Fröken G och världen

Det är vansinnigt grått utanför mitt fönster.
Det enda som lyser upp när man tittar ut
är en skrikig grön cykel som någon parkerat utanför min balkong.
Och ja, den är olåst och det är säkert någon av
de trötta alkisarna som befinner sig i hoodsen som "lånat den" lite.
Själv har jag sovit i 11 timmar
och har någon form av liggvärk tror jag.
Tänker låta ett spinningpass råda bot på det.
Och lunch med en god vän.
F.ö är det i mitten av månaden och jag är pank.
Har varit en tung vecka av någon anledning.
Sjukt mycket på jobbet
och vet att jag kommer få sjuk ångest av att sluta.
Men vet också att det nygamla kommer bli bra.
Många skratt lär ligga och vänta på mig.
Men jag kommer helt klart sakna mina grabbar.
Helgens stora projekt: täta fönsterlisterna.
Tur jag inte har någon termometer så jag vet hur kallt det är här.
Men nu, poppa hög musik och svepa runt i badkappan
med mina duntofflor och invänta resten av dagen tillsammans med en smoothie.

Och då menar jag inte bara att det kommit en massa snö
och med den alltför mycket äckligt slaskande
som gör att jag förbannar varje November
och tenderar att varje november glömma hur det var året innan.
Förutom förra året då jag befann mig på annan ort
och vad jag minns var det inte ett enda snöslask.
Men försvarsmekanismen fungerar väl även från Genève.

Nej, det jag reagerade på som fel var damen Ribbing
som är Sveriges ordning och reda när det gäller vett och etikett.
Hur är det möjligt att hon svarar att en tjej som själv önskar
ha med sina manliga vänner på en möhippa har helt fel
och hellre ska sitta besviken för att det bara är tjejer
eftersom det bryter mot alla etikettregler som finns,
när hon sen säger att man får ta fram adventsljusstakar och andra julsaker
när man vill och att det bara handlar om vad var och en känner för.
Jag är beredd att säga att jag tycker hon har fel. Fel fel fel.
Det borde väl snarare vara tvärtom isf.

Pyssel och knåp efter en kaosartad liten lunch på Ikea
tillsammans med finaste systersonen och systern igår.
Och efter lite klippande och fixande är de klara.
Tack Andreas för ditt tips. Det blev kanon!
Nu ska de bara upp på väggen också.

Igår morse vaknade jag med huvudvärk och en begynnande förkylning.
Jag som faktiskt ALDRIG är sjuk.
Provade att bota den med en utgång som t.om innehöll cognac.
Det blev väl varken till eller från.
Så jag provar delar av konceptet ikväll igen
när jag påminde mig själv om en flaska gammal cognac i skåpet.
Imorgon vaknar jag säkerligen som en ny människa.
Om inte annat kan det vara den uppfriskande 1.5 timmaspromenixen
på ett kyligt, men som vanligt otroligt vackert, Djurgården
med en mycket god vän.
Tror många asgarv råder bot på det mesta.

Det har varit mkt snack om Afghanistan under året. Med all rätt.
Tidigare har jag stannat vid att ha kompisars kompisar på plats eller på väg dit.
Men nu när även mina bekanta och vänner är på väg ned
är det klart att det kommer allt närmare.
Det sjuka är att jag själv hade gjort det vilken dag i veckan som helst.
Ändå vill jag nog bestämt hävda att jag inte har någon dödsångest.
Däremot kan jag dela med mig av ett lästips
i form av Diana Janses "En del av mitt hjärta lämnar jag kvar"
om just hennes UD-tid i landet.

Det blev inget med NY i höst,
det får lov att vänta.
Istället blir det London en kortis
i början av december.
Shopping, öl och uppdatering
med goda vänner.
Det blir finemang det!

