Fröken G och världen

Deklaration avklarad - check!
Resa till Genève bokad - check!
Nostalgitripp i gamla flyttkartonger - check!
Nog ska jag bli frisk tills imorgon.

När jag var ute och gick en söndag passerade jag denna bil.
Och nej, jag känner inte Karlos.
Och nej, jag skulle inte svara ja.
Det är inte alltid att föredra att vara innovativ.

Med tanke på hur veckan på jobbet startat,
orkar jag inte ens bry mig om att det snöar ute.
Kollade iaf på damfotboll tills fötterna domnade.
Frisk luft är bra för att rensa ett trött huvud.

Långpromenad längs med vattnet idag.
Härliga, härliga stad!

En av mina goda vänner hemifrån har visst fått jobb i denna underbara stad
och kommer att flytta hit om bara några veckor.
Vad kul det ska bli att kunna snacka skit live!
Välkommen herr J!

Det sägs att världen blir allt mindre.
Och kanske är jag beredd att hålla med.
Från och med i höst kommer tre vänner/bekanta bo i Afrika
och ytterligare en har redan bott där ett tag.
Vore det kanske dags att utnyttja den gästfrihet de ofta pratar om?
Det skulle kunna bli en tur till Addis, Nairobi och Dar es Salaam.
Säkerligen en resa för livet.
Kanske är dags att börja spara till nästa år
och faktiskt ta chansen...

Ja, vem hade trott att det är jag?
Det är ju jag som länkar rit-Ola och Dif-Mackan!
Och nu undrar alla vad jag ska komma med för galenheter.
Det är inte mer spännande än så
att jag haft bådas släktingar som fotbollstränare
stora delar av mitt liv.
Tänk om rit-Ola och Dif-Mackan hade vetat hur
de är länkade via mig.
Då hade de säkert bjudit in mig att delta i diskussionerna
där i studion om hur viktig röda-korts-Bojan är för AIK.
Eller något sånt.

I lördags när jag var ute på Uppsalas fasta finlandsfärja,
blev jag kallad krallig av en korpulent herre, tillika kollega till mitt ex.
Vad uppfriskande ärliga människor är med lite alkohol i kroppen.
Och nej, jag hade aldrig träffat honom förut.
Och nej, jag var inte lång och blond som han föreställt sig.
Men uppenbarligen krallig.

Det är riktigt påskväder utanför och jag har varit på långpromenad med en god vän, har tryckt i mig en herrans massa godis under gårdagen, har en skön träningsvärk efter gårdagens agerande som flytthjälp och i skrivande stund sitter jag på balkongen och njuter av solen och ett glas kallt vin. Livet har varit sämre, helt klart. Men det kommer också bli bättre när det är min egna balkong jag sitter och njuter på.

USA ska skärpa inreseregler.
Skärpta kontroller ska göras redan i avreselandet
på människor med "gärningsmannaprofiler".
Vad nu en gärningsmannaprofil kommer inkludera.
Klart det kommer bli en herrans massa misstankar
gällande människor från specifika områden
med specifika turbaner och skägg,
som USA egentligen inte har rätt att kontrollera.
Men har man makt har man makt över flygbolag också.
Kanske detta ska bli nästa specialsession i Genève
när det kommer till rådet om mänskliga rättigheter.
Kan redan nu höra argumentationerna från syd
som kanske inte är helt tagna från mänskliga rättigheter, dock träffande,
och nords precisa läsande från konventionerna.
Ibland är det nästan skönt att snacka med bråkstakar på annan nivå.

Fastän det är grått och lite småkallt ute,
verkar våren vara på G.
Igår kväll när jag var ute och sprang
var det så varmt
att det var dags att kavla upp ärmarna.
Ett klart vårtecken!

som jag tror kanske Pippi sa. Eller vem det nu var.
Och vad jag anser är fascinerande är skrået läkare.
Varför är det alltid så att de måste vara sena?
En inbokad läkartid är aldrig en inbokad tid.
Det är en inbokad eftermiddag.
Idag var hon bara 20 minuter sen.
För att ropa mitt namn och inse att hon glömt en annan kille.
Och säger sedan lite kort till mig
"Jag skulle bara skriva några papper till honom. Men du har väl bråttom förstås."
Som om det var mitt fel att jag skulle vara stressad - för att hon var sen.
Men som den vänliga samhällsmedborgare jag är,
lät jag den stackars killen gå före.
Han hade ändå varit där före mig också
och hade jag väntat 20 minuter kunde jag väl vänta 10 till.
Efter 5 minuters prat och vad som kändes som totala gissningar
var jag en penicillinkur rikare
men tyvärr inte en läkarfascination fattigare.

Check!

Nu är det bara resten kvar...

De senaste dagarna har varit kansiga bevis på hur liten världen är.
Inte nog med att det flera gånger under en veckas tid
har varit fall där någon träffar på någon som känner någon gemensam person,
idag sprang jag även på ett par från Genève som jag träffat två gånger,
på ett ställe jag inte ens borde befinna mig på vid den tidpunkten.
Underligt är vad det är. Och alla möten har anknytning till Genève.

Jag hann knappt bli provocerad av kommentaren om att jag skulle betala nästa månads hyra på stört. För på min säng låg en inbjudan till bröllop av en god vän och ett paket från en annan kär vän. Kan inte bli annat än väldigt glad.

Det verkar som om jag blivit med en liten lägenhet.
Eller blivit och blivit.
Lagt en fantasisumma siffror på ett papper,
samtalat med gullig bankkille och min nya favoritmäklare.
Och den rara ägaren.
MEN - inte säga hej förrän man är över ån.