusstaken, lyssna på julmusik, bara andas och låta all stress rinna av mig. Vad härligt det är att det snart är jul ändå.