Har en riktigt lugn och skön helg.
Under gårdagen körde vi PT-nissens mördarpass.
Det känns idag vill jag lova.
Imorgon kommer jag förmodligen inte kunna röra mig
på grund av smärta i muskler jag inte visste jag hade.
Fått upp lite ljung på balkongen,
fixat kuddar till soffan,
bytt ut lite gamla blommor,
packat upp lådorna från mor och far
och varit på trevlig middag hos en god vän igår.
Har sovit över 20 timmar
och känner mig fortfarande inte helt pigg.
Men den här helgen var precis vad jag behövde.
Nu är det mer hemmapyssel innan
fika med en annan god vän i stan.
Sen ska jag täta lister i mina fönster.
Pyssel it is!

Ibland måste man bara göra sina val.
Och även om jag funderat ett tag
var det långtifrån glasklart.
Men nu är det gjort
och det känns faktiskt ganska fint.
Årskiftet bjuder inte bara på nytt år
utan även nygamla utmaningar.

Det är väl något jag är riktigt medveten om.
Kanske därför mitt liv tar tvära kast titt som tätt.
Men inget ont som inte för något gott med sig,
det vet ju till och med jag.
Så jobbföljetången fortsätter nästa vecka
och under helgen blir jag möjligtvis lite fattigare,
men hinner istället med flera städer,
flera affärer och trevligt partaj.
Kanske t.om lite samkväm med familjen.
Så kan det gå.

Tjurruset i helgen.
Första gången.
Definitivt inte sista.
En galen mil bland galna tjejer
som inte sa ett ord på vägen.
Själv konstaterade jag mitt i kärret
att klafsa i knappa plusgradigt vatten
i ett par hundra meter
inte gör mer ont
än att gå i klackskor en kväll.
Och det står jag för.
Sen gjorde iofs inte ens klackskorna ont
efter en stört galen utekväll
som går till underlighetshistorien.
Tills dess säger jag bara Tjurruset!

Och nej, jag behövde inte klafsa mer än till knäna
men ja, det är lera som skvätt upp i pannan på mig!

Angenäma problem är också problem.

Efter en mycket trevlig fredagskväll i flera olika vänners goda lag,
drog mor och jag till skogs och plockade svamp.
Det började lite trögt men det blev en hel del tillslut vill jag lova.
Och en sådan fantastisk höstdag är inte tråkigt.
Rundade av dagen med rensande i gamla rummet.
Oj oj vad mycket skräp. 2,5 låda till loppis, en stor låda till Sthlm
och två sopsäckar med kläder som ska skänkas bort.
Summa summarum har det varit en mycket bra helg där hemma.

Kommer allt oftare av mig i bloggeriet.
Dels har jag väl inget att berätta egentligen
och dels är jag aldrig hemma.
Och är jag hemma har jag inte tid att sitta och skriva oväsentligheter
som ingen behöver läsa eller bry sig om.
Så jag glömmer mest min lilla blogg.
Men livet tuffar på.
Hemma i ett lite för grått Dalsland i några dagar.
Det är rätt skönt att bara traska omkring i mysbyxor
i ett helt stort och tomt hus.
Snart hälsa på några goda vänner
och sen rensa mitt gamla flickrum på skräp.
Loppisfynd lär grävas fram under all bråte.
Det finns att göra, men takten är låg
och jag njuter lite av tystnade måste jag erkänna.

Kan man bli på bara några timmar när man har en ledig lördag
som jag inte skulle göra något på.
Mer än att fixa med lägenheten då.
Jag fixade inte något med lägenheten.
Däremot tänker jag att jag får se det som en investering
i både en vinterjacka och ett par fotriktiga skor.
Det måste ha med åldern att göra när jag hellre köper fotriktiga än piffiga skor.
Och det måste ha med åldern att göra att jag inte gör det jag borde.
Eller som en av mina vänner har skrivet:
Old enough to know better - young enough not to care!

Det tär på humöret att pendla långt till jobbet.
Speciellt då tåg är inställda och går galet titt som tätt.
Hade det varit för ett gäng månader sedan hade jag blivit förbannad.
Numera verkar jag befinna mig i någon sorts harmoni
eftersom jag bara lyckas rycka på axlarna
när jag måste vänta i Märsta 55 minuter på nästa tåg,
går in på Pressbyrån, köper varm choklad och läser tidningen i lugn och ro.
Det är något som inte riktigt stämmer med mig uppenbarligen.