Fröken G och världen

Det tär på humöret att pendla långt till jobbet.
Speciellt då tåg är inställda och går galet titt som tätt.
Hade det varit för ett gäng månader sedan hade jag blivit förbannad.
Numera verkar jag befinna mig i någon sorts harmoni
eftersom jag bara lyckas rycka på axlarna
när jag måste vänta i Märsta 55 minuter på nästa tåg,
går in på Pressbyrån, köper varm choklad och läser tidningen i lugn och ro.
Det är något som inte riktigt stämmer med mig uppenbarligen.