Fröken G och världen

Varför säger man alltid att "världen är så liten" när man springer på någon oväntad? Som om förvåningen är så stor att det går att träffa på vänner, bekanta eller folk som kommer från samma ställe som en, fast är på en helt annan plats vid tiden för mötet. Jag vet inte hur många gånger jag sagt "världen är så liten" och faktiskt varit lite förvånad. Varför går det inte bara vänja sig vid att det är fullt möjligt att träffa på folk var som helst, när som helst? Å vad ger mig rätten att vara där och inte de? För det konstiga är alltid den man stöter på, inte att man själv befinner sig just där, just då. Idag framgick det att en av tjejerna i min klass i Sthlm inte bara läst på samma skola som mig (hon är från Uddevalla) utan även samma linje, med samma klassföreståndare fastän hon är två år yngre än mig. Och jag hör mig säga "världen är liten". Så dumt!

Idag fyller Helena 25 år. Och Sandra 23. Hipp hipp hurra för Helena och Sandra idag!

Syrran och jag var och såg Offside på bio ikväll. Sjukt kul. Skrattade som vanligt när ingen annan skrattade (typiskt när man bor i stan så förstår sig inte folk på hur typiskt vissa saker är från livet i ett litet samhälle.) Lägg därtill fotbollen, ja, och så domarens dialekt. Det stod t.om Bengtsfors på motståndarlagets tröjor. Och så skulle de ha med damer i laget. Tina Nordlund som alla känner till. Och två tjejer till. Jag höll på att sätta popcorn i halsen när jag såg att dessa två var Kia och Åsa som jag spelat fotboll med i Rölanda för en herrans massa år sedan. Sjukt kul. Ja, världen är väl liten då... :)