Fröken G och världen

Jag brukar vara ganska nöjd med att höra att jag inte är som andra tjejer. För jag tycker tjejer ofta beter sig som idioter. Det är faktiskt ofta så. Tjejer som gnäller för sina pojkvänner, är besvärliga och allmänt bitchiga. Bara för att de är tjejer och kan vara det. Det är ungefär lika smart som att köra bilen tom på bensin fastän lampan som varnar för att det är lite besin kvar har lyst alldeles för länge och sen stå där med soppatorsk och se förbryllad ut.  Ungefär så smart.

Idag har min gode vän Johan konstaterat att jag konstigt nog för en gångs skull är sådär löjligt stereotypt tjejig. Jag höll faktiskt med. Men jag var lite bitchig, så nog förtjänade jag det. Tills vi båda konstaterade att det faktiskt lika gärna kunde varit en kille som betedde sig på samma sätt och så var det plötsligt inte tjejbitchigt längre utan bara en normal reaktion. Ändå räknas ofta såna saker som typiska tjejsaker och får en negativ klang. Så även om det inte riktigt räknades har jag idag helt enkelt varit sådär stereotypiskt tjejbitchig. Girlpower...