Fröken G och världen

Jag slutade se framemot semestern min sista vecka på jobbet. Då började jag inse att jag faktiskt inte har ett skit att göra på semestern. Inte något alls. Fast det är lögn. Hela veckan är nästan inbokad med besök från hela världen (det var också lögn. Från olika delar av Europa är närmare sanningen). Men jag flyttar inte på mig längre än mellan Uppsala och Stockholm. Först kändes det sådär tragiskt. Det är ju semester! Och på semestern ska man åka bort och vila och ladda batterierna.

Men jag har inte en krona över att åka bort och ladda några batterier för. Därför spenderade jag några extratimmar på jobbet förra veckan trots att jag skulle vara ledig. Jag gick ändå mest och väntade in besök.

Å nu har nytt besök kommit. Mor och far anlände igår. Och imorgon natt anländer besök från Genève. Jag har faktiskt semester. Semester måste inte innebära att man flyger och far och har varenda sekund uppbokad. Det här är nog faktiskt min första hela vecka sedan jag började sommarjobba någon gång på 90-talet, som jag faktiskt inte flyttar på mig under semestern och kan sova sjukt länge på mornarna.

Sa till mig själv att jag behövde semester. Jobbade mkt i Genève och tiden innan. Det var ett halvt vrak som landade på Cointrin i januari. Men nu när jag är ledig vet jag inte om det är så fantastiskt. Det är överskattat att sova utan väckarklockan, det är överskattat att göra ingenting. Jag, som är drottning af latmaskar, går runt och är lite rastlös. Det är uppenbarligen något som inte stämmer.

Största lögnen är kanske ändå ordet semester. Jag har inte någon semester. Jag jobbade många långa timmar -men gratis - hela våren. Jag hade mer än fullt upp i skolan i höstas. Fast det spelar inte någon roll när man är student. Då är man robot och lever på sina föräldrar. Jag har inte någon semester, jag har obetald ledighet. Fast det sköna är att jag inte är ett dugg bitter. Det är jag faktiskt inte.