Fröken G och världen

Den senaste veckan har jag haft en massa diskussioner om att vara sjuk. Först var det inte jag som var sjuk, utan iklädde mig rollen som den jobbiga sjuksköterskan som beordrade den stackars patienten att vara sängliggande. Nu är jag lite halvsjuk och är istället den som irriterande nog blir beordrad att ligga i sängen - av just den tidigare patienten. Fast det går ju inte. Det är så mycket lättare att tala om för någon annan att den personen är sjuk och borde ligga i säng, än att inse själv att man kanske borde bädda ned sig och vakna först om ett dygn. Är det så att människan är dum? Eller är det helt enkelt bara så att två av de mest envisa människorna på jorden råkat mötas?