Fröken G och världen

Om några timmar är det dags igen.
Att göra en nystart på gamla jobbet. Igen.
Jag hyser uppenbarligen någon hatkärlek till det stället
eftersom jag alltid kommer tillbaka.
På någotvis blir detta tredje gången.
Kanske det ska bli tredje gången gilt.

Det har varit väntat ett tag.
Speciellt de senaste dagarna.
Men det är någon jag kommer att minnas
enbart med värme i mitt hjärta
även om det nu var många år sedan vi sågs senast
och ännu fler år sedan vi nästan ingick i samma familj.
Mina minnen är dock fyllda av skratt,
stora leenden, fina läppstift, hårrullar,
klart opassande skämt och massa kärlek.

Inga nyårslöften här inte.
Men ett döpt år efter Johannas inverkan.
Så, 2011 är numera det oväntadets år för min del.
Vad det kommer att innebära är lite oklart än så länge.
Men jag får väl försöka göra lite spännande val längs med vägen.
Tills dess fortsätter jag att åka skidor
och kan konstatera att det är bara att njuta av att åka.
Det går inte fort och Vasan känns långt bort.
Men det är två månader kvar, massa tid.
Och det vore ganska oväntat om jag skulle slå min förra tid
vilket alltså passar mitt 2011 alldeles förträffligt.

Ytterligare ett år till ända.
Och ytterligare funderingar kring var det tog vägen.
Vad hände egentligen med 2010 som skulle bli ett fantastiskt år?
Blev det verkligen det?
Och vad tar jag med mig från 2010?
Det är högst oklart.
Inga spektakulära händelser - mer än lägenhetssköpet såklart.
Min fina lilla plutt som jag är så nöjd med trots allt fuskbygge.
En hård start första kvartalet
följdes upp med ett lite bättre andrakvartal
som följdes upp med ett klart bättre tredjekvartal
och ett fjärdekvartal som faktiskt var rätt fint.
Och med en uppåtgående trend känns det rätt okej att påbörja ett nytt år.
Som avslutats med skidåkning i dagarna två.
Idag är himlen vackert blå och solen skiner,
det kommer två fina tjejer på middag lite senare
och både kvällen och 2011 är vårt.

Av 2011 förväntar jag mig inte så mycket.
Klassikern står på schemat och jag hoppas lite på att jobbet blir mer permanent.
Självklart några resor och förhoppningsvis lite sammanhängande semester.
I övrigt är jag nog faktiskt ganska nöjd. Faktiskt.

Gott nytt år på er vänner!

Spenderade stora delar av julafton i horisontalläge
då både feber och hosta hade slagit till.
Men fina syster med familj hade verkligen ordnat julmys
så jag fick min beskärda dos
även om jag inte hjälpte till en enda lite gnutta.
Och även om det inte blev ngn Karl-Bertil
var det jul iaf.
En synnerligen god sådan.

att behöva vänta på tågen varje dag.
Och det passar inte riktigt att känna sig helt hängig
dagarna före jul med en massa att pyssla med.
Skulle städa, diska, tvätta, göra julgodis och packa in paket
istället känner jag mig febrig och ligger i soffan,
tittar på julkalendern och undrar hur jag ska samla krafter
att på en timma fixa allt det där.
Det får lov att bli en omöjlighet.
Det är ingen jul som hänger på det där.
Allt löser sig ändå.
Så länge tåget går imorgon så jag kommer till jobb
och resten löser sig.
Ibland är det tur att det inte är jag som håller i julen
och förmodligen inte kommer att göra på en herrans massa år
om ens någonsin.

Lyssnar på julmusik och ser på julkalendern.
Har t.om gjort julgodis.
Dock utan kära systeryster i år igen.
Det är inte samma sak.
Det blir inte riktigt rätt.
Men det blir hela familjen på jul.
Och det kommer bli mysigt.
Tills dess avslutar jag och plöjer på på jobbet.
Sjukt att det snart är slut.

Det var med lite lätt förhöjd puls
jag kunde glädjas åt att tjejerna är i final i handbolls-EM.
Underbart!
Inget biter så mycket på mig som idrottsprestationer.
Jag brukar säga att jag är svårimponerad.
Men fina idrottsprestationer imponerar alltid på mig.
Det var nästan så jag fick en liten tår i ögat
när glädjescenerna utspelade sig efter slutsignalen.
Sen är det svårt att inte tycka att Linnea Torstensson är underbar.
Och nu menar jag egentligen inte på plan
utan hennes sätt att prata.
Kan man bli mer stoneface än sådär?
Sjukt kul!

Det finns visst de som säger att det är jul snart.
Själv känns jag ganska omedveten om det måste jag säga.
Även om jag varit på julbord, glöggfest
och igår fick vi julmat på en oväntad hemmafest.
Det är en herrans massa snö och ljusstaken är tänd.
Jag håller på att titta ikapp på julkalenderns avsnitt.
Men julkänsla har jag inte ens kommit i närheten av.
Kanske dyker den upp tillsammans med julrimmandet
kvällen innan och föräldrarna är på plats på östkusten igen.
Tills dess fortsätter jag vräka i mig pepparkakor.
Men inte blir jag snällare för det.

Haft en riktigt bra helg i London.
Som började lite tveksamt
när det tog lika lång tid från Sthlm - Gatwick
som Gatwick hem till Ali.
Men efter lunch på lördag
och otroligt många skratt
var allt återställt.
Underligt att det inte märks
att det gått 3,5 år sedan senast.
Pubgolf, galenheter, shower, shopping
och fantastiskt trevligt sällskap
och nästintill sjuk gästfrihet.
Kommer absolut bli fler sådana helger.
Och fortsatt trevlighet på en tisdag
med besök av både finaste syster och systerson
och en gammal vän.
Vad hände med december?

passar mig riktigt illa just nu.
Men det kanske kan hinna ordna upp sig
innan det är dags.
Trodde Murphy hade gått och dragit något gammalt över sig.

Det känns lite ovärt att ha skidorna i Dalsland
när man ska åka Vasaloppet nästa år
och det är en herrans massa snö här hemma.
Ork.

Emma 1
Elementet 0.