Fröken G och världen

När jag har varit ute och blivit onykter tenderar jag att blogga när jag kommer hem från krogen. Sedan följer jag upp det med att radera inläggen så fort jag vaknar. Vad ska folk tänka om det jag satt och fylleskrev? Precis som om det spelade någon roll.

Ikväll hade vi lagfest. Det var väl ganska trevligt. Å det var som vanligt ledare och spelare som skulle prata på fyllan. Jag höll mig på lagom avstånd tror jag. Det enda jag lyssnade på var en av ledarna som talade om för mig att jag var en bra tjej, både på plan och utanför. Men iaf.

Kvällen spenderade jag en hel del med mitt ex. Vi har något sjukligt behov av att älta våra konstiga liv tillsammans. Vi är idag så otroligt olika fastän vi en gång passade sådär onormalt bra tillsammans. Vi har gjort så mkt i våra liv ihop. Nu ska jag flytta. Men inte han. Första gången sen vi lärde känna varandra för sådär 7 år sedan som vi gå helt skilda vägar. T.om han reagerade på det. Och hade ringt hem till sina föräldrar för att berätta direkt. Å där satt vi ikväll och funderade på vad som gick sådär fatalt fel. Och jag konstaterade att om vi hade träffats idag, hade vi aldrig blivit ett par eftersom vi blivit så totalt olika. Hans kommentar var att om vi hade träffats idag hade jag varit tjejen han velat gifta sig med. För att klargöra det så pratade vi inte ens om samma sak. Jag pratade om dagsläget, om vi varit två främlingar som träffats idag. Han pratade om oss som om vi hade haft det där gamla fastän träffats idag. Vi var inte ens nära i diskussionen. Ändå sitter jag hemma och känner mig ensam. Inte för det där vi en gång hade, för det är bara passerat. Utan för att människan jag är tillsammans med inte är här.