Kvinnodagen
Blir väl svårt att ignorera den idag. Fast jag är fortfarande inte på det klara med vad jag tycker om den. Ändå kanske det är värt att nämna något, kan inte ens bestämma mig för det.
Läste dock igår att FN:s Högkommissarie för Mänskliga rättigheter ska avgå, en kanadensisk kvinna vid namn Lousie Arbour. Det lilla jag såg av henne var hon riktigt bra. Tuff och tydlig och en riktig förespråkare för MR. Det gillar vi.
Såg också att en av ambassadörerna under min tid i Genève - Mia Horn af Rantzien - har gått och fått sig en post som ny ställföreträdande generaldirektör på Sida med ansvar för policyfrågor. Det är verkligen kul eftersom Mia är en sån person vars CV får övriga världen att gråta av avund.
Parvin Ardalan, den iranska människorättsaktivisten som inte fick lov att åka till Sverige och hämta sitt Olof Palme-pris är förmodligen också hon en av kvinnorna i raden människor hyllar idag. Det finns så otroligt mycket kvar att arbeta med vad gäller jämställdhet i världen, även om jag inte tror att en manlig, iransk människorättsaktivist heller hade fått hämta sitt pris. Iran är knappast ett föredöme när det kommer till MR. Men kanske behöver vi ändå en kvinnodag.