Å sen då...?
För några dagar sedan damp ett fint kuvert ned på jobbet. Med en ännu finare inbjudan till bröllop i. Det är en av mina bästa kompisar som ska gifta sig i sommar. Det är stort. Idag är en liten bebis beräknad att ankomma. En av mina kompisar från gymnasietiden ska bli mamma för andra gången - faktiskt just idag, men det verkar gå över tiden. Det är också stort. Min första kärlek har köpt sommarstuga. Mina kompisar får inte bara nya jobb, de blir befodrade också. Jag känner mig liten.
Är det så att alla andra klurat ut sina liv? Är det bara jag som fattar mindre och mindre för varje dag som går?
And I don´t want the world to see me
cause I don´t think that they´d understand
When everything´s made to be broken
I just want you to know who I am
And you can´t fight the tears that ain´t coming
Or the moment of truth in your lies
When everything feels like the movies
Yeah you bleed just to know you´re alive
Emma! Jag har INTE klurat ut mitt liv och jag e ju faktiskt ett halvå äldre än dig!! så det finns ingen anledning att oroa sig :-)
Vet inte varför, men det va lixom lättare att gå in på resedagboken och skriva, kanske beror på att man ser sitt inlägg då, eller jag vet inte. Iaf så har jag uppdaterat mig på vad som händer nu. Ska ner till diös för att hämta lite brev som kommit till artillerigatan. Annars e allt bara kanon! puss och kram
Hej gumman!!
Vad är meningen med att leva om man ska ha klurat ut hela livet redan vid 25?? Visst, jag kommer snart vara 2-barnsmamma, men tro mig, jag har inte klurat ut vad livet har för planer för mig än!! Och JA, här verkar det verkligen bli att gå över tiden. Är inne på min fjärde dag nu, känner mig övermogen!!
Det finns många gånger då jag "bara" hade velat vara i Geneve på praktik. Det är inte vad jag kallar varken omoget eller brist på vuxenskap!!
Stora kramar