Isn´t it ironic, don´t you think?

Så hade vi äntligen bestämt oss för att ses igen. Även om vi bara skulle bli halva skaran den här gången. Om jag hade vetat att tåget jag satte mig på inte skulle åka till Uppsala ikväll hade jag inte heller ätit den där äckliga cheeseburgaren från McD i brist på annan snabbmat. Men så hade bussen lyckats gå och helt plötsligt skulle jag vara i Uppsala först klockan 21 och kvällen blev lite förstörd och jag vände till gröna linjen istället.

Men det satt en trevlig kille bredvid mig på tåget och småpratade i nästan en timma innan vi bestämde oss för att gå av. Å tjejerna bokade jag in på fredag igen. Kostade t.om på mig ett leende och några snälla ord till den stackars killen som jobbade i SJ:s kundtjänst när jag ville ha pengarna tillbaka för biljetten.

Förresten har jag Sveriges snyggaste iPod-fodral som min kära mamma har sytt till mig så det gör inget att jag är hemma igen. Jag som brukar vara så bitter är inte ens en gnutta bitter för det här. Det kommer ju fler gånger.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback