Politiker? Nej tack
Ibland får jag frågan om jag inte ska bli politiker. Den kommer iofs oftast som en följdfråga från människor som inte riktigt förstår när jag svarar på deras fråga (vad är det du läser? att jag läser statskunskap. Men iaf. Det jag tänkte komma till var att jag har väldigt svårt att tro att jag någonsin skulle kunna halka in på den banan. Främst därför att jag tycker politik är smutsigt. Valkampanjer handlar om att kasta så mycket skit som möjligt på dina motståndare för att själv segra. Sen fortsätter detta genom att oppositionen klagar på sittande regering så mycket de bara orkar och sittande regering försöker med sina åtgärder hela tiden påvisa den tidigare regeringens brister.
Eller, så är det så som jag läser nu; nämligen att politiker är konflikträdda och urtråkiga. När Sverige får kritik från något håll utreds detta såklart först. Och kanske tillsätts en arbetsgrupp. Efter egna erfarenheter vet jag att det betyder att köpa tid och förhala processer. Och sen kommer det fina in. Nämligen att utarbeta en nationell handlingsplan kring frågan. Nu har jag ingen siffra på hur många handlingsplaner det finns, men förmodligen alldeles för många som används alldeles för lite. Eller kanske lagom, beroende på hur man ser det.
Så nej, jag vill inte vara en del av det smutsiga och konstigt dumma. Iaf inte än. Tacka vet jag tjänstemännen som får sitta och utarbeta de där handlingsplanerna... Jag skulle dock säga att sannolikheten att jag hamnar där iaf är större än att jag blir politiker. Vilket iofs inte säger något alls.
Som lite kuriosa kan jag också säga att politiker har ett ganska otacksamt arbete ibland. Ja, för att människor kanske inte alltid bryr sig. Metros förstasida någon dag i veckan hade en stor bild på en liten Stockholmstjej med rådjursögon och en hund i famnen. Anledningen att hon prydde förstasidan var att hon har 50.000 läsare av sin blogg - varje dag. Medan Carl Bildt "bara" har 10.000. Så, vad skriver 16-åringen om? Hon säger själv att det handlar om hennes vardag; om mode och om sin lilla hund. Klart Bildts blogg om vad som händer i svensk utrikespolitik och i världen hamnar i skymundan!
Eller, så är det så som jag läser nu; nämligen att politiker är konflikträdda och urtråkiga. När Sverige får kritik från något håll utreds detta såklart först. Och kanske tillsätts en arbetsgrupp. Efter egna erfarenheter vet jag att det betyder att köpa tid och förhala processer. Och sen kommer det fina in. Nämligen att utarbeta en nationell handlingsplan kring frågan. Nu har jag ingen siffra på hur många handlingsplaner det finns, men förmodligen alldeles för många som används alldeles för lite. Eller kanske lagom, beroende på hur man ser det.
Så nej, jag vill inte vara en del av det smutsiga och konstigt dumma. Iaf inte än. Tacka vet jag tjänstemännen som får sitta och utarbeta de där handlingsplanerna... Jag skulle dock säga att sannolikheten att jag hamnar där iaf är större än att jag blir politiker. Vilket iofs inte säger något alls.
Som lite kuriosa kan jag också säga att politiker har ett ganska otacksamt arbete ibland. Ja, för att människor kanske inte alltid bryr sig. Metros förstasida någon dag i veckan hade en stor bild på en liten Stockholmstjej med rådjursögon och en hund i famnen. Anledningen att hon prydde förstasidan var att hon har 50.000 läsare av sin blogg - varje dag. Medan Carl Bildt "bara" har 10.000. Så, vad skriver 16-åringen om? Hon säger själv att det handlar om hennes vardag; om mode och om sin lilla hund. Klart Bildts blogg om vad som händer i svensk utrikespolitik och i världen hamnar i skymundan!
Kommentarer
Trackback