Fröken G och världen

Stod och kikade på marathon vid Kungsan igår.
Tittade på täten som droppade förbi en och en
vid 29 kilometersskylten.
Plötsligt dyker ett bekant ansikte upp
och jag säger till David "han är ju från Högsäter!"
På väg bort mot KTH korsade jag löparnas bana igen.
Då när de nästan är i mål, med bara någon fjuttig kilometer kvar.
Och känner igen gänget som passerade i täten.
Stannar till två minuter och tänker att Högsätersonen
faktiskt också då borde passera snart.
Och mycket riktigt kom han kämpandes där.
"Heja Högsäter!" ropade jag när han passerade mig.
Han såg hyfsat förvånad ut men gjorde tummen upp
och sprang vidare med ett litet leende.
Och eftersom jag vet hur sjukligt jobbigt det är att springa
och hur man kan få lite extra energi av att någon hejar på en,
hade jag gjort min insats i årets Stockholm marathon.
Och blev löjligt nog lite sugen på att springa själv.
F.ö slutade han på 99 plats. Inte illa.