Att komma igång igen
På ungefär två timmar gjorde jag mig nästan oumbärlig på reppen eftersom jag helt plötsligt kunde styra upp en massa saker som andra stressade upp sig för. Å fastän jag inte förstår så vidare mycket av ILO verkar de ju behöva mig lite då och då för att faktiskt hålla koll på saker. Imorgon kommer jag kanske få bege mig på politiska äventyr. Vi får se vad som händer under natten här. Ibland är det ändå rätt tufft att vara praktikant...
Vissa bilder fastnar bara på näthinnan...
Några ur kalasgänget sitter ute på mitt tak. Det är något speciellt med taket och den bara himlen. Även klockan sent på kvällen under en fest.
Kevlarsjäl
Så länge hjärtat mitt slår
Så minns jag dig när
Du stack ett hål i min kevlarsjäl
Så minns jag dig när
Du stack ett hål i min kevlarsjäl
Ytterligare resultat
Tårtor av olika slag, äpplepaj och sjukt mkt vaniljsås. Vi hade jobbat rätt bra.
Som bonus fick vi en massa trevliga människor på besök och de sjöng födelsedagssånger för oss på 8 olika språk : svenska, danska, finska, engelska, holländska, spanska, italienska och tyska. Inte illa!
Mkt trevligt hade vi...
När vi under gårdagen lagade mat och diskuterade livet i flera timmar innan festen började. Här är Emilie med några av pizzorna...
Tack
Tackar ödmjukast för alla grattismail, sms och inlägg på diverse internetsidor. Det är alltid trevligt att bli ihågkommen.
Har haft en bra dag, kom till kontoret och där stod en flaska champagne och väntade på mig, jag har blivit uppvaktad med alla möjliga olika grattissånger - både på svenska och på danska. Sjukt roliga låtar de har på danska. Ska fylla år i Danmark varje födelsedag helt enkelt.
Middag, tårta och lite hejdå-drink med Umberto som sorgligt nog också ska lämna Genève snart. Men imorgon är det kalajs på riktigt. Med tårta, tårta, tårta och lite flytande föda. Ser framemot det. Även om det bara är några timmar bort. Det är hårt att bli 25...
Har haft en bra dag, kom till kontoret och där stod en flaska champagne och väntade på mig, jag har blivit uppvaktad med alla möjliga olika grattissånger - både på svenska och på danska. Sjukt roliga låtar de har på danska. Ska fylla år i Danmark varje födelsedag helt enkelt.
Middag, tårta och lite hejdå-drink med Umberto som sorgligt nog också ska lämna Genève snart. Men imorgon är det kalajs på riktigt. Med tårta, tårta, tårta och lite flytande föda. Ser framemot det. Även om det bara är några timmar bort. Det är hårt att bli 25...
Lägenhet, rafting och åldersnoja
Jo, det är klart. Säger iaf Johan som håller i kontakterna hemma i Sverige - att vi ska bli kombos i lägenheten på Odenplan det kommande året. Det känns fint.
Fint känns också att spenderat måååånga timmar med arbetskamraterna på reppen dels med rafting i floden (det var lite mesigt - jag hade gärna fått mer båda fart och fors), libanesisk mat, uppträdande och såklart karaoke. Ändå skönt att se människor i andra utstyrslar än jobbkläder. Avslappnat och trevligt. Jo, jag och Frida körde Summer Nights från Grease. Vi rockade fett...
Vad som kanske inte känns lika bra är att om exakt 2 tim och 28 minuter övergår jag från att tillhöra unga vuxna till gruppen "yngre medelålders". Undrar om inte mor och far tog fel på födelseår ändå...
Fint känns också att spenderat måååånga timmar med arbetskamraterna på reppen dels med rafting i floden (det var lite mesigt - jag hade gärna fått mer båda fart och fors), libanesisk mat, uppträdande och såklart karaoke. Ändå skönt att se människor i andra utstyrslar än jobbkläder. Avslappnat och trevligt. Jo, jag och Frida körde Summer Nights från Grease. Vi rockade fett...
