Hejdå och tack
Christine å Alain åkte iväg på semester förut och jag kommer ha flyttat innan de kommer tillbaka. Kändes nästan lite sorgligt när de skulle åka. De har varit så gulliga och jag är så tacksam för allt, Christine sa att det kändes lite som om hennes dotter bodde hemma. Det tycker jag var gulligt. Fick också adress och nummer och allt till hennes dotter som ville jag skulle höra av mig. Nyckeln ska jag dumpa hos grannen när jag flyttar, det är lite skönt att folk litar på varandra. Det är ju inte så vanligt i dagens samhälle längre.
Å sen då...?
Ja, vad händer egentligen sen? När kommer vuxenlivet till mig eller kanske jag till det? Känns på något vis långt borta. Ja, inte bara på grund av att jag inte jobbar (eller jo, nu gör jag ju det under våren, men det är ändå bara praktik). Känns som om jag sprattlar runt lite i ingemansland ibland och undrar om jag ska upp eller ned eller kanske varken eller.
För några dagar sedan damp ett fint kuvert ned på jobbet. Med en ännu finare inbjudan till bröllop i. Det är en av mina bästa kompisar som ska gifta sig i sommar. Det är stort. Idag är en liten bebis beräknad att ankomma. En av mina kompisar från gymnasietiden ska bli mamma för andra gången - faktiskt just idag, men det verkar gå över tiden. Det är också stort. Min första kärlek har köpt sommarstuga. Mina kompisar får inte bara nya jobb, de blir befodrade också. Jag känner mig liten.
Är det så att alla andra klurat ut sina liv? Är det bara jag som fattar mindre och mindre för varje dag som går?
And I don´t want the world to see me
cause I don´t think that they´d understand
When everything´s made to be broken
I just want you to know who I am
And you can´t fight the tears that ain´t coming
Or the moment of truth in your lies
When everything feels like the movies
Yeah you bleed just to know you´re alive
För några dagar sedan damp ett fint kuvert ned på jobbet. Med en ännu finare inbjudan till bröllop i. Det är en av mina bästa kompisar som ska gifta sig i sommar. Det är stort. Idag är en liten bebis beräknad att ankomma. En av mina kompisar från gymnasietiden ska bli mamma för andra gången - faktiskt just idag, men det verkar gå över tiden. Det är också stort. Min första kärlek har köpt sommarstuga. Mina kompisar får inte bara nya jobb, de blir befodrade också. Jag känner mig liten.
Är det så att alla andra klurat ut sina liv? Är det bara jag som fattar mindre och mindre för varje dag som går?
And I don´t want the world to see me
cause I don´t think that they´d understand
When everything´s made to be broken
I just want you to know who I am
And you can´t fight the tears that ain´t coming
Or the moment of truth in your lies
When everything feels like the movies
Yeah you bleed just to know you´re alive
Öppet spår = avundsjuka
Nu sitter jag här i köket hos Alain och Christine som så många gånger förr. Fast jag är avis på Fia å Olov som åker Öppet spår idag. Riktigt avis t.om. Det är faktiskt ganska stört med tanke på att det handlar om en arbetsdags slit. Å andra sidan är det ju den där känslan, när man kommit i mål som man vill åt. Så istället för att åka (det är ju mitt fel att de är där, det var jag som drog igång det hela och sen hamnade jag i Genève och de fick åka till Sälen...) sitter jag här vid köksbordet och håller mig uppdaterad på deras tider. Sjukt kul det är med tekniken. Snart är de i Evertsberg och har gjort halva resan. Duktigt, duktigt. Ser ut som om de åker ungefär i samma tempo som förra året. Men gissar på att de är bättre tränade i år, men föret är sämre. Vilken expert jag är här på många, många mils avstånd...
Heja Högsäter! Heja Högsäter! (det var några som skrek det längs vägen förra året då syrran och jag åkte i våra snygga Högsäter-mössor) Oj vad jag vill åka...
Heja Högsäter! Heja Högsäter! (det var några som skrek det längs vägen förra året då syrran och jag åkte i våra snygga Högsäter-mössor) Oj vad jag vill åka...
Grey´s är tillbaka
Skulle ju inte shoppa förut, men gjorde det ändå. En vårjacka måste jag ju ha eftersom det nästan är vår här redan. Å så köpte jag första säsongen av Grey´s som jag gått och suktat efter ett tag. Blev ganska förvånad när jag började kolla att det fanns svensk textning eftersom jag var helt förberedd på att lära mig alla doktortermer på engelska. Kanske ska hålla mig till min ickebefintliga franska-pluggning istället... Men ikväll är det bara jag och McDreamy, äntligen för oss själva.
Bortskämd
Blir så otroligt bortskämd här hos Alain och Christine. Mat står färdig på bordet varje dag jag kommer hem, de städar mitt rum och jag fick inte ens betala hyra för min sista vecka hos dem. Ikväll har vi ätit middag med vin och efterrätt och sånt. Hur gott som helst - som alltid. Alain är kock sen massa år tillbaka och det märks. Maten är grym! Har iofs förberett Johan var ribban ligger men det är lite oklart vad jag får för respons... Hans ex hade lämnat kvar sitt gymkort hos honom när hon flyttade hem till Norge, så jag kanske ska snika mig in på gymmet å träna lite. Om jag vågar och det går. Sa jag att jag blivit bortskämd...?
