Fröken G och världen

som jag lyckas skriva en liten blogg och när jag sedan ska posta den försvinner allt eftersom jag varit inaktiv på sidan alltför länge. Det måste ändå vara en bedrift att vara så trögtänkt som jag. Idag kan jag iaf skylla på att hjärnan är inställd på lågenergikrävande aktiviteter och att jag inte kan ta ansvar för såna ogenomtänkta handlingar.

Kalaset igår var himla lyckat. God mat, trevligt sällskap och bra underhållning. Tror de övriga 154 gästerna var lika nöjda som jag. Det är inte alltför ofta jag är på såna tillställningar längre. Men de är rätt charmiga och det är ganska trevligt att få klä upp sig någon gång ibland. Ja, i den där klänningen som jag ritade och lät sy upp i Vietnam i mars 2005. Det var premiär för klänningen igår. Slutsatsen vi kan dra av detta måste vara att jag går på för få kalas.

Har försökt få någon slags ordning på mitt resealbum. Det är rätt tragiskt att det inte är klart med tanke på att jag kom hem i april. Förra året... Men, men, bättre sent än aldrig. Nästa gång mor och far är på besök ska de väl orka kolla igenom korten.

Det är alldeles mörkt ute och det är så mysigt. Jag har väntat på hösten. De där första höstdagarna är alldeles underbara. Både de som är alldeles regniga och de som är kyliga och klara. De dagarna känner jag mig upprymd och glad. Återkom i november och fråga mig hur nöjd jag är med hösten när jag är mest höstdeppad i bekantskapskretsen. Men just nu är jag nöjd. Och ganska trött.

Tack Olov, Haugen och Nadia för kalaset!