Fröken G och världen

Efter en långhelg i Chamonix med Magnus är jag nu så trött, så trött. Vi hade fint väder, trevligt sällskap, fint hotell (som enligt Magnus Gud hade glömt eftersom det låg så otroligt off) och helt enkelt det bara bra.

Tre dagars skidåkning har satt sina spår i kroppen och lilla hjärnan är helt avstängd. Det är lite trist att tiden gick så fort. Men å andra sidan gör den ju det när man har roligt. Tillbringade hela söndagen med Magnus tjejkompisar som är nere å åker skidor en vecka. Himla trevligt var det. Övriga dagar drog vi bara på oss mjölksyra. Bra att komma till Chamonix och inse att kroppen verkligen säger ifrån att "Emma, nu för du för f-n ta och komma igång med träningen!" Idag gick jag förbi och kollade in badhuset så jag kanske kan börja komma igång och simma lite.

Angående överskriften var det Magnus lilla ramsa när han skulle förklara hur mkt franska han kunde. Vet inte hur många gånger jag hörde den under helgen. Varje gång kom något nytt ord med.

Nu är iaf mina skidor och skidkläder här, men Magnus är hemma igen. När han kom kändes det som om det var igår vi sa hejdå utanför Centralen i Sthlm. Mitt skeva tidsperspektiv kan nog förklara varför det kändes som om tiden bara försvann i helgen också då.

Är redan inne på min 5:e vecka här nu. Det firade jag med att vara så urbota korkad att jag fick skriva om ett fax tre gånger innan det blev rätt. Ja, det låter kanske inte som det värsta i världen, men med tanke på att det innehöll ungefär 5 meningar, så har jag känt mig stoltare över mig själv vid andra tillfällen. Imorgon är det dags för nya tag...

 Har en lite slövecka på jobbet så jag hinner läsa ikapp och greja lite. Är rätt skönt eftersom perioden härefter fram till påsk kommer bli riktigt intensiv så ska jag passa på att ha det lite lugnare denna vecka. Dessutom ska jag ha en urlugn helg då det gick alldeles för mkt pengar i Chamonix. Om en liten vecka flyttar jag in hos Johan inne i stan. Ska bli skönt att kunna traska till jobbet istället för som idag, sitta och lyssna på en italiensk psykpatient som satt och skrek så mkt lungorna höll i en kvart på bussen. Några engelska ord slängde han in ibland om ngt att han skulle ta en gubbes telefon och pass och göra ett statement. Klockan var alltså 07.00 när detta hände. Det var fler än jag och Magnus som var liiiite trötta på psykot.

Två Chamonix-kort. Det kunde varit sämre..