Möte, möte ja, å så lite möte
Fick jag av någon anledning totalångest över lunchen som för övrigt spenderades högst upp i ena huset på FN. Där satt jag med två superduktiga människor (hon som var på besök är en av dem som delger oss svenska ståndpunkter) och kände mig som en idiot. Ja, som om jag inte vet hur man ska uppföra sig. Så jag satt tyst hela mötet i stort sett. Lite som om att jag lät de vuxna tala. Å det var inte de som fick mig känna mig så, utan det var jag. Jag är störd. Problemet är (ja, förutom att Christoffer betalade och jag tycker det är jättejobbigt) att jag kände mig som en liten flicka som inte vet vad hon sysslar med. Fast det är iofs precis vad jag är, bara det att jag snart inte är liten längre...
Hej vännen! Ja vad som hänt med värmen, det undrar jag med. Lite jobbigt att alltid gå runt att frysa om man inte själv skaffar värme... Det låter som att du har det ganska bra där nere och det måste ju va skönt med lediga helger om än ovant, som sagt va ju ett tag sen man hade det. Hur intressant allt än låter så vet jag inte om jag orkat sitta så mkt som du gör, låter grymt jobbigt och rastlösframkallande. Och detdär med att känna dig "liten" i olika möten är du nog inte ensam om, tror jag alla gör i början, vänta du bara en månad eller nåt så kommer du nog snart leda samtalen :) Ta hand om dig nu och va försiktig i helgen men ha det toppenkul!! Massa varma kramar i kylan
Hej gumman!
Jag tror inte alls att det är någon fara, det är väl inte så konstigt om man känner sig obekväm i vissa situationer. Jag tycker du är grym som överhuvudtaget är där du är och att du fixar det. Det kan kanske vara klokt att sitt och avvakt lite oxå i början. Du kommer nog snabbare än du tror växa in i din roll och ta för dig mer och mer!!
Annars mår vi bra här, inga värkar än så länge...
ta hand om dig, massa kramar