MR-rådet är inte livet eller?
Det har återigen startat ett MR-rådsmöte i Genève. Denna gång håller det på i stort sett hela mars, men säkert avbrott runt påsk om jag ska gissa. Och det startade sedvanligt med ett högnivåsegment där stater skickar sina (som ni kanske gissat) höga ministrar. Förra året var Carl Bildt nere och rörde om i grytan. I år var det kabinettsekreterare Belfrage istället.
Har inte hunnit läsa eller lyssna på talet eller eventuella reaktioner eftersom jag hade dålig koll på att MR-rådet startade denna vecka. Dessutom har jag inte tid att syssla med såndant som för ett år sedan var min vardag. I dagsläget handlar det snarare om tidsfördriv. För här sitter jag med ett icke-skrivet PM om svenska frivilligorganisationers icke-engagemang i barnarbetsfrågan. Och jag bryr mig knappt.
Jag vill hellre läsa om MR-diskussioner i Genève som världen knappt bryr sig om. Men Genève gör. Och Genève var mitt liv ett tag. Det är så konstigt att tänka att jag för ett år sedan gick runt i kjol och högklackade skor inne på FN, lyssnade på Carl Bildts tal, Kubas utspel samt fick cyniska insikter i det byråkratiska och politiska samspelet för att sedan jämföra det med min vardag som paketkastare i blåa arbetskläder, ignorerandes ett tråkigt pm och lyssnandes till diskussioner om tentadidaktik. Var tog min värld vägen och var är min riktiga på väg?
Har inte hunnit läsa eller lyssna på talet eller eventuella reaktioner eftersom jag hade dålig koll på att MR-rådet startade denna vecka. Dessutom har jag inte tid att syssla med såndant som för ett år sedan var min vardag. I dagsläget handlar det snarare om tidsfördriv. För här sitter jag med ett icke-skrivet PM om svenska frivilligorganisationers icke-engagemang i barnarbetsfrågan. Och jag bryr mig knappt.
Jag vill hellre läsa om MR-diskussioner i Genève som världen knappt bryr sig om. Men Genève gör. Och Genève var mitt liv ett tag. Det är så konstigt att tänka att jag för ett år sedan gick runt i kjol och högklackade skor inne på FN, lyssnade på Carl Bildts tal, Kubas utspel samt fick cyniska insikter i det byråkratiska och politiska samspelet för att sedan jämföra det med min vardag som paketkastare i blåa arbetskläder, ignorerandes ett tråkigt pm och lyssnandes till diskussioner om tentadidaktik. Var tog min värld vägen och var är min riktiga på väg?
Kommentarer
Trackback