Fröken G och världen

Jag har läst "Klockan 10.31 på morgonen i Khao Lak" om tsunamin och Pigges överlevnad. Har du inget bättre för dig tycker jag du ska läsa den. Den var tänkvärd och jag höll på att börja gråta under ett litet stycke. För det inte världens bästa bok, men läsvärd och så känslofylld. Kommer nästan bli tomt utan den.

I boken rådde Pigge (det är ett så stört namn att jag tycker det är lite roligt att skriva det) alla att diskutera hur man vill ha saker och ting fixat runt döden och begravningen. Han har en poäng. Vi vet ju aldrig när det inträffar. Förhoppningsvis inte på många, många år, men ändå. Och eftersom jag inte har några som helst problem med att prata om döden tänkte jag göra det här och nu. Så därför är min makabra poäng här att jag vill bli kremerad, jag vill ha en ljus begravning i vitt och jag vill ha Jill Jonssons låt "Kärleken är" sjungen av någon, gärna någon jag känner (eller kände blir det ju då :)). Lite stört kanske, men jag drömde att jag var med på min egna begravning för några år sedan. Och då var allt i vitt och den låten sjöngs. Det verkade så vackert, så varför inte?