Fröken G och världen

Det har varit mkt snack om Afghanistan under året. Med all rätt.
Tidigare har jag stannat vid att ha kompisars kompisar på plats eller på väg dit.
Men nu när även mina bekanta och vänner är på väg ned
är det klart att det kommer allt närmare.
Det sjuka är att jag själv hade gjort det vilken dag i veckan som helst.
Ändå vill jag nog bestämt hävda att jag inte har någon dödsångest.
Däremot kan jag dela med mig av ett lästips
i form av Diana Janses "En del av mitt hjärta lämnar jag kvar"
om just hennes UD-tid i landet.