Vad som kanske inte känns lika bra är att om exakt 2 tim och 28 minuter övergår jag från att tillhöra unga vuxna till gruppen "yngre medelålders". Undrar om inte mor och far tog fel på födelseår ändå...
Herr och fru Johansson
Helgen innebar bröllop och inte vilket bröllop som helst utan Pernilla och Håkans bröllop. Det var så fint, så fint. Å jag är glad att jag åkte hem och var med när de blev herr och fru Johansson.
Livet blir inte alltid som man tänkt sig
Vet inte hur ofta jag sagt så till andra människor. Ändå kommer det som en överraskning för mig själv. Hur dum får man vara?
I Stockholm
Ibland är det så konsigt. Vissa saker känns så annorlunda när man kommer tillbaka. Vissa saker är precis som vanligt. Är det jag som är konstig, eller är det allt annat som är konstigt? Men trevligt är det i Sthlm. Det är inte det minsta konstigt.
week from hell...
Jobbveckan må vara kortare än vanligt när det gäller arbetsdagar men nu har jag lärt mig hur mycket fel och hur mycket besvär man kan ha på kort tid också. Av någon anledning har jag den senaste veckan lyckats med att trycka ned mig själv i skorna helt och bara producerat dåliga rapporter i kombination med dubblerade arbetsuppgifter då de kommit på att det nog är bra om ngn kan vara på ILO också. Så nu har jag printat en herrans massa papper så jag åtminstone ska ha lite koll på ILO när jag kommer tillbaka efter min Sthlmstrip. Har insett att jag måste ta med mig datorn hem så jag kan jobba och inte bara roa mig. Hörde att när Schweiziska missionen bjöd på fest var det någon som hade suttit i ett hörn med sin laptop och jobbat. Lugn, det kommer aldrig att vara jag.
Lång, lång dag på jobbet, musli, yoghurt, klädbyte och sen hejdå-partaj för Alan. Å imorgon vid denna tiden är jag i Sthlm igen. Känns otroligt långt borta och otroligt konstigt. Men trevligt. Dessutom finns goda möjligheter att ändra på min week from hell till något närmare heaven. Bröllop måste lyfta ganska högt iaf.
Unwell
I´m not crazy, I´m just a little unwell I know right now you can´t tell...
Ibland glömmer man vissa saker. Som en underbar låt t.ex. Då är det bra att ha vänner som påminner oss om det. Tack Andreas!
http://www.youtube.com/watch?v=4WwUr-lZQcA
Ibland glömmer man vissa saker. Som en underbar låt t.ex. Då är det bra att ha vänner som påminner oss om det. Tack Andreas!
http://www.youtube.com/watch?v=4WwUr-lZQcA
På något vis har jag tappat lite av min blogg och hamnat mer inne på facebook. Jag vet, det är skamligt eftersom jag inte alls har så mkt att säga på facebook som jag har här. Men jag är fortfarande förvirrad över mitt lilla liv. På torsdag åker jag till Sverige. Känns nästan lite konstigt.
The worrying kind
Ikväll är det schlager. Det ska vi fira med att först äta middag ihop (som jag ska laga - har utan att jag märkt det blivit nya Magnus!) å sen kommer en hög människor för att titta på schlagern här hos mig. Stackars Johan som jag bossar i hans lägenhet, men han lovar gång på gång att det är okej. Han är aldrig hemma numera heller. Å det har faktiskt inte med mig att göra (tror jag iaf... =))
De nya finska praktikanterna, mina goda danska vänner, den nya svenska praktikanten, Erik + hans bror, galna Emilie och trevliga Don från holland, Lotte som är dansk/holländsk, Alessandra från Italien och Sophie från Tyskland. Det blir en brokig skara och definitivt en hård kamp om vem som får jubla mest. Kanske tur att jag inte känner några östeuropéer eftersom det säkerligen kommer bli de som tar hem guldet ikväll.
Så länge det blir en trevlig kväll och inga gnälliga grannar är jag för stunden nöjd. You know, I´m the worrying kind...
De nya finska praktikanterna, mina goda danska vänner, den nya svenska praktikanten, Erik + hans bror, galna Emilie och trevliga Don från holland, Lotte som är dansk/holländsk, Alessandra från Italien och Sophie från Tyskland. Det blir en brokig skara och definitivt en hård kamp om vem som får jubla mest. Kanske tur att jag inte känner några östeuropéer eftersom det säkerligen kommer bli de som tar hem guldet ikväll.
Så länge det blir en trevlig kväll och inga gnälliga grannar är jag för stunden nöjd. You know, I´m the worrying kind...
Nästan familjen G
Mor och far var här och hälsade på och det har redan gått en vecka sen de var här. Tiden tenderar att flyga iväg. Tyvärr var inte vädergudarna riktigt med oss under helgen, men diplomatiska som min mor och far är så sa de att det inte spelar någon roll eftersom de ändå var här för att träffa mig. Så vi gjorde lite turistande och gick faktiskt på rundtur på FN (som jag så länge tänkt göra själv men aldrig blivit av. Möter guidade grupper på FN varje dag och har alltid varit nyfiken på vad de faktiskt säger. Nu vet jag. Dessutom fick jag se ett rum jag inte sett tidigare). I övrigt handlade det mest om mat och slappande. Å korsordslösande. Jag är så nöjd med att få lösa lite korsord. Å jag är ledsen för att jag var tröttare och segare än mor och far. Sorry!
Ett konstigt liv vi lever
Idag har Jason åkt hem till Washington. Vi hade lite hejdå-häng med honom på Alhambar igår. (Fast kortet är ifrån utgången i fredags). Niels har åkt, Gabriele har åkt, Alan åker om 10 dagar. Plötsligt börjar folk droppa av och den skyddade lilla bubblan vi har här börjar spricka. Kanske därför jag känner mig så otroligt förvirrad. Eller så beror det på helt andra saker.
Tredje gången
Idag fick jag höra igen att jag hade fina örhängen. Denna gång var det Lasse Bosse. Det rullar på det här.
Andra gången
I fredags var andra gången i mitt liv en kille stått och tittat på mig för att säga "Vilka fina örhängen du har". Denna gången var det på en pub nere i Plain palais. Förra gången var det i kassan på Stadium i Sthlm. Båda gångerna var det örhängen jag själv gjort. Och båda gångerna var det förvånande.
Jorå
Livet fortsätter att tuffa på här i Genève. Men faktiskt inte riktigt i sin vanliga mak eftersom mor och far är här på besök. Johan som förmodligen är världens snällaste människa har flyttat ut under helgen till förmån för min mor och far som numera bor på hotel Holmberg. Grymt fint. Igår var vi på guidad tur på FN. Det är faktiskt intressant att se jobbet ur en annan vinkel. Promenix på stan slutade med middag här hemma och jag låste in mor och far när jag runt 22.15-tiden gick ut med mina vänner. Finemang.
Vad som inte är finemang är dagens väder. Det har varit kanonfint hur länge som helst, men när jag får besök då passar det på att regna och regna. Trist som satan, men vädret kan man ju ändå inte göra något åt. Inget alls faktiskt. Men imorgon ser det bättre ut.
Vad som inte är finemang är dagens väder. Det har varit kanonfint hur länge som helst, men när jag får besök då passar det på att regna och regna. Trist som satan, men vädret kan man ju ändå inte göra något åt. Inget alls faktiskt. Men imorgon ser det bättre ut.
Tappat stinget?
Jag tror jag tappat stinget när det gäller mitt bloggande. Å kanske annat också. Vet inte om det beror på att jag inte har ngt att berätta eller bara att lusten inte finns där. Förmodligen snarare lusten. Det har väl aldrig hänt att jag inte haft något att säga..? Förutom den där gången i bilen hem från Karlstad 2001 när Andreas konstaterade detsamma efter att jag suttit tyst i säkert 10 minuter - utan att sova "Du har väl alltid något att säga?" Han hade faktiskt fel. Det är inte alltid jag har något att säga. Det är bara oftast.