Fröken G och världen

Snart är det dags att åka tillbaka till Genève igen.
Min första rena nöjestripp dit.
Och för att inte verka helt efter har jag kikat lite
på vad mina kära kollegor pysslar med just nu,
eftersom det är brinnande MR-råd under veckan.
Men känslan kommer inte riktigt tillbaka,
den där att det bara är ett jobb som man pysslar med.
Nej, när jag ser på det utifrån och lång bortifrån
gjorde vi faktiskt en hel del bra saker.
På hemsidan ligger t.ex tal vi höll i EU:s namn
som faktiskt lilla jag har författat.
Och under MR-rådet i år har de den dag av diskussioner om mödradödlighet
som bestämdes under förra året,
och jag var den i vår delegation som följde förhandlingarna.
Nu, i efterhand, är det faktiskt ganska kul att ha gjort allt det där.
Och samtidigt vet jag att det bara är ett jobb som alla andra.
Kanske kan sträcka mig till att det är ett väldigt underligt jobb.
Och som statsanställd i en helt annan sektor,
kan jag ärligt säga att jag inte riktigt vet vilket som är bäst:
jobbet där verkligheten sker på papper,
eller jobbet där verkligheten ibland är alldeles för verklig.