Fröken G och världen

Det är inte Fuglesang jag menar, utan mest mig själv. Ja, och så syrran och Olov kanske. Men definitivt jag. För igår kväll kom vi hem till Högsäter och lugnet, kände att det var precis vad jag behövde efter några stressiga månader. Här är det tyst, lugnt och skönt. Jag å mamma var en sväng ute i skogen förut. Jag som inte ens gillar skogen speciellt mycket njöt av det tysta och lugna, även om det är alldeles för grönt för årstiden. Känns viktigt att lämna stressen bakom mig och ignorera allt jag ska göra när jag kommer tillbaka. Har inte ens tagit med mig några såna grejer hem för nu är jag ledig. Ledig. Måste nog skriva det igen. Jag är ledig. Grymt!

Mattias skrattade åt mina små utlägg om Fuglesang. Jag tycker inte det är så intressant. Bara otroligt lite. Ändå satt jag och tittade en sväng på tv i natt när de landade. För mig är det inte så stort. Men det är det kanske, det är väl som vanligt bara att jag inte förstår mig på saker och ting. Eller för att jag prioriterar annorlunda kanske.

Ikväll ska jag träffa två av mina gamla vapendragare från gymnasiet; Mattias och Hjalle, och det ska bli himla trevligt. Annars sprang jag på en gammal klasskamrat från högstadiet i affären förut. Vi har inte setts på säkert 5,5 år (så längesen är det jag tog studenten nu, hemska tanke) och hon hade hus och barn. Så olika liv man lever.

Sa att jag latade mig, men har suttit och kikat lite efter bostad i Genève, så helt kan jag kanske inte slappna av ännu. Fast så gott som. I natt ska jag enligt min egna lilla tradition packa in alla mina julklappar och skriva rim på. Den natten är helig för mig. Lite störd är jag nog, men vissa traditioner är faktiskt viktigare än andra. Får jag inte sitta uppe i min ensamhet, lyssna på julmusik och rimma, blir det inte heller någon jul. Imorgon får familjen lilla resultatet.