Beer makes me see double and feel single
Så stod det på en tröja som jag passerade för några veckor sedan. Så rätt, så rätt
Igår var jag och after workade lite med mina två favvograbbar i stan: Erik och Johan (jag känner ju inte så många fler, men ändå). Det var som alltid trevligt även om jag gav upp en stund när de började snacka segling. Det är inte riktigt min genre. Fast jag vet inte om jag ens har ngn genre längre. Börjar faktiskt undra.
Undrar också vad som hänt med mig. Vaknade strax efter åtta i morse och gick upp. Kroppen var utvilad. Så konstigt det här. Det är så olikt mig. Håller jag på att bli vuxen hemska tanke?!
Igår var jag och after workade lite med mina två favvograbbar i stan: Erik och Johan (jag känner ju inte så många fler, men ändå). Det var som alltid trevligt även om jag gav upp en stund när de började snacka segling. Det är inte riktigt min genre. Fast jag vet inte om jag ens har ngn genre längre. Börjar faktiskt undra.
Undrar också vad som hänt med mig. Vaknade strax efter åtta i morse och gick upp. Kroppen var utvilad. Så konstigt det här. Det är så olikt mig. Håller jag på att bli vuxen hemska tanke?!
Hej mamma!
Både jag å mor är utan övriga familjen i helgen. Så vi får umgås på håll helt enkelt.
Å heja Fia å Olov som ska åka Öppet spår imorgon. Å heja pappa som orkar åka med bara för att han är så snäll!
Namnpaxning
Det är namnpaxning på Ellis å Mickes hemsida. Skynda er, de bra namnen börjar redan bli tagna. Jag har tagit Elvira och Beata. Får väl se om jag ens ska ha barn. Men ändå
Soufflet, roulett, toilett, raclett, balett, billet, pincett (med en svengelsk-fransk stavning)
Efter en långhelg i Chamonix med Magnus är jag nu så trött, så trött. Vi hade fint väder, trevligt sällskap, fint hotell (som enligt Magnus Gud hade glömt eftersom det låg så otroligt off) och helt enkelt det bara bra.
Tre dagars skidåkning har satt sina spår i kroppen och lilla hjärnan är helt avstängd. Det är lite trist att tiden gick så fort. Men å andra sidan gör den ju det när man har roligt. Tillbringade hela söndagen med Magnus tjejkompisar som är nere å åker skidor en vecka. Himla trevligt var det. Övriga dagar drog vi bara på oss mjölksyra. Bra att komma till Chamonix och inse att kroppen verkligen säger ifrån att "Emma, nu för du för f-n ta och komma igång med träningen!" Idag gick jag förbi och kollade in badhuset så jag kanske kan börja komma igång och simma lite.
Angående överskriften var det Magnus lilla ramsa när han skulle förklara hur mkt franska han kunde. Vet inte hur många gånger jag hörde den under helgen. Varje gång kom något nytt ord med.
Nu är iaf mina skidor och skidkläder här, men Magnus är hemma igen. När han kom kändes det som om det var igår vi sa hejdå utanför Centralen i Sthlm. Mitt skeva tidsperspektiv kan nog förklara varför det kändes som om tiden bara försvann i helgen också då.
Är redan inne på min 5:e vecka här nu. Det firade jag med att vara så urbota korkad att jag fick skriva om ett fax tre gånger innan det blev rätt. Ja, det låter kanske inte som det värsta i världen, men med tanke på att det innehöll ungefär 5 meningar, så har jag känt mig stoltare över mig själv vid andra tillfällen. Imorgon är det dags för nya tag...
Har en lite slövecka på jobbet så jag hinner läsa ikapp och greja lite. Är rätt skönt eftersom perioden härefter fram till påsk kommer bli riktigt intensiv så ska jag passa på att ha det lite lugnare denna vecka. Dessutom ska jag ha en urlugn helg då det gick alldeles för mkt pengar i Chamonix. Om en liten vecka flyttar jag in hos Johan inne i stan. Ska bli skönt att kunna traska till jobbet istället för som idag, sitta och lyssna på en italiensk psykpatient som satt och skrek så mkt lungorna höll i en kvart på bussen. Några engelska ord slängde han in ibland om ngt att han skulle ta en gubbes telefon och pass och göra ett statement. Klockan var alltså 07.00 när detta hände. Det var fler än jag och Magnus som var liiiite trötta på psykot.
Två Chamonix-kort. Det kunde varit sämre..
Tre dagars skidåkning har satt sina spår i kroppen och lilla hjärnan är helt avstängd. Det är lite trist att tiden gick så fort. Men å andra sidan gör den ju det när man har roligt. Tillbringade hela söndagen med Magnus tjejkompisar som är nere å åker skidor en vecka. Himla trevligt var det. Övriga dagar drog vi bara på oss mjölksyra. Bra att komma till Chamonix och inse att kroppen verkligen säger ifrån att "Emma, nu för du för f-n ta och komma igång med träningen!" Idag gick jag förbi och kollade in badhuset så jag kanske kan börja komma igång och simma lite.
Angående överskriften var det Magnus lilla ramsa när han skulle förklara hur mkt franska han kunde. Vet inte hur många gånger jag hörde den under helgen. Varje gång kom något nytt ord med.
Nu är iaf mina skidor och skidkläder här, men Magnus är hemma igen. När han kom kändes det som om det var igår vi sa hejdå utanför Centralen i Sthlm. Mitt skeva tidsperspektiv kan nog förklara varför det kändes som om tiden bara försvann i helgen också då.
Är redan inne på min 5:e vecka här nu. Det firade jag med att vara så urbota korkad att jag fick skriva om ett fax tre gånger innan det blev rätt. Ja, det låter kanske inte som det värsta i världen, men med tanke på att det innehöll ungefär 5 meningar, så har jag känt mig stoltare över mig själv vid andra tillfällen. Imorgon är det dags för nya tag...
Har en lite slövecka på jobbet så jag hinner läsa ikapp och greja lite. Är rätt skönt eftersom perioden härefter fram till påsk kommer bli riktigt intensiv så ska jag passa på att ha det lite lugnare denna vecka. Dessutom ska jag ha en urlugn helg då det gick alldeles för mkt pengar i Chamonix. Om en liten vecka flyttar jag in hos Johan inne i stan. Ska bli skönt att kunna traska till jobbet istället för som idag, sitta och lyssna på en italiensk psykpatient som satt och skrek så mkt lungorna höll i en kvart på bussen. Några engelska ord slängde han in ibland om ngt att han skulle ta en gubbes telefon och pass och göra ett statement. Klockan var alltså 07.00 när detta hände. Det var fler än jag och Magnus som var liiiite trötta på psykot.
Två Chamonix-kort. Det kunde varit sämre..
Den där hjärtedagen
Hade såklart glömt stänga av mobilsignalen på mötet idag och tryckte bort samtalet så snabbt jag fått fram telefonen ur väskan. (Inte för att det gör så mkt, det ringer hela tiden hos folk, men jag tycker knappast man bör ha signalen på, kan väl ha på ljudlös) När samma nummer ringde lite senare gick jag ut för att svara. Det var Lisa från receptionen som undrade om jag skulle komma tillbaka till representationen något idag. Det hade nämligen kommit blommor till mig. Röda och fina.
Så när jag kom ned till representationen igen stod de där och väntade på mig, Är rätt svag för blommor. De var otroligt vackra och även om jag är lite småanti Alla hjärtans dag, så är blommor alltid trevligt. Nu kan mitt kontor göra vem som helst avis. Ska hänga dem på tork på kontoret så jag kan bli glad varje gång jag ser dem. Förresten, varför är det bara tjejer som gillar få blommor? Såg köer av män i blomsteraffärerna på vägen hem från jobbet men inga kvinnor. Skumt det där.
Var och köpte biljetter till Chamonix också. För på fredag är det dags. Det är nästan timnedräkning på det. Kl 19 när bussen hämtar upp folket från flygplatsen får jag träffa Magnus igen. Längtar nästan lite...
Så när jag kom ned till representationen igen stod de där och väntade på mig, Är rätt svag för blommor. De var otroligt vackra och även om jag är lite småanti Alla hjärtans dag, så är blommor alltid trevligt. Nu kan mitt kontor göra vem som helst avis. Ska hänga dem på tork på kontoret så jag kan bli glad varje gång jag ser dem. Förresten, varför är det bara tjejer som gillar få blommor? Såg köer av män i blomsteraffärerna på vägen hem från jobbet men inga kvinnor. Skumt det där.
Var och köpte biljetter till Chamonix också. För på fredag är det dags. Det är nästan timnedräkning på det. Kl 19 när bussen hämtar upp folket från flygplatsen får jag träffa Magnus igen. Längtar nästan lite...
Möte, möte ja, å så lite möte
Idag har jag suttit på möte exakt hela dagen. Började med morgonmöte 8.30 på representationen, uppföljt med en EU-koordinering på FN för att fortsätta med det för dagen gällande mötena i de intersessionella arbetsgrupperna. Det första mötet drog över på tiden så tolkarna gick efter en kvarts övertid. Så gjorde de igår också och jag funderar på om de är bittra eller om det inte är tillåtet med mer än 15 minuters övertid. Iaf, i de lägena blir det franska och engelska. Franskan är rätt körd, men jag börjar utveckla min fackengelska rätt mkt iaf :) På lunchen hade vi lite halvt om halvt möte med en svensk delegat som är på besök för att sedan gå på nästa arbetsgruppsmöte och vara tillbaka på representationen strax efter halv sju. Snacka om sittvärk och syrebrist. Kommer kunna rulla hem till Sverige med tanke på att man inte förbränner några kalorier direkt.
Fick jag av någon anledning totalångest över lunchen som för övrigt spenderades högst upp i ena huset på FN. Där satt jag med två superduktiga människor (hon som var på besök är en av dem som delger oss svenska ståndpunkter) och kände mig som en idiot. Ja, som om jag inte vet hur man ska uppföra sig. Så jag satt tyst hela mötet i stort sett. Lite som om att jag lät de vuxna tala. Å det var inte de som fick mig känna mig så, utan det var jag. Jag är störd. Problemet är (ja, förutom att Christoffer betalade och jag tycker det är jättejobbigt) att jag kände mig som en liten flicka som inte vet vad hon sysslar med. Fast det är iofs precis vad jag är, bara det att jag snart inte är liten längre...
Fick jag av någon anledning totalångest över lunchen som för övrigt spenderades högst upp i ena huset på FN. Där satt jag med två superduktiga människor (hon som var på besök är en av dem som delger oss svenska ståndpunkter) och kände mig som en idiot. Ja, som om jag inte vet hur man ska uppföra sig. Så jag satt tyst hela mötet i stort sett. Lite som om att jag lät de vuxna tala. Å det var inte de som fick mig känna mig så, utan det var jag. Jag är störd. Problemet är (ja, förutom att Christoffer betalade och jag tycker det är jättejobbigt) att jag kände mig som en liten flicka som inte vet vad hon sysslar med. Fast det är iofs precis vad jag är, bara det att jag snart inte är liten längre...
Anja
Vad ska man säga...? Hur är det möjligt att bli så otroligt bra? Snacka om vinnarskalle - att plocka fram det som behövs precis när det behövs. Och hur är det egentligen möjligt att inte vunnit en tävling under säsongen och sen ta tre raka guld? Borde inte vara möjligt. Undrar hur många idrottspsykologer som passar på att studera detta fenomen.
Själv befinner jag mig i en 2-dagars matkoma. Har ätit så otroligt mkt de senaste 24 timmarna att jag inte förstår hur min kropp möjligtvis ska kunna ta upp allt. Det kan den säkerligen inte heller iofs. Igår kväll åt jag fondu med Christine och Alain. Var himla mysigt och jag hade köpt med mig en flaska vin och vi satt och pratade och åt i flera timmar. Idag var det kalas för Christines dotter. Jag spenderade 4 timmar med mer eller mindre endast fransktalande människor och alldeles för mkt mat - återigen. Av ngn anledning har de förkärlek för att portionera maten här istället för att låta mig ta själv. Det blir alltid för mkt och jag känner alltid att jag inte ska vara oförskämd och lämna något vilket resulterar i matkoma.
Ngt mer spännande än så har nog egentligen inte hänt idag. Har insett att det är nyttigt att vara i ett land där man inte förstår språket så bra. Snappade bara upp korta delar av konversationer förut. Man blir lite trött i hjärnan.
Imorgon är det en ny arbetsvecka. Och på fredag kommer Magnus. Yeey!
Själv befinner jag mig i en 2-dagars matkoma. Har ätit så otroligt mkt de senaste 24 timmarna att jag inte förstår hur min kropp möjligtvis ska kunna ta upp allt. Det kan den säkerligen inte heller iofs. Igår kväll åt jag fondu med Christine och Alain. Var himla mysigt och jag hade köpt med mig en flaska vin och vi satt och pratade och åt i flera timmar. Idag var det kalas för Christines dotter. Jag spenderade 4 timmar med mer eller mindre endast fransktalande människor och alldeles för mkt mat - återigen. Av ngn anledning har de förkärlek för att portionera maten här istället för att låta mig ta själv. Det blir alltid för mkt och jag känner alltid att jag inte ska vara oförskämd och lämna något vilket resulterar i matkoma.
Ngt mer spännande än så har nog egentligen inte hänt idag. Har insett att det är nyttigt att vara i ett land där man inte förstår språket så bra. Snappade bara upp korta delar av konversationer förut. Man blir lite trött i hjärnan.
Imorgon är det en ny arbetsvecka. Och på fredag kommer Magnus. Yeey!
Slampigt och snällt
Igår var det praktikantpartaj i stan. Tyvärr var jag tvungen att gå när det roliga började eftersom sista bussen hem går 00.25. Ja, jag vet, det är helt sjukt. T.om 719 går 02.15 från Kampenhof ändå upp till Högsäter. Men iaf. Eftersom praktikanter inte har nycklar för att komma in själv på kontoret (utan endast passerkort och blippar å sånt) kunde jag inte komma in på kontoret igår eftersom ingen annan var där (de var på planeringsdag i Frankrike). Med tanke på hur jag bor, å att vi skulle gå på fest, tog jag med mig mina partykläder till FN och bytte om och sminkade mig inne på toaletten efter sista mötet var slut. Stannade medvetet kvar så länge jag kunde med eftersom det kändes lite dumt att göra sig iordning på en sån institution. När jag väl gick ifrån toaletten mötte jag några gubbar som glodde å log lite och önskade trevlig kväll å sånt. Å vakten var likadan. Av någon anledning fick de mig att känna mig helt slampig. För att förtydliga här så var egentligen enda skillnaden från att jag gick in på damrummet och att jag kom ut att jag hade bytt till jeans och satt upp håret och sminkat mig lite (med betoning på lite). Ändå kände jag mig helt slampig. Snacka om stelt ställe... :)
Hade senare världens dummaste konversation med en slemgubbe inne på McDonalds i väntan på Erik:
- How are you tonight?
- Fine thanks, how are you?
- I´m fine now when I saw you. Where are you from?
- Sweden
- Sweden is great. Lovely girls and horses. Do you know horses?
- If I know horses? I know what a horse is.
- I always wanted to meet a Swedish girl who likes horses.
- I don´t like horses.
- Why not?
- They are big and scary animals.
- How about children?
- What about them?
- Do you like them?
- No I don´t.
- You don´t like children? I always wanted to meet a Swedish girl who likes children.
- I don´t like horses and I don´t like children.
Blev sen tvungen att sätta mig bland skrikande ungar bara för att slippa undan slemmot. Å funderade över varför jag ens orkar svara såna människor från första början. Vissa är så bra på att bara ignorera. Jag är rätt kass på det.
Fick dessutom sånadär moderskänslor (eller vad det är som gör att jag får ont i hjärtat ibland) när jag såg en ensam förvirrad stackars kille som gick runt en sväng inne på festen, så jag gick å frågade om han ville slå sig ned med oss (vi hade hunnit bli ett gäng som inte kände varandra). Han blev glad och jag slapp ha ont i hjärtat men istället blev jag så uttråkad eftersom han var så tråkig att han fick klockorna att stanna av sin blotta närvaro. Så går det när man försöker vara snäll.
Efter... och före...
Måste vara lite efter eftersom jag hade inte koll på att Anna Nicole hade gått å dött. Kan kanske bero på att jag har viktigare saker för mig. Eller bara att jag inte surfat på några dagar... Eller att det inte är så viktigt för min del.
Ibland kan man iaf vara lite före; en av mina vänner ska ha sitt andra barn nu i veckorna som kommer. Det är stort. Jag tror på en flicka 20 feb.
Ibland kan man iaf vara lite före; en av mina vänner ska ha sitt andra barn nu i veckorna som kommer. Det är stort. Jag tror på en flicka 20 feb.
Tråk-Emma och tekniska framsteg
Eftersom jag enbart bloggar om jobbet numera, borde jag kanske reflektera över andra saker. Som att det faktiskt verkar vara en god idé att titta på Vänner - dubbat till franska. Det förlorar verkligen sin charm när det är andra röster, men jag tror ju iaf att jag lär mig ngt. Som i affären förut idag. Insåg att jag fattade allt kassörskan sa och tänkte att ojdå, nu har jag ändå lärt mig lite. Ja, tills jag insåg att det var för att jag klantat till mig tidigare gånger när de frågat samma sak. Iofs, så lär man sig ju av misstag också...
Förresten, är det jag som är helt efter eller är de före här? Paret jag bor hos har katt som har ett slags sensor i halsbandet som är kopplat till ett litet vred i kattluckan vilket gör att när han går till luckan öppnas den åt det hållet han vill gå åt, men släpper inte in andra katter som försöker komma in (om de nu skulle göra det), snacka om moderniteter.
Appråpå moderniteter, så när jag kom hem ikväll stod det kassar över hela yttertrappan så jag frågade Christine och Alain om de varit och handlat. Det visade sig då att de shoppar mat via internet och får den hemkörd. Trodde mest det var snack hemma, men här funkar det finemang. Och det är de stora kedjorna man handlar hos, som om vi handlat på ICA eller Coop hemma. Snart behöver man inte göra ngt själv :) Förutom att bli irriterad över att de inte plingar på dörren när de kommer med varorna, så de lika gärna kunde stått ute över natten om inte jag kommit hem sent. Men ändå...
Förresten, är det jag som är helt efter eller är de före här? Paret jag bor hos har katt som har ett slags sensor i halsbandet som är kopplat till ett litet vred i kattluckan vilket gör att när han går till luckan öppnas den åt det hållet han vill gå åt, men släpper inte in andra katter som försöker komma in (om de nu skulle göra det), snacka om moderniteter.
Appråpå moderniteter, så när jag kom hem ikväll stod det kassar över hela yttertrappan så jag frågade Christine och Alain om de varit och handlat. Det visade sig då att de shoppar mat via internet och får den hemkörd. Trodde mest det var snack hemma, men här funkar det finemang. Och det är de stora kedjorna man handlar hos, som om vi handlat på ICA eller Coop hemma. Snart behöver man inte göra ngt själv :) Förutom att bli irriterad över att de inte plingar på dörren när de kommer med varorna, så de lika gärna kunde stått ute över natten om inte jag kommit hem sent. Men ändå...
För intresserade (läs: mor och far iaf)
Tänkte leta upp lite kort på hur det ser ut där jag hänger mest om dagarna, men hittade det här istället. http://www.unog.ch/virtual_tour/palais_des_nations.html Här kan man klicka runt en massa om man orkar (vem orkar det?!) E-building är iaf där jag hänger mest och bilden på Conference room XIX talar för där jag hänger denna och nästa vecka. Dock är det inte i XIX utan i en av de liknande salarna som är lite mindre. Utformningen är dock ungefär densamma förutom att det bara är en rad med platser bakom varje delgationsplats (som är vid borden). Sverige sitter mellan Sudan och Swaziland. Den senare av dem har jag inte sett till och är tveksam om jag får göra heller. Det är en hel del av bänkarna som gapar tomma stora delar av mötena. Inte så konstigt med tanke på vilka resurser det krävs för att springa på alla möten. De som är medlemmar i rådet har dessutom två platser till sitt förfogande. När vi är två från Sverige sitter jag på raden bakom. Kan också meddela att det är skinnfåtöljer som man klibbar fast i efter tre timmar. Undrar hur det går när det blir varmt ute :)
Det finns alla olika storlekar på mötessalarna och jag har varit i både nya och gamla delen. Det lustiga är att även i småsalarna (som i dem EU har sina samråd) måste man sitta och lyssna i sånadär "öronkåpor" för att kunna höra vad alla säger och alla som pratar måste prata i mikrofon. Det är alltså inget tvång i det där måstet jag skrev nyss, utan för sin egen skull, för att kunna höra vad de andra säger. Måste vara världens sämsta akustik i salarna.
Det finns alla olika storlekar på mötessalarna och jag har varit i både nya och gamla delen. Det lustiga är att även i småsalarna (som i dem EU har sina samråd) måste man sitta och lyssna i sånadär "öronkåpor" för att kunna höra vad alla säger och alla som pratar måste prata i mikrofon. Det är alltså inget tvång i det där måstet jag skrev nyss, utan för sin egen skull, för att kunna höra vad de andra säger. Måste vara världens sämsta akustik i salarna.
Turistattraktion
Det är spännande att inse att jag inte bara är en praktikant utan ingår numera i turistattraktionerna i Genève. Ja, för det går att gå på en guidad rundtur på FN som faktiskt är en av turistattraktionerna här. Det lustiga är att det kan blixtra till ibland när man sitter nere i stora salen med öronkåpan (eller vad det nu kan kallas) på. Då är det en av grupperna som kommit fram till vår sal och så kan man skymta en guide där uppe (det är på en annan våning, så de har förmodligen en bra utsikt över salen iaf. Det är som inglasade balkonger där tolkarna sitter. Ja, och så är det besöksrum för allmänheten eller vad det nu kan kallas. Fast allmänhet och allmänhet, du måste ha på dig ett besökskort för att få traska runt. På dem står det ett stort V (som i Visitor) över hela kortet och innebär att du inte får gå runt ensam någonstans, utan måste ha följe med gruppen. Fascinerande det där med säkerhet. Ja, som t.ex att man måste visa sin badge för att komma in på området, väl inne på området sitter det vakter på vissa ställen och de hör av sig om man inte håller upp sin badge. Lite lustigt med tanke på att man inte kommer inte utan ett, men iaf. Det hade tydligen blivit klart mkt mer sånt efter 11 sept.
Vad som mer fascinerar mig är tolkarna. Hur de jobbar är för mig en gåta. En av tolkarna var lite störig, eftersom han lät så otroligt stressad och inte hann andas. Kom på mig själv med att bli irriterad över det. Å andra sidan kan de ha ett av världens jobbigaste jobb.
Denna vecka har jag varit på mina första EU-samråd också. Det är också nya erfarenheter och kändes som ganska trevliga tillställningar. Dessa hålls före förmiddagsmötena för att diskutera gemensamma ståndpunkter som Tyskland sedan anför (i egenskap av EU-ordförande). Dessa möten känns inte lika stela och är intressanta att lyssna på. Imorse när vi kom låg det block, pennar och små godispåsar (ni vet, sånadär man kunde köpa för 1 kr/st, som det ligger ungefär 5 godisar i), allt med Tysklands klatchiga EU/Tyskland-logga på. Gissa vad som låg i godispåsarna då... Jo, självklart de små gummibjörnarna. Det blir ju inte mer tyskt än så :)
Imorgon ska jag gå på alla mötena själv eftersom hela kontoret ska på planeringsdag. För min del gör det inte så mkt att jag inte skulle åka med. Känns lite vilset att planera för kommande året när jag dels knappt kommit hit och dels inte kommer vara här mer än halva tiden iaf. Sen, på kvällen ska vi gå på ngn fest i stan för andra praktikanter. Kan bli trevligt att träffa folk i samma situation och alltid trevligt att knyta fler kontakter. Jag å Erik tänkte möta upp tidigare. Även den nya praktikanten kanske kommer med oss.
Hoppas ni får en trevlig helg hemma. Det kommer jag definitivt ha här!
Vad som mer fascinerar mig är tolkarna. Hur de jobbar är för mig en gåta. En av tolkarna var lite störig, eftersom han lät så otroligt stressad och inte hann andas. Kom på mig själv med att bli irriterad över det. Å andra sidan kan de ha ett av världens jobbigaste jobb.
Denna vecka har jag varit på mina första EU-samråd också. Det är också nya erfarenheter och kändes som ganska trevliga tillställningar. Dessa hålls före förmiddagsmötena för att diskutera gemensamma ståndpunkter som Tyskland sedan anför (i egenskap av EU-ordförande). Dessa möten känns inte lika stela och är intressanta att lyssna på. Imorse när vi kom låg det block, pennar och små godispåsar (ni vet, sånadär man kunde köpa för 1 kr/st, som det ligger ungefär 5 godisar i), allt med Tysklands klatchiga EU/Tyskland-logga på. Gissa vad som låg i godispåsarna då... Jo, självklart de små gummibjörnarna. Det blir ju inte mer tyskt än så :)
Imorgon ska jag gå på alla mötena själv eftersom hela kontoret ska på planeringsdag. För min del gör det inte så mkt att jag inte skulle åka med. Känns lite vilset att planera för kommande året när jag dels knappt kommit hit och dels inte kommer vara här mer än halva tiden iaf. Sen, på kvällen ska vi gå på ngn fest i stan för andra praktikanter. Kan bli trevligt att träffa folk i samma situation och alltid trevligt att knyta fler kontakter. Jag å Erik tänkte möta upp tidigare. Även den nya praktikanten kanske kommer med oss.
Hoppas ni får en trevlig helg hemma. Det kommer jag definitivt ha här!
Regnar det? Det märkte jag inte
Magnus ringde för en stund sedan och sa att han kommer och hälsar på mig om 1.5 vecka. Det är ju ingenting! Då ska vi åka till Chamonix och åka skidor. Ska bli så himla mysigt. Jag blev så glad att jag inte märkte att det regnade ordentligt när jag var ute och sprang. Sånt är ändå bara härligt. Och jag är glad, så glad och håller tummarna för att jag kan ta ledigt en av dagarna och kanske, kanske sluta liiite tidigare en av kvällarna, som ikväll när jag skulle sluta tidigare. Det slutade med att jag gick 17.20 från FN, vilket betyder att när det handlar om att kunna gå tidigare, handlar det om att jobba ungefär en normal dag :)
Vad som är kasst är att Chamonix inte alls är så långt borta, men bussen dit är väldigt dyr, fast det är precis som med allt annat i detta landet. Ändå är jag just nu väldigt förtjust i Genève.
Vad som är kasst är att Chamonix inte alls är så långt borta, men bussen dit är väldigt dyr, fast det är precis som med allt annat i detta landet. Ändå är jag just nu väldigt förtjust i Genève.
Är det möjligt?
att vara så trött att man vill gå och lägga sig klockan 20? Jag skulle definitivt behöva det. Är så sjukt trött just nu. Klarade mig dock från att somna på mötena till skillnad från några kollegor... :) Å andra sidan beror nog det på att jag inte är så slipad att jag fattar när det finns tillfällen att sluta lyssna en stund :)
Börjar känna mig lite varm i kläderna nu. Har sprungit på möten hela dagen idag, suttit snällt på Sveriges plats i den stora salen och antecknat flitigt. Min handledare är sjuk och den andra MR-kvinnan har besök från svenska delegationen så lilla jag får ta ansvar. Stort.
Börjar känna mig lite varm i kläderna nu. Har sprungit på möten hela dagen idag, suttit snällt på Sveriges plats i den stora salen och antecknat flitigt. Min handledare är sjuk och den andra MR-kvinnan har besök från svenska delegationen så lilla jag får ta ansvar. Stort.
Sköna söndag
Vad fantastiskt det är med söndagar! Har inte insett det tidigare. Speciellt kanske för att jag alltid haft skola, fotboll eller jobb tidigare. Här nere betyder söndag faktiskt ledigt. Underbara känsla. Dessutom är det underbart väder ute och jag är märkbart tillfreds med livet.
Shoppade alldeles för mycket igår och självklart inte det jag borde ha gjort. Eller ja, delvis kan man väl tänka så. Har fortfarande inte riktigt kommit in i det där med valuta-tänket så jag gångrar fortfarande alla priser med 6 (tror det ligger på ungefär 5.7, men hellre ta i lite för mkt än för lite) i huvudet innan jag fattar om priset är rimligt eller inte. Dessutom har jag en herrans massa mynt i plånboken eftersom jag inte har lärt mig hur alla mynt ser ut och därmed får göra det till världens projekt när jag ska betala med dem. Detta gör såklart att man undviker att betala med dem överhuvudtaget... Sånt lär man sig säkert snart. Det finns viktigare saker att fundera på. Som franskan kanske. Tror knappt jag lärt mig ngt sedan jag kom hit. Bon jour, bon journée, bon soir, bon soirée och bon week-end (tror jag stavat det rätt) är det som används flitigast i den här staden å de behärskar jag väl någorlunda nu :)
I övrigt har jag varit ute och hurtat mig igår och idag. Pinsamt nog kan jag inte ens kalla det jogging, utan lunkning är nog snarare ordet. Viktuppskattning idag: 150 kg ungefär... Men otroligt vacker utsikt. Man kan springa runt bland vinrankor och ha sjön och bergen som utsikt. Härligt!
Härligt är också Skype. För er som inte har det, skaffa det! Både igår och idag har jag suttit och pratat med min kära Magnus. Det kostar inget å så kan man se varandra i webkamera samtidigt och ljudkvaliteten är helt okej. Skitsmidigt!
Shoppade alldeles för mycket igår och självklart inte det jag borde ha gjort. Eller ja, delvis kan man väl tänka så. Har fortfarande inte riktigt kommit in i det där med valuta-tänket så jag gångrar fortfarande alla priser med 6 (tror det ligger på ungefär 5.7, men hellre ta i lite för mkt än för lite) i huvudet innan jag fattar om priset är rimligt eller inte. Dessutom har jag en herrans massa mynt i plånboken eftersom jag inte har lärt mig hur alla mynt ser ut och därmed får göra det till världens projekt när jag ska betala med dem. Detta gör såklart att man undviker att betala med dem överhuvudtaget... Sånt lär man sig säkert snart. Det finns viktigare saker att fundera på. Som franskan kanske. Tror knappt jag lärt mig ngt sedan jag kom hit. Bon jour, bon journée, bon soir, bon soirée och bon week-end (tror jag stavat det rätt) är det som används flitigast i den här staden å de behärskar jag väl någorlunda nu :)
I övrigt har jag varit ute och hurtat mig igår och idag. Pinsamt nog kan jag inte ens kalla det jogging, utan lunkning är nog snarare ordet. Viktuppskattning idag: 150 kg ungefär... Men otroligt vacker utsikt. Man kan springa runt bland vinrankor och ha sjön och bergen som utsikt. Härligt!
Härligt är också Skype. För er som inte har det, skaffa det! Både igår och idag har jag suttit och pratat med min kära Magnus. Det kostar inget å så kan man se varandra i webkamera samtidigt och ljudkvaliteten är helt okej. Skitsmidigt!
Nu har det börjat
Ja, mitt liv här nere alltså. Efter två veckors jobb börjar jag nu få lite koll på var jag ska befinna mig när och hur vissa saker går till. Vissa... det finns 1000 saker man ska lära sig och jag har tagit med mig läxa hem i helgen. Skrev min första rapport igår å faxade iväg till UD, så nu ska jag väl kunna behärska det hoppas jag.
Igår kväll hade vi lite after work på Pickwick, en brittisk pub som ligger i samma hus som vårt kontor. Jag å Erik hängde där ett tag och sen kom Johan (han jag ska bo hos sen) och en kompis till honom och det var himla trevligt.
Sovmorgon idag. Efter att ha vaknat 10 gånger sedan klockan 8 gick jag upp halv tio. Det är bara att inse att jag är dålig på att sova. Tragiskt! Idag ska jag ut och shoppa. Det går åt en del arbetskläder här...
Igår kväll hade vi lite after work på Pickwick, en brittisk pub som ligger i samma hus som vårt kontor. Jag å Erik hängde där ett tag och sen kom Johan (han jag ska bo hos sen) och en kompis till honom och det var himla trevligt.
Sovmorgon idag. Efter att ha vaknat 10 gånger sedan klockan 8 gick jag upp halv tio. Det är bara att inse att jag är dålig på att sova. Tragiskt! Idag ska jag ut och shoppa. Det går åt en del arbetskläder här...
The beautiful, young, Swedish Diplomat
Jo jo, det är vad jag blev kallad idag av en av experterna på det arbetsgruppsmötet jag var på imorse. Av ngn anledning fattade han tycke för mig och bjöd in mig till lunch å sent ikväll sprang jag på honom igen och då skulle han kindpussas. Lunchen var bisarr och han försvann efter en liten stund på ett annat möte. For your information är han 68 år gammal och har en CV jag aldrig någonsin skulle drömma om. Kvar på lunchen satt jag å en svensk kvinna från ett institut och pratade. Lite senare kom en av kvinnorna i panelen för arbetsgruppen och sällskapade med oss. Jag inser verkligen varje dag som går hur lite jag vet om allt; inte bara FN-systemet och nya MR-rådet, utan bara om livet. Så jo, det är spännande att vara på praktik i all dess bemärkelse.
Idag har jag varit på möte hela dagen och mer eller mindre på lunchen också. Det blir väldigt långa dagar. Kom till kontoret strax efter 8 imorse och gick från FN 18.45 ikväll. Men jag tänker absolut inte klaga. Det är så otroligt lärorikt och jag börjar inse hur lycklig jag kan skatta mig som fått den här praktikplatsen. Har svårt att tänka mig något bättre ställe att vara på just nu.
Igår var jag och träffade killen jag ska bo hos resten av våren. Himla trevlig Västeråskille med handbollsbakgrund och en fantastiskt fin lägenhet. Jag ska bara få honom att skämma bort mig så mkt som jag blir hos paret här, så kommer allt bli frid och fröjd :)
Imorgon är det dags för helg. Då ska jag verkligen försöka träna och shoppa lite jobbkläder. Blir helt förslappad här; man bara sitter och sitter på långa möten att man nästan får ont i kroppen. Har gjort som några andra på jobbet och höjt mitt skrivbord så jag kan stå och greja där eftersom jag insett att man kan behöva göra det ibland oxå. Stå alltså :) Ja, det är en såndär hissfunktion så det är bara att greja för stunden vad som känns bäst och ja, jag vet att lagom höjd för mig att stå vid är sitthöjd för er andra. Tell me something new... :) Fast å andra sidan går jag ju i klackskor för jämnan numera att jag inte känner mig lika kort längre :)
Vad som definitivt känns bäst för mig nu är att ta en lång och skön dusch och sen krypa ned i sängen, kolla på ett Vänner-avsnitt och låta hjärnan bearbeta all info från dagen. Den är helt överfull nu och jag drömmer om jobbet på nätterna. Vad som blir morgondagens problem är att tyda de otroligt slarviga anteckningarna jag tog som jag ska faxa iväg imorgon. Hur kan man bli så dålig på att skriva efter att varit skrivkunnig i snart 20 år? Skamligt!!
Idag har jag varit på möte hela dagen och mer eller mindre på lunchen också. Det blir väldigt långa dagar. Kom till kontoret strax efter 8 imorse och gick från FN 18.45 ikväll. Men jag tänker absolut inte klaga. Det är så otroligt lärorikt och jag börjar inse hur lycklig jag kan skatta mig som fått den här praktikplatsen. Har svårt att tänka mig något bättre ställe att vara på just nu.
Igår var jag och träffade killen jag ska bo hos resten av våren. Himla trevlig Västeråskille med handbollsbakgrund och en fantastiskt fin lägenhet. Jag ska bara få honom att skämma bort mig så mkt som jag blir hos paret här, så kommer allt bli frid och fröjd :)
Imorgon är det dags för helg. Då ska jag verkligen försöka träna och shoppa lite jobbkläder. Blir helt förslappad här; man bara sitter och sitter på långa möten att man nästan får ont i kroppen. Har gjort som några andra på jobbet och höjt mitt skrivbord så jag kan stå och greja där eftersom jag insett att man kan behöva göra det ibland oxå. Stå alltså :) Ja, det är en såndär hissfunktion så det är bara att greja för stunden vad som känns bäst och ja, jag vet att lagom höjd för mig att stå vid är sitthöjd för er andra. Tell me something new... :) Fast å andra sidan går jag ju i klackskor för jämnan numera att jag inte känner mig lika kort längre :)
Vad som definitivt känns bäst för mig nu är att ta en lång och skön dusch och sen krypa ned i sängen, kolla på ett Vänner-avsnitt och låta hjärnan bearbeta all info från dagen. Den är helt överfull nu och jag drömmer om jobbet på nätterna. Vad som blir morgondagens problem är att tyda de otroligt slarviga anteckningarna jag tog som jag ska faxa iväg imorgon. Hur kan man bli så dålig på att skriva efter att varit skrivkunnig i snart 20 år? Skamligt!!