Fröken G och världen

Sprang Vårruset för första och troligen sista, gången igår.
(Förlåt, det heter ju Vår Ruset med särskrivning för att redan här
tala om att det är gjort för muppar)
Och inser återigen att människor är dumma.
Eller så hade ett väldigt stort antal kvinnor i Stockholm
igår drabbats av någon galen form av hybris.
Eller kan det vara så att Jantelagen är på väg ut?
Att det inte är inne att inte tro att man kan något,
utan istället tro att man är bättre än man faktiskt är?
(jag vet, vem är man..?)
Jag valde att starta i startgrupp två
- för dem som skulle springa 4850 meter på 19-23 minuter.
Stod ganska långt bak för att jag inte tror jag springer på 19 minuter.
Men det gör visst mormor Agda, partyprissan från Stureplan och tjejen från Biggest Looser.
Okej, jag är inte rättvis någonstans.
Men folk kan väl ändå ta och rannsaka sig själva lite:
Orkar du inte ens jogga i långsam takt i en kilometer,
orkar du inte ens jogga hela vägen de 4850 metrarna,
tror inte jag att du kommer springa under 23 minuter.
Jag är ledsen...
Men det gick ganska bra ändå och sista kilometern gick det riktigt fort.
Och picknicken efteråt med mina kollegor var klart trevlig.
Och vädret var fint.
Detta första och sista Vår Rus för min del.