Claim to fame, clamour for glamour

Igår sprang jag på någon jag en gång i tiden nästan kände lite.
Någon jag inte träffat på otroligt länge.
Någon jag träffade säkert en gång i veckan under säkert ett års tid.
Och som jag verkligen tyckte om utan att det handlade om pojk- och flickkänslor.
Och blev återigen påmind om hur dumt det är att hänga upp sitt liv på andras liv. 
Eftersom om den andra försvinner, försvinner också delar av mitt just-då-liv.
Som hans goda vänner.
För de var aldrig mina. 
Men jag gillade dem ändå.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback