Fröken G och världen

Har varit allmänt trött på människor det senaste. Sådär less på att man alltid ska vara nåbar och alltid ha dåligt samvete för att man inte har tid och ork att ses. Idag tänkte jag strunta i allt en stund å gå ut å slumra i solen på en gräsplätt jag vet ingen annan jag känner kommer till. La mig på handduken och blundade en liten stund. Tills jag hör ett gäng småkillar klättra upp i ett träd i närheten och sitta och skrika "Bikiiiiinitjejen!" Bikiiiiinitjejen, kolla hit!", "Bikiiiiinitjejen, varför har du bikini på dig?" å så höll de på en stund. Bestämde mig för att totalignorera dem å inte ens öppna ögonen. Vet ju att ungar tröttnar snart. Mycket riktigt gick klättrade de ganska snart ned från det där trädet och gick. Själv hade jag dock totalt tappat lusten och cyklade hem för att jobba på min hemtenta